Tiden springer iväg...

Satt precis och skrev med en väninna om att jag  behöver bli bättre på att stressa mindre. Nu, några minuter senare så inser jag att jag inte haft tid att uppdatera här på en vecka och valde rubriken "tiden springer iväg". Jag vet inte om det är positivt eller negativt att jag inte hunnit med. Men jag väljer ändå att se det som positivt eftersom den "gamla Nina" hade även om inte tiden fanns ändå uppdaterat i bloggen. Det är nämligen så jag gjort i väldigt många år, även om jag vet att jag inte måste lägga tid på nånting så har jag ändå gjort det bara för att få det gjort. Vilket har lett till en väldigt stressig tillvaro som fått mig att inte må så bra. 

Men med lite hjälp utifrån så försöker jag bli bättre på att faktiskt låta mig själv skjuta på sånna saker som inte är akuta. Som t ex att uppdatera här. Nu har det inte varit medvetet att jag valt att inte uppdatera, men kanske har jag kommit tillräckligt långt att jag gör det undermedvetet... 

Jisses vad jag svävade iväg lite där, men så blir det ibland :)

En hel helg har hunnit passera sen sist. I lördags var jag på kvartalsutbildning i Bodypump. När man är licensierad instruktör hos Les Mills så krävs det att man deltar på minst två utbildningar varje år för att få behålla sin licens. Vi kommer ha en Superrelease på Nordic Wellness den sista september, så jag har fram tills dess på mig att lära mig den nya koreografin. Jag tror jag får den på fredag, så två veckor får man på sig alltså att lära sig allt utantill. 

Dieten känns fortfarande helt ok, det närmar sig 40 dagar nu. Det känns riktigt bra att jag snart är halvvägs. Och faktiskt kan jag tycka att det är skönt att det är ett bra tag kvar så jag har tid på mig att fortsätta gå ner i vikt och bli smalare. Kanske räcker det med 100 dagar på underskott för att sen försöka stabilisera det lite mer och försöka hitta en lagom nivå. 

Aja, det är långt kvar dit och det är bara ta en dag i taget. 

Jag har fortfarande ingen tanke att ställa mig på vågen, utan kör på känslan. Idag har jag en grymt härlig känsla i kroppen. Jag sprang samma 5 kilometer som förra tisdagen och kände inte av nåt ont alls i kroppen. Inte ryggen, inte höften, inte nånting, så jäkla härligt. Det var ju ett mål jag hade när jag körde igång dieten, att kunna springa utan att få ont pga att jag är för tung. Väldigt trevligt formbesked måste jag säga. Jag sprang samma sträcka på två minuter kortare tid, så jag har ju ändå pressat mig själv under löprundan. Vilket gör att det känns ännu bättre att kroppen är med mig. 

Letade fram ett par nygamla tights ur garderoben. Ett par shape-tights från Röhnisch med jättehög midja. Jag fattade tycke för den här höga modellen efter graviditeten med Emilija och jag gillar den verkligen fortfarande. Det är så skönt att slippa att bilringen hänger över byxkanten. Nu har ju jag rätt smal midja och tycker de är superskönt och ger bra stöd. Så jag kan verkligen tänka mig att man känner stor skillnad om man har lite större mage som kommer tightas till och hållas på plats av den här modellen. 

Det får bli dagens tips från mig, testa Röhnisch shape-tights med hög midja. 

Long lost pants....

Titta vilka underbara bilder.... I onsdags morse när jag stod och valde kläder till jobbet, så fastnade blicken på dessa och jag tänkte "äh, jag testar iaf". Jag har inte kunna ha de här byxorna på riktigt länge, ingen stretch och det innebär alltid för tight över lår och rumpa. Men titta!! De sitter som en smäck och till och med lite fladder i midja och svank. Vilket glädjebesked, jag var så himla glad hela onsdagen efter det här. 

Känns som det kanske blir lite hopp mellan dagarna nu, men jag ville börja med dem bilderna för de var och är verkligen ett bevis på att jag är på väg nedåt. Och det är just den här känslan som gör mig extra glad att jag aldrig vägde mig när dieten började och inte har vägt mig efter det heller. För det är just den här känslan av att må bra jag vill ha. Jag vet att om jag ställt mig på vågen och den hade visat på ett minus som jag inte vore nöjd med, så skulle jag inte kunna glädjas över att jag kom i mina byxor. Den "dåliga" siffran på vågen skulle ta över och jag skulle bli deppig och säkert få lite ångest också. 

Men nu skiter jag ju fullständigt i vågen och kör på känsla och den känslan är jäkligt bra just nu. Inte bara för att jag kom i byxorna igår. I tisdags tog jag revansch på 5-km. Jag höll ett hyffsat tempo och jag fick inte ont i varken höfter eller ryggen. Det är också ett glädjande bevis att dieten går bra. 

Idag på mina pass, både spinningen och Bodypumpen så hade jag mycket mer energi och kunde ta ut mig igen. Ska försöka ta lite gruppbilder efter passen, på mina härliga deltagare. Jag kan inte sluta skratta åt bilderna jag tagit hittills. Vi får hoppas jag även kan förbättra mina fotografkunskaper, annars måste jag börja be någon annan ta bilden, hahaha. 

Själv fångar jag strålkastaren rakt i ansiktet och resten av gruppen darras bort av mina trötta armar

Måndagens spinningpass

 Det har gått bra att hålla kosten den här veckan också. Det går lättare när man ser att ansträngningen faktiskt ger resultat. Imorn är det fredag och jag ska köpa med mig mat hem till familjen efter träningen. Själv ska jag äta antingen tacos eller så köper jag en sallad som förra veckan. Vi får se hur det blir, men det blir inget mumsigare än så förs på lördag. Då ska jag fylla på lite igen. 

Mosigt ansikte efter dagens massage på jobbet. 

Som jag längtat efter att Emilie från Svensk Kroppterapi skulle vara tillbaka. En halvtimme går aldrig så snabbt som när Emelie masserar en och man verkligen inte vill att det ska ta slut. Längtar redan tills om fyra veckor då hon kommer till oss nästa gång. Hon är verkligen superduktig och hur trevlig som helst. 

Nu känner jag hur jag sitter och slumrar i soffan här hemma, dags att krypa ner och sova. Fredag imorn, så jäkla skönt att det redan är dags för helg igen. 

Tjejmiddag

I lördags var det dags för en efterlängtad middag med några av mina allra bästa vänner. Vi har känt varandra i snart 20 år (herre jäklar!!!! Jag var tvungen att kontrollräkna på miniräknaren). Det är ju för fasen snart 20 år sen jag gick i gymnasiet. Hua, det kändes ju väldigt mycket. Vi säger så här istället, vi har känt varandra i väldigt många år. För de där mängden år sen så sågs vi på fest, var och varannan helg. Numera ses vi tillsammans med barnen och så självklart på dessa middagar som vi försöker få till en gång varje eller varannan månad. 

Fjärde gången gillt blev det nu hos Nisse och hon är en av tre av oss sex, som är så där sjukt duktig på att laga mat. Menyn bestod av:

Förrätt: 

Skaldjursbakelse med varmrökt lax, räkor och löjrom

Varmrätt: 

Risotto med chorizo, kyckling, kryddsmör, 

baconströssel och citronmarinerade tomater med persilja

Efterrätt: 

Mascarponemousse med lime och chokladtryffel

Hela den här middagen är bland det godaste jag ätit i hela mitt liv. Så fantastiskt gott! Efter fyra veckor på diet så kan jag säga att jag njööööt. Jag brukar aldrig vara den som äter långsammast av oss men i lördags hade jag typ hälften kvar när de andra var klara. Haha, men jag fick i mig varenda liten smula av allt. Inte en chans att jag skulle lämnat nåt kvar av den maten. 

Den middagen kommer jag leva länge på, både maten och att äntligen träffas alla sex. De senaste gångerna har det varit nån som inte kan, men nu var det verkligen jackpot på hela kvällen. 

Kom hem vid 01 och vid 04 vaknade Emilija med hög feber och ont i halsen. Underbart är kort, som man brukar säga. Vi gav henne Alvedon och så fick hon ta över min säng och jag tog hennes. Vaknade vid 8 igen med sån där härlig huvudvärk och trött som tusan. Men efter två knäckemackor med makrill så var jag människa igen och kunde ta mig iväg på lilla Agnes dop. Så  fint dop och trevlig lunch med fika efteråt. 

Efter en helg med mycket kalorier in och ingen träning så har jag denna måndag varit full med energi. Hade gärna åkt ner på klubben och kört ett pass med MMA-fitness ikväll, få kriga lite med energidepåerna påfyllda. Men jag vickade för Tina på hennes spinningpass, så det blev spinning istället och det var verkligen inte sämre det. Helt underbart att ha lite styrka och ork igen och sen älskar jag ju att vara instruktör och kunna motivera andra i deras träning. Så en riktigt bra måndag med andra ord, trots att jag varit hemma med en sjuk Emilija hela dagen. 

Dag 29 av mina 100 är nu förbi och om ett par dagar har en tredjedel passerat. Så här sen min lilla morot- och peppkalender ut. Självklart skulle jag vilja se i siffror vad jag gått ner i vikt och hur många centimeter jag minskat, men jag har från början bestämt mig att det inte ska handla om siffror utan om att få en bra känsla med mig själv igen. Jag känner att jag är en bra bit på väg och det är verkligen en ego boost. Kläderna sitter lösare och jag mår inte dåligt när jag tittar mig i spegeln, blir snarare peppad på att fortsätta kämpa.

Imorn tänkte jag ge mig ut på en löprunda, onsdag en promenad, torsdag kör jag mina pass, fredag vet jag inte än, hoppas såklart att hinna på mma-fitness, lördag ska jag på kvartalsutbildning i Bodypump och söndag tänkte jag vila.

Har ökat på kaloriintaget lite den här veckan och jag hoppas träningen kommer kännas lite lättare.

What doesn´t kill you makes you stronger....

Äntligen en dag som jag kände mig, som vanligt! Har inte fuskat en enda gång från mitt kostschema, så det är inte pga att jag stoppat i mig massa godsaker som gett mig mer energi. Eller ja, i söndags fyllde jag ju på, men det var ju flera dagar sen. 

Men idag har verkligen känts jättebra och när allt klaffade under eftermiddagen så jag hann in till mitt kära MMA-fitnesspass, blev det pricken över i´t. 

Coach Alex hade bestämt sig för ett riktigt Grispass, det märktes redan i uppvärmningen. Det var högt tempo från start och så fortsatte det hela passet. Brottningsinspirerat pass, med egentligen ett enda syfte, att trötta ut varandra. Ingen fokus på bra teknik, utan prio var att "djura". 

Först körde jag med en jätteduktig tjej, men när vi skulle trötta ut varandra i stående brottning så var jag väldigt mycket starkare än henne och det blev mer hon som fick ta ut sig. Inget jag lägger så mycket vikt vid, nästa moment kan det vara nåt som jag är svag i och måste kämpa hårdare. Men när Alex frågade om det var nåt par som kändes ojämna så man kanske ville byta, så räckte jag upp handen. 

Fick du köra med en tjej som heter Nour, hon har kört på klubben nån månad längre än mig bara, men vi har aldrig kört i par tidigare. Hon har kört en hel del brottning och det märktes. Dels är hon en bra bit kortare än mig, så hennes axlar var i min brösthöjd. Sen har en riktigt bra teknik, men låg tyngdpunkt och sist min inte minst, så är hon stark som en oxe. Jag trodde på riktigt jag skulle svimma så jävla jobbigt det var. Att ha ett hårt tryck på bröstet samtidigt som man tar i allt vad man har, det är så sjukt jobbigt. Jag beundrar verkligen brottare som tränar så jämt. De få gånger jag testat på brottning så är det just det där trycket över bröst/lungor som är riktigt obehagligt. Får nästan panik när det känns som man inte får luft. Men det är absolut en vanesak, så det går att träna upp. 

Nour var grym och även om hon tröttade ut mig nåt fruktansvärt så var jag så jäkla glad efteråt, tackade henne och berömde henne flera gånger. Det är ju exakt det där jag ville, få ta ut mig riktigt ordentligt. 

