Läste att en kompis hade kommenterat en status på facebook. Eller rättare sagt att jag såg dennes svar på den kommentaren "Tack finaste Du! Känns helt galet att något växer inuti mig men är så lycklig :) Stor kram"
Luften bara gick ur mig.
Jag har puttat bort alla såna här känslor, tror jag iaf. Försöker hela tiden intala mig att det var det bästa. Nåt var fel med fostret etc etc.
Men jag ville ju fan ha den där lilla bebisen. Jag ville att min mage skulle fortsätta växa. Vi var skitglada. Låg och bestämde namn tillsammans. Låg och ägnade timmar åt att bara hitta på världens löjligaste namn. Han pussade på min mage precis hela tiden. Vi gjorde planer.
FAN!
Fan fan fan vad ledsen jag blev nu.
Damir retades alltid att det kommer komma ut en riktig krulltott eftersom den garanterat kommer få mitt hår.
Skit också!
tisdag 24 augusti 2010
Ibland behövs det så lite
SLUTA blöda nu tack
Nu har jag fan snart blodat ut en hel jävla flodjävel.
Är så grymt jävla trött på det här nu. Blodvärdet är nere i botten och jag är TRÖTT.
onsdag 18 augusti 2010
Ta tag i saker och ting
Har inte skapat någon rubrik än eftersom jag inte vet än vad målet ska bli. Bestämde att i helgen ska det mätas också. Varenda liten kroppsdel ska mätas. Eller inte. Men det blir iaf överarm, bröst, mage, rumpa, lår och knä. Sen kommer jag mäta en gång i månaden bara.
Målet ska nås söndagen 7 november, så det är exakt 11 veckor från söndag, ca 2,5 månad med andra ord. Det är ju fan inte länge kvar till jul ju. Bah!
Låt säga mellan 0,5 och 1 kg i veckan, typ 0,75 gånger 11 veckor. Det blir 8,25kg (ja, jag tjuvräknade på mobilen).
Så 8 kg ungefär på 11 veckor, det blir ju lika många kg som sist. Har jag klarat det en gång så ska jag klara det igen. Ska väga mig också och se vad det blir för jämn och bra siffra som mål. Det ska ju kännas bra liksom.
Men jag kan iaf börja med matintag och träning.
Mat
1. 0,75 dl havregrynsgröt, bär, mjölk, kaviar, 2 ägg
2. Yoghurt och müssli
3. kycklingfilé, sallad, keso
4. 2 skivor grovt bröd och en burk makrill
5. protteshake och 2,5 riskaka
6. kycklingfilé, sallad, keso
Träning
4 övningar bröst, 2 övningar framsida axlar, 2 övningar triceps.
Reflektion
Jag är peppad, rädd, nervös och taggad allt på samma gång.
Men nu kör vi!!!
Målet ska nås söndagen 7 november, så det är exakt 11 veckor från söndag, ca 2,5 månad med andra ord. Det är ju fan inte länge kvar till jul ju. Bah!
Låt säga mellan 0,5 och 1 kg i veckan, typ 0,75 gånger 11 veckor. Det blir 8,25kg (ja, jag tjuvräknade på mobilen).
Så 8 kg ungefär på 11 veckor, det blir ju lika många kg som sist. Har jag klarat det en gång så ska jag klara det igen. Ska väga mig också och se vad det blir för jämn och bra siffra som mål. Det ska ju kännas bra liksom.
Men jag kan iaf börja med matintag och träning.
Mat
1. 0,75 dl havregrynsgröt, bär, mjölk, kaviar, 2 ägg
2. Yoghurt och müssli
3. kycklingfilé, sallad, keso
4. 2 skivor grovt bröd och en burk makrill
5. protteshake och 2,5 riskaka
6. kycklingfilé, sallad, keso
Träning
4 övningar bröst, 2 övningar framsida axlar, 2 övningar triceps.
Reflektion
Jag är peppad, rädd, nervös och taggad allt på samma gång.
Men nu kör vi!!!
Etiketter:
Träning och diet
tisdag 3 augusti 2010
Lyssnar när han pratar med sin familj
Sitter och tittar och lyssnar på min älskling berätta för sin mamma att det inte blir nån bebis. Jag förstår inte nånting, men jag förstår ändå.
Hans röst, hans uppgivenhet.
Hans familj blev eld och lågor när vi berättade att de skulle få en bebis i familjen. En så underbar reaktion. Så typiskt ickesvenskt och så himla härligt. Är det glädje så är det GLÄDJE. Tyvärr blir det ju också tvärt om. Är det sorg så är det SORG.
Han har gruvat sig för det här samtalet och nu var det dags.
Nu har de lagt på och han säger inte ett ord. Önskar så jag kunde ta bort det han behöver känna. Vill att det enda han ska känna är glädje. Jag vet att det är omöjligt, men det är precis vad jag vill.
Jag skulle ta 1000 smällar om och om igen om jag bara visste att han fick slippa känna smärta.
Jag älskar honom och jag älskar det liv vi startat ihop. Låter honom ta sin tid, när han vill prata så lär han göra det.
Behövde bara skriva av mig och det är ju precis vad denna blogg är till för :)
Hans röst, hans uppgivenhet.
Hans familj blev eld och lågor när vi berättade att de skulle få en bebis i familjen. En så underbar reaktion. Så typiskt ickesvenskt och så himla härligt. Är det glädje så är det GLÄDJE. Tyvärr blir det ju också tvärt om. Är det sorg så är det SORG.
Han har gruvat sig för det här samtalet och nu var det dags.
Nu har de lagt på och han säger inte ett ord. Önskar så jag kunde ta bort det han behöver känna. Vill att det enda han ska känna är glädje. Jag vet att det är omöjligt, men det är precis vad jag vill.
Jag skulle ta 1000 smällar om och om igen om jag bara visste att han fick slippa känna smärta.
Jag älskar honom och jag älskar det liv vi startat ihop. Låter honom ta sin tid, när han vill prata så lär han göra det.
Behövde bara skriva av mig och det är ju precis vad denna blogg är till för :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)