Fy fan denna jävla magjävel.
Ok att mår lite sådär när man väntar barn, men nu väntar jag ju inte barn längre så den här skiten kan jag gärna slippa.
Det gör ont precis hela tiden, konstant värk. Sen med jämna mellanrum får jag sånna magknip att jag måste sätta mig ner och bara andas tills det släpper.
Jag blöder konstant. Mitt ansikte känns som ett svullet ömt... jag vet inte vad. Jag har fått mer finnar igen och känner mig bara så himla oattraktiv.
Det är nästan som jag känner att min kropp är totalförvirrad och har slagit totalt bakut. Jag har fått några prickar på armarna. Fick medicin mot förändrat pH i kroppen när jag var på sjukhuset sist. Ont, öm, svullen.
Nej nu känner jag mig inte i form. Känner mig som ett enda stort BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.
Imorgon ska jag till sjukhuset på morgonen och göra ett ultraljud för att se om kroppen har gjort sig av mig fostret. Men det är jag ju rätt säker på att den inte har, med tanke på hur jag mår och att jag fortfarande blöder. Så om det finns nåt kvar i magen så kommer jag få några tabletter som ska sätta fart på det hela. Då får jag vara kvar på sjukhuset hela dagen, så de har mig under uppsikt och så de kan ge mig smärtstillande. Sen gör de ytterligare ett ultraljud, är det inte helt borta då heller så måste jag göra en skrapning.
Men jag hoppas verkligen det räcker med dem där pillrena och sen hoppas jag att det här vänder.
Jag försöker att inte tänka på att det kommer bli tungt även psykiskt. Det får komma imorn i sånna fall. Pallar inte gråta mer nu. Smärtan och denna olustiga känsla över mig själv får räcka.
Ni får ägna mig en liten tanke imorn. Känns som det kommer bli en tung dag.
Kram på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar