Läste att en kompis hade kommenterat en status på facebook. Eller rättare sagt att jag såg dennes svar på den kommentaren "Tack finaste Du! Känns helt galet att något växer inuti mig men är så lycklig :) Stor kram"
Luften bara gick ur mig.
Jag har puttat bort alla såna här känslor, tror jag iaf. Försöker hela tiden intala mig att det var det bästa. Nåt var fel med fostret etc etc.
Men jag ville ju fan ha den där lilla bebisen. Jag ville att min mage skulle fortsätta växa. Vi var skitglada. Låg och bestämde namn tillsammans. Låg och ägnade timmar åt att bara hitta på världens löjligaste namn. Han pussade på min mage precis hela tiden. Vi gjorde planer.
FAN!
Fan fan fan vad ledsen jag blev nu.
Damir retades alltid att det kommer komma ut en riktig krulltott eftersom den garanterat kommer få mitt hår.
Skit också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar