Vet inte vad som har hänt. Jag är helt tokig i en kille som jag inte ens har träffat. Vi pratar dagligen, messar så fort vi inte pratar. Och jag vill bara ha mer mer mer...
Allt vett i mig säger att man kan faktiskt inte känna så här för någon man inte träffat. All logik talar emot mina känslor. Men det bara känns så bra i hela mig. Går runt med ett leende på läpparna hela tiden. Har nästan ont i käkarna. Rosa moln bär runt mig om dagarna.
What the fuck liksom!
Bara ska träffa den här killen. Så fort jag kommer hem så ska jag träffa honom.
Han bor massa mil härifrån, men det skiter jag i. Kan inte ignorera vad jag känner. Galet lyckorus i hela kroppen.
Hans röst gör mig knäsvag. Hans kropp är att dö för. Hans ansikte är så otroligt fint att jag sitter en decimeter ifrån dataskärmen när jag tittar på hans bilder. Hans mun ser så mjuk ut. Hans blick får mig att längta efter att få se in i hans mörka ögon.
Men mest av allt är det hans sätt. Hans klockrena, underbara helt genomärliga sätt.
Det han säger passar mig som handen i handsken. Det är som han vet precis vad han ska säga till mig. Hur han beskriver det han gillar och det han vill göra får mig att bara längta tills vi äntligen är där.
Jag får inte nog... Skulle vilja skippa allt och bara åka till honom nu på direkten. Få krypa upp i hans famn och stanna där.
Fortsättning följer... garanterat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar