Är så fruktansvärt nere och less på det här. Bara gråter och känner mig usel. Känner mig fet och oattraktiv. Ofräsch på grund av min ständiga binda jag måste ha på mig. Jag känner mig fan aldrig ren. Eller jo, när jag klev ut från duschen igår. I typ 2 sek, sen kände jag hur det började rinna igen. Bad Damir gå ut och satte mig på toan och bröt ihop än en gång.
Känner mig ful och att jag har sunkiga kläder. Inget sitter bra längre. Allt ser bara grått ut på mig. Håret vill inte bli längre, inte ens en färgning här om dagen hjälpte. Håret känns blä.
För någon vecka sen lyste det om mig. Huden kändes levande, nu är den bara glåmig.
När vi gått och lagt oss igår så började magen värka precis som på morgonen, blev orolig att det skulle komma massa blod igen så gick och hämtade en handduk att ligga på för att inte bloda ner allt om det nu skulle komma. Bara den grejen fick mig att bryta ihop igen.
Jag pallar fan inte alltså.
Imorse vaknade jag och hade fortfarande ont. Ville bara ligga kvar och dra täcket över huvudet. Men eftersom min kollega skulle bli själv då, så har jag inte samvete till att ligga hemma. Jävla idiotsemesterplanering av mina kollegor inför denna sommar.
Eftersom jag måste ha binda så måste jag ha vanliga trosor och sånna har jag inte gott om. Damir sa åt mig att ta hans boxer istället. Lånade ett par och ställde mig framför spegeln och bröt ihop igen.
På vägen till jobbet kändes det som jag blödde en del. Så direkt till toan när jag kom fram och mycket riktigt. Har redan blodfläckar på boxerna.
Alltså det här knäcker mig. Känner mig löjlig att jag beter mig som en jävla snorunge. Men jag känner mig bara så fruktansvärt nere. Sen kommer tankarna att vad ska då inte han tycka? Kommer han lessna? Tycka att jag borde skärpa till mig? Att jag överreagerar? Tröttnar han på mina tårar? Mitt ständiga bergodalbanehumör?
Vill åka hem till mamma, lägga mig med huvudet i hennes knä och bara få gråta.
onsdag 28 juli 2010
tisdag 27 juli 2010
Nu är det över
Fy i helvette vad underbart jävla skönt det känns nu. Men fy i helvette vad ont jag har haft idag.
Tvingade i mig ett ägg till frukost eftersom jag inte trodde jag skulle få äta nåt mer sen på sjukhuset. Åkte som vanligt tillsammans med Damir, pussades hejdå och sen åkte jag vidare till sjukhuset. Kramperna i magen var helt sjuka. Det vattnades i munnen hela tiden och när jag väl kom fram till sjukhuset så letade jag efter toaletterna men hittade dem inte.
Skyndade mig till gynmottagningen för att när jag väl hittade fram upptäcka att det var kö utanför och att de inte ens öppnat.
Panik!!!
Men precis när jag kom fram så öppnade dem och jag kunde springa in på toan. Betalade och bad om en spygrej för att kunna ta mig riskfritt till avdelningen jag skulle spendera dagen på.
Fick min sal och de bad mig vänta ca 30 min tills läkaren skulle komma. Jag fick ingen smärtlindring innan jag hade träffat läkaren.
La mig en stund men illamåendet tog över så fick springa upp på toa igen.
Så ont i magen har jag nog aldrig haft förut. Det gav en försmak på vad som komma skall när man skall till och föda barn. Hua!
Jag la mig en stund till men det kändes konstigt. Som att jag var kissnödig men ändå inte. Gick på toa och BAM... Horror movie ala grande. Tänker inte beskriva det, men jag satt iaf fast på toa i över en halvtimme och blödde.
En sköterska knackade på dörren till mitt rum. Jag ropade att jag satt inne på toa. Hon kom in med lite värktabletter och fy vad liten och ynklig jag kände mig. Satt där naken förutom ett linne, gråten i halsen av obehag.
Sen sulle jag träffa läkaren. Iklädd nätbyxor, dubbla blöjor, linne och en sjukhusfilt så knatade jag genom korridoren till undersökningsrummet. Funderade på hur det skulle gå att lägga sig i den där stolen när jag blödde som jag gjorde. Hon sa att hon var van och att det går att torka. Så jag tog av mig och la mig.
"OJ" var hennes reaktion.
Men allt såg bra ut, men det fanns grejer kvar som skulle ut så hon tyckte jag skulle genomgå den behandlingen som var planerad.
Så tillbaka till rummet och toaletten. Helt sjukt hur mycket som kan komma ut.
Sen kom sköterskan tillbaka med en citadonsupp och fyra småpiller.
En supp i munner 2 och 4 piller i nummer 1 senare så skulle jag ligga i minst en timme innan jag fick resa mig igen.
............
Nu är jag hemma. Tror det som ska komma ut har kommit ut. Det är olika hur länge man blöder nu efteråt, men med min tur så lär jag väl blöda ända till nästa mens eller nåt.
Inget bad och ingen tampong på 2 veckor.
Men jag är hemma och jag mår hur bra som helst. Dock fortfarande med blöja och nätbyxa.
Sexy as hell.
Tvingade i mig ett ägg till frukost eftersom jag inte trodde jag skulle få äta nåt mer sen på sjukhuset. Åkte som vanligt tillsammans med Damir, pussades hejdå och sen åkte jag vidare till sjukhuset. Kramperna i magen var helt sjuka. Det vattnades i munnen hela tiden och när jag väl kom fram till sjukhuset så letade jag efter toaletterna men hittade dem inte.
Skyndade mig till gynmottagningen för att när jag väl hittade fram upptäcka att det var kö utanför och att de inte ens öppnat.
Panik!!!
Men precis när jag kom fram så öppnade dem och jag kunde springa in på toan. Betalade och bad om en spygrej för att kunna ta mig riskfritt till avdelningen jag skulle spendera dagen på.
Fick min sal och de bad mig vänta ca 30 min tills läkaren skulle komma. Jag fick ingen smärtlindring innan jag hade träffat läkaren.
La mig en stund men illamåendet tog över så fick springa upp på toa igen.
Så ont i magen har jag nog aldrig haft förut. Det gav en försmak på vad som komma skall när man skall till och föda barn. Hua!
Jag la mig en stund till men det kändes konstigt. Som att jag var kissnödig men ändå inte. Gick på toa och BAM... Horror movie ala grande. Tänker inte beskriva det, men jag satt iaf fast på toa i över en halvtimme och blödde.
En sköterska knackade på dörren till mitt rum. Jag ropade att jag satt inne på toa. Hon kom in med lite värktabletter och fy vad liten och ynklig jag kände mig. Satt där naken förutom ett linne, gråten i halsen av obehag.
Sen sulle jag träffa läkaren. Iklädd nätbyxor, dubbla blöjor, linne och en sjukhusfilt så knatade jag genom korridoren till undersökningsrummet. Funderade på hur det skulle gå att lägga sig i den där stolen när jag blödde som jag gjorde. Hon sa att hon var van och att det går att torka. Så jag tog av mig och la mig.
"OJ" var hennes reaktion.
Men allt såg bra ut, men det fanns grejer kvar som skulle ut så hon tyckte jag skulle genomgå den behandlingen som var planerad.
Så tillbaka till rummet och toaletten. Helt sjukt hur mycket som kan komma ut.
Sen kom sköterskan tillbaka med en citadonsupp och fyra småpiller.
En supp i munner 2 och 4 piller i nummer 1 senare så skulle jag ligga i minst en timme innan jag fick resa mig igen.
............
Nu är jag hemma. Tror det som ska komma ut har kommit ut. Det är olika hur länge man blöder nu efteråt, men med min tur så lär jag väl blöda ända till nästa mens eller nåt.
Inget bad och ingen tampong på 2 veckor.
Men jag är hemma och jag mår hur bra som helst. Dock fortfarande med blöja och nätbyxa.
Sexy as hell.
måndag 26 juli 2010
Det gör ont
Fy fan denna jävla magjävel.
Ok att mår lite sådär när man väntar barn, men nu väntar jag ju inte barn längre så den här skiten kan jag gärna slippa.
Det gör ont precis hela tiden, konstant värk. Sen med jämna mellanrum får jag sånna magknip att jag måste sätta mig ner och bara andas tills det släpper.
Jag blöder konstant. Mitt ansikte känns som ett svullet ömt... jag vet inte vad. Jag har fått mer finnar igen och känner mig bara så himla oattraktiv.
Det är nästan som jag känner att min kropp är totalförvirrad och har slagit totalt bakut. Jag har fått några prickar på armarna. Fick medicin mot förändrat pH i kroppen när jag var på sjukhuset sist. Ont, öm, svullen.
Nej nu känner jag mig inte i form. Känner mig som ett enda stort BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.
Imorgon ska jag till sjukhuset på morgonen och göra ett ultraljud för att se om kroppen har gjort sig av mig fostret. Men det är jag ju rätt säker på att den inte har, med tanke på hur jag mår och att jag fortfarande blöder. Så om det finns nåt kvar i magen så kommer jag få några tabletter som ska sätta fart på det hela. Då får jag vara kvar på sjukhuset hela dagen, så de har mig under uppsikt och så de kan ge mig smärtstillande. Sen gör de ytterligare ett ultraljud, är det inte helt borta då heller så måste jag göra en skrapning.
Men jag hoppas verkligen det räcker med dem där pillrena och sen hoppas jag att det här vänder.
Jag försöker att inte tänka på att det kommer bli tungt även psykiskt. Det får komma imorn i sånna fall. Pallar inte gråta mer nu. Smärtan och denna olustiga känsla över mig själv får räcka.
Ni får ägna mig en liten tanke imorn. Känns som det kommer bli en tung dag.
Kram på er.
Ok att mår lite sådär när man väntar barn, men nu väntar jag ju inte barn längre så den här skiten kan jag gärna slippa.
Det gör ont precis hela tiden, konstant värk. Sen med jämna mellanrum får jag sånna magknip att jag måste sätta mig ner och bara andas tills det släpper.
Jag blöder konstant. Mitt ansikte känns som ett svullet ömt... jag vet inte vad. Jag har fått mer finnar igen och känner mig bara så himla oattraktiv.
Det är nästan som jag känner att min kropp är totalförvirrad och har slagit totalt bakut. Jag har fått några prickar på armarna. Fick medicin mot förändrat pH i kroppen när jag var på sjukhuset sist. Ont, öm, svullen.
Nej nu känner jag mig inte i form. Känner mig som ett enda stort BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.
Imorgon ska jag till sjukhuset på morgonen och göra ett ultraljud för att se om kroppen har gjort sig av mig fostret. Men det är jag ju rätt säker på att den inte har, med tanke på hur jag mår och att jag fortfarande blöder. Så om det finns nåt kvar i magen så kommer jag få några tabletter som ska sätta fart på det hela. Då får jag vara kvar på sjukhuset hela dagen, så de har mig under uppsikt och så de kan ge mig smärtstillande. Sen gör de ytterligare ett ultraljud, är det inte helt borta då heller så måste jag göra en skrapning.
Men jag hoppas verkligen det räcker med dem där pillrena och sen hoppas jag att det här vänder.
Jag försöker att inte tänka på att det kommer bli tungt även psykiskt. Det får komma imorn i sånna fall. Pallar inte gråta mer nu. Smärtan och denna olustiga känsla över mig själv får räcka.
Ni får ägna mig en liten tanke imorn. Känns som det kommer bli en tung dag.
Kram på er.
måndag 19 juli 2010
Ingen bebis :(
Fick idag genom ultraljudsundersökning reda på att lillbebisen i magen inte lever.
Jag känner mig:
misslyckad
ledsen
lättad
sugen på att gå vidare
sugen på att gråta precis hela tiden
glad för att jag nu vet till 100% att det är Damir jag vill ha barn med och att jag VILL ha barn
maktlös när jag ser min älskling så ledsen
förbannad, för att det måste bli skit av något man mått så himla bra av
tacksam för alla underbara vänner
ensam, det lilla hjärtat som slog inom mig slår inte längre
Idag är ingen bra dag :(
måndag 12 juli 2010
Känner mig så himla svullen
Sitter på balkongen i sportbh och bikinitrosor, med en flaska iskallt vatten och datorn i knät. Precis hemkommen från en kvällspromenad på nästan 1 timme. Ångest är bara förnamnet...
Jag började andas tungt redan i hissen kändes det som. Ringde Humsilove och upptäckte att jag flåsade mer än vad jag pratade.
Jag är så UR form som man kan bli. Ok, semester i all ära. Men det här är galet.
Vågar inte ställa mig på vågen, det kommer va kaos kaos kaos.
Om några veckor ska jag till mödravårdcentralen på nåt samtal och då är det vägning och mätning. Fy fan säger jag bara.
Magen putar och jag vet inte om det är den lilla saken där inne som gör att det putar eller om det är den obefintliga träningen de senaste veckorna eller maten som inte alls varit nå strikt. Putar gör den iaf. Jag hoppas ju självklart att det är den lilla saken där inne som är orsaken men är rädd att så inte är fallet.
Läste mig till att jag har 50% mer blod i kroppen nu och det kan ju också ha en liten del i att jag känner mig så jävla svullen.
Men jag har ångest, är skiträdd att bli en fet ful äcklig gravid kärring med flottigt hår och grå hy. Det vill jag verkligen inte.
Så nu måste jag verkligen försöka passa på att äta nyttigt och röra på mig mycket. Nu när jag inte har nåt sjukt begär efter nåt speciellt i matväg och nu innan jag blir ett sånt där gravidmonster med en jordglob på framsidan.
Men det är svårt, det är så sjukt svårt. Ena stunden kan jag inte äta för jag mår så jävla illa och i nästa stund är jag vrålhungrig och passar då på att äta massor när jag väl kan äta. Eeeeh, var står den taktiken i kostboken???
Aja, bla bla bla... Kommer hem från semestern och bara gnäller. Den är fin :)
Jag hade det underbart på min resa, skriver förmodligen nåt inlägg om den lite senare. Delar numera hem med Damir och det känns helt overkligen bra. Han är bäst. Jag kommer på mig själv att fundera på hur fan jag lyckades fånga honom.
Må bäst!
Puss och kärlek
Jag började andas tungt redan i hissen kändes det som. Ringde Humsilove och upptäckte att jag flåsade mer än vad jag pratade.
Jag är så UR form som man kan bli. Ok, semester i all ära. Men det här är galet.
Vågar inte ställa mig på vågen, det kommer va kaos kaos kaos.
Om några veckor ska jag till mödravårdcentralen på nåt samtal och då är det vägning och mätning. Fy fan säger jag bara.
Magen putar och jag vet inte om det är den lilla saken där inne som gör att det putar eller om det är den obefintliga träningen de senaste veckorna eller maten som inte alls varit nå strikt. Putar gör den iaf. Jag hoppas ju självklart att det är den lilla saken där inne som är orsaken men är rädd att så inte är fallet.
Läste mig till att jag har 50% mer blod i kroppen nu och det kan ju också ha en liten del i att jag känner mig så jävla svullen.
Men jag har ångest, är skiträdd att bli en fet ful äcklig gravid kärring med flottigt hår och grå hy. Det vill jag verkligen inte.
Så nu måste jag verkligen försöka passa på att äta nyttigt och röra på mig mycket. Nu när jag inte har nåt sjukt begär efter nåt speciellt i matväg och nu innan jag blir ett sånt där gravidmonster med en jordglob på framsidan.
Men det är svårt, det är så sjukt svårt. Ena stunden kan jag inte äta för jag mår så jävla illa och i nästa stund är jag vrålhungrig och passar då på att äta massor när jag väl kan äta. Eeeeh, var står den taktiken i kostboken???
Aja, bla bla bla... Kommer hem från semestern och bara gnäller. Den är fin :)
Jag hade det underbart på min resa, skriver förmodligen nåt inlägg om den lite senare. Delar numera hem med Damir och det känns helt overkligen bra. Han är bäst. Jag kommer på mig själv att fundera på hur fan jag lyckades fånga honom.
Må bäst!
Puss och kärlek
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)