Undebara helg

Jag vet inte var jag ska börja. Så mycket har hänt och jag är så glad. Har en så skön känsla i kroppen och mitt leende sitter fast där det ska.
Helgen har varit helt underbar. Helt otroligt mycket bättre än jag någonsin vågade hoppas på.

Jag hämtade honom på Arlanda i tordags kväll. Jag var sjukt nervös när jag stod och väntade på honom. Planen var att jag skulle komma lite sent, men trafiken flöt på så smidigt att jag var där precis när han landade och fick ju då också vänta på att han skulle komma.
Det kändes som benen skulle vika sig hela tiden och jag tror att jag kollade på den där ankomsttavlan ungefär 7000 gånger.
När jag såg honom så gick jag fram direkt, kramade honom och pussade honom. Vet inte var den pussen kom ifrån, men det kändes rätt.
Vi satte oss i bilen och åkte hem. Det kändes naturligt direkt.
Vi har ju trots allt lärt känna varandra i över två månader nu, så just den biten är jag inte så förvånad över.

Helgen var full med massa mys, mat, närhet, skratt, prat, film.
Han är underbar och jag är så förälskad i honom att det känns overkligt.
Känslan att veta att mina känslor är besvarade ger mig en enorm lättnad och glädje inombords. Vi är likadana när det gäller att prata känslor. Orkar inte spela spel, vi vill veta var vi står och mår inte bra när det blir komplicerat.

Han är hemma i nu. Vi har pratat säkert 4 gånger redan idag. Och konstaterar att vi vill bara ha mer och att det här bara är början.
Han frågade lite oskyldigt om min relationsstatus på facebook är uppdaterad. Först blev jag lite förvånad och sen kände jag mig lite skyldig när jag svarade att den inte var det.
Frågade honom om han tyckte jag skulle ändra den och han svarade att annars hade han inte frågat om han inte ville att jag skulle ändra.
No problemas tänkte jag, det ska ju inte stå att jag är singel om jag nu inte är det längre. Men oj vad konstigt det kändes. Jag har varit singel i över 3 år, ska jag helt plötsligt inte vara det längre??
Skitlöjlig reaktion över ett jävla facebook, men så kändes det iaf.
Han har inte ens facebook själv och sa även att det inte handlade ett dugg om vad andra vet om oss, utan det var bara ett svepskäl för att få ställa frågan. Han ville veta var vi står.
Men jag känner väl lite som så att om vi nu ska satsa på det här och ha ensamrätt på varandra, så vill jag inte att mina över 300 vänner på fb ska tro att jag är singel.

Så nu är jag officiellt "i ett förhållande". Och det känns helt underbart bra.
Han är underbar. Hans sätt, hans humor, hans sätt att driva med sig själv som blatte, hans gudakropp, hans leende, hans skratt, hans sätt att dra mig tätt intill och bara hålla om mig.
Precis hela han är helt underbar!