Lägesrapport

Jobb:
Vantrivs och är allmänt förbannad på min arbetsgivare just nu. Sparkrav, ett arsel till chef och missnöjda medarbetare är några härliga ingredienser i min vardag.

Träning:
Konditionen lyser med sin frånvaro, eller iaf den konditionen jag hade förut. Men jag är igång med pass igen iaf. Spinning i måndags och aerobic idag. Ska hinna med ett cardiopass till denna vecka.
Det går sjukt bra på gymmet nu. Maxar varje pass, musklerna svarar och det känns bara så bra. Ett stort minus är väl att jag blöder fortfarande så det känns som jag ska ploppa ut en tampong varje gång jag verkligen tar i. Men än så länge inga fler missöden ett än.

Vikten:
Har inte vägt mig på länge. Sist jag vägde mig så var det 85kg. Så lite upp från målet jag satte, men inte så farligt. Men det var några veckor sen nu.
Jag vill inte väga mig. Känner mig så på gränsen till breakdown så jag vågar helt enkelt inte ta risken. Jag är relativt nöjd med min form just nu, så jag avvaktar tills kroppen blir normal igen. Sen ska det brännas fett!

Magen:
Jag blöder fortfarande. Damir kräver att jag vänder mig till sjukhuset igen. Det avtog för en vecka sen och det kändes som att det kanske var över nu. Men sen börjar det om igen. Jag är så otroligt less på det här att jag till och med tror jag föredrar en skrapning framför detta.

Vänner:
Älskar dem allihop.

Familjen:
Mamma skickade världens gulligaste sms igår:
"Väger mig varje onsdag. Samma vikt som förra onsdag :("Haha, hon behövde lite pepp. Hon och pappa ska försöka komma i form till charterresan som närmar sig. Syster mår bättre och lilltott har börjar på dagis. Personalen är super och tar hand om min lilla ängel.

Kärleken: Han är helt klart det bästa som hänt mig. Vi lär oss varandra mer och mer för varje dag och ju mer jag lär mig destå mer älskar jag honom. He´s the one!

Jag, moi, me, myself:
8 veckor sen jag förlorade livet i magen. Jag blöder som sagt fortfarande, ser ut som en hormonstinn tonåring i ansiktet och är tröttare än tröttast. Ska det inte räcka med att man mår skit efter att ha förlorat en bebis man längtade efter? Jag är less. Så himla less. Morgon och kväll befinner jag mig på gränsen hela tiden. Vill bara att kroppen ska vara normal igen.