Hur ska jag våga njuta

Bergodalbana av känslor..... Jag är så himla glad att det växer ett liv i min mage igen. Men jag är så rädd och orolig att det ska gå fel igen.
Kom på mig själv idag när jag var på toaletten att hålla andan tills jag såg att det inte var nåt blod på pappret. Det är nästan som hjärtat står still. Så himla jobbigt.
Vill kunna njuta, bara vara lycklig men det är så svårt, rent utsagt omöjligt att tränga undan dem här känslorna.
Jag berättade för min syster idag att om allt går som det ska så blir hon också moster i höst. Först kände jag mig eurofrisk glad när jag berättade för henne över telefonen, men helt plötsligt kom oron över mig och jag började gråta istället.

Jag berättade här hemma hur jag kände och han sa att han känner precis samma sak. Men på nåt sätt måste vi ju försöka få det här till en underbar tid och inte en tid av oro.
Men hur??
Ska ta ett bad nu och försöka att bara koppla av. Jag vill inte känna som jag gör, hur får jag bort dessa jävla skittankar som sänker mig?