Som belöning skippade jag kycklingen och köpte mig en kebabsallad till middag. Resten av familjen åt hamburgare. Är riktigt nöjd med mig själv att jag inte föll för lockelsen och köpte hamburgare jag med. Nu är ju inte kebabsallad direkt jättenyttigt, men den rymdes absolut gott och väl i dagens kaloriintag. Jag räknar inte exakt mängd kalorier, men jag har rätt bra koll på hur många gram av saker och ting som blir "lagom" för mig just nu. Blev nyfiken så jag räknade ut hur mycket jag hade ätit fram till kebabsalladen och det var ca 800 kcal. Så jag kunde gott och väl äta min kebabsallad utan att känna att jag "fuskat". 

Jag börjar äntligen se resultat i spegeln, inte ens hjärnspökena kan få mig att inte se. Min midja är tillbaka och jag är inte alls lika pluffsig som förut. Har fått flera kommentarer på jobbet också och det gör mig så jäkla peppad. Det är så himla mycket värt att få höra att det syns att jag blivit smalare, det gör kampen så otroligt mycket lättare. Säkert är det här en bidragande faktor till mitt goda humör idag. Så tack alla ni som tar er tiden och faktiskt ger mig en komplimang, det betyder så mycket. 

Kämpa!!!

Just nu känns det verkligen som att jag behöver kämpa lite mer för mig själv. Inte tycka synd om mig själv och bli nån martyr. Jag har satt mig i den här situationen alldeles själv och ingen annan än jag kan ta mig ur den.

Jag har svårt att motivera mig själv till träning om jag inte har sällskap. En jäkla promenad är det minsta jag kan göra. Imorn blir det promenad efter jobbet. No excuses!

Kosten går bra men hjärnspökena finns där och tjatar på mig att jag inte gör tillräckligt.

Skulle behöva en personlig pepp coach som uppmuntrar och hejar på mig. Som kan lugna mig med att jag gör rätt och är på rätt bana. Skulle behöva en daglig dos av sån pepp.

Imorn är det onsdag och en dag närmare mål. Ett steg i taget, en dag i sänder och till slut är jag i mål. Jag klarar det här!

Äntligen lite piggare

Idag kan jag äntligen säga att jag känt lite energi i kroppen, utan att ha tränat innan. Annars har det ju typ bara varit av endorfiner jag fått energi. Men idag åt jag lite extra kolhydrater till både frukost och lunch och kroppen svarade direkt. 

Igår, fredag och utan träning, var jag så låg och deppig att jag till och med grät en skvätt. Jag vet att sånna dagar kommer, det har det gjort varje gång jag har ett högt uppsatt mål och jag kommit en bit på resan dit. Jag börjar tvivla på mig själv, blir rädd att jag ska misslyckas, rädd att jag kämpar förjäves osv. Det här är ett återkommande fenomen som sagt, men det är inte förs efteråt jag ser det. När jag är mitt i deppigheten finns knappt nåt som kan trösta mig. 

Ångrade mig lite att jag inte vägde mig från start, då hade jag nu haft ett konkret resultat att peppa mig med. Även om jag tycker att det syns att jag smalnat av så är jag rädd att spegeln spelar mig ett spratt och det bara är att jag hoppas så mycket som gör att jag tycker jag ser smalare ut. 

Dessa hjärnspöken kan verkligen göra mig galen! Det finns ju en anledning till att jag inte vill ha en startvikt eller målvikt och det är att inte få ångest över vågen. Vikten kan bero på så mycket omkringliggande faktorer och ändå skapa kaos om den inte visar minus. 

Men som sagt, mer energi idag, så jag bestämde mig för att byta ut den tänkta promenaden mot ett tuffare pass. Först tänkte jag springa istället men det kan ju vara dumt att göra bara två dagar innan Blodomloppet. Om kroppen blir lika sliten ett par dagar efter, så är det ju jäkligt dumt att springa idag. På måndagens MMA-fitness så körde vi Tabata-intervaller, äckligt jobbigt så det fick det bli även idag. Sju olika övningar med åtta vändor på varje, 20 sekunder jobb och 10 sekunder vila. Om ni inte har testat det här upplägget på intervaller så tycker jag ni ska göra det, riktigt högintensiv träning.  

1. Riverdance steg på däcket, alltså en fot på däcket och en i marken sen skiftar man fötterna samtidigt i ett högt tempo. 

Den här var riktigt jobbig att börja med eftersom jag inte kommit in i flåset ännu. Stod framåtlutad och frustade ett par gånger, men det gick vägen alla åtta vändor. 

2. Situps med armarna uppsträckta rakt upp i luften. Själva lyftet går rakt upp och inte framåt. Tar lite annorlunda än en vanlig situps och jag tycker den här varianten är bra mycket tyngre.
Efter nån omgång fick jag en extra tyngd på magen också som ni kan se :)

3. Jämfota hopp upp och ner på däcket. Även om det inte var ett speciellt högt hopp så sög det ordentligt i benen ändå. Här lyckades Elvis ta en bild på mina ben. 

4. Välta däcket, fram och tillbaka. Däcket är tungt så jag hann inte mer än två gånger per omgång, men det blev ändå totalt 16 vält. 

5. Pushups. Enkelt, bra och jobbigt. Allt blir jobbigt bara man gör tillräckligt många repetitioner. 

6. Nästa övning tror jag kallas båten. Första två omgångarna så sträckte jag ut ett ben i taget och gjorde samtidigt en vridning i överkroppen. Men det orkade jag inte fortsätta med, så det blev en stilla båt men några bensträck. Den är övningen var riktigt länge sen jag gjorde och det var också länge sen jag klarade av att sitta i "båten" ens, så jag är riktigt nöjd. 

7. Dips på däcket. Efter alla pushups så blev det här riktigt jobbigt mot slutet. Men då hade Damir kommit ut för att kolla hur det gick för mig. Det gav mig lite extra jävlaranamma för att klara sista repsen också. 

Fyra minuter, gånger sju varv, med ca en minuts vila mellan varje varv. Det blir 28 minuter aktiv tid och ett pass på totalt ungefär 35 minuter. 

Det kändes lite motigt att komma igång men väl igång så var det bara att köra på. Som det brukar heta "man ångrar sällan ett genomfört träningspass". 

Imorn har jag hållt på i exakt tre veckor, dag 21. I veckan passerar jag alltså 25%, en fjärdedel av den uppsatta resan. 3,5 av 14,5 veckor. Haha, det sista var fasen inte upplyftande. 

Nej jag ska tänka som så att om jag gör samma sak igen så är jag kommit halvvägs. En lite bit i taget, så tar jag mig sakta framåt. 

Hejja mig!

Bussigt värre!!!

Lagom när man sätter sig ner för att inta sin otroligt lyxiga lunch, bestående av 130g torrstekt nötfärs, 50g ris och 30g kokta grönsaker, så får man denna bild skickad till sig med texten "det blev visst utelunch idag"....

Visst måste det vara ok att inte vilja prata med avsändaren på resten av dagen då? *fnys*

Sist jag skrev, i förrgår, hade jag en riktigt låg dag. Igår var bättre, inga hjärnspöken som bråkade med mitt humör iaf. Men speciellt mycket energi fanns ju inte. Iaf inte förs jag körde ett MMA-fitness pass på klubben. På nåt helt magiskt vis så fanns där helt plötsligt energi. Eller jag vet inte om det är så att det finns energi, men jag blir så peppad av alla andra att jag vill ge tillbaka. Då blir det att man ger sitt allt, sen om mitt allt inte på samma nivå som när jag äter mig mätt varje måltid osv. Men jag ger mitt allt med dem förutsättningarna jag har nu och det känns så jäkla bra efteråt. 

Efter passet åkte jag och storhandlade, kom hem, packade upp och somnade sen som ett litet barn. 

Idag har jag haft mina pass på Nordic Wellness. Efter förra veckans totala benstrejk så ville jag fylla på med lite mer energi innan passet. Så jag åt mitt första socker på nästan tre veckor, fruktsocker förvisso, men ändå. Jag tror det är rekord för mig. Jag åt ett ägg och en banan, yeayyy!! 

Imorn ska jag vila efter jobbet. Fredagsmysa med min familj och bara vila, klappa mig själv på axeln och tillåta mig själv att tycka jag är riktigt duktig :)