Nu är jag hemma. Känns som det var evigheter sen. Så himla härligt att få krama om familjen och min lilla lilltott. Han har blivit större och fått världslångt hår. Han är så himla söt. Mitt hjärta brister lite varje gång jag får pussa på honom.
Så orättvist att hans livslott blev den den blev. Men vem vet, han kanske kommer bli den lyckligaste av oss i slutänden. Jag vill den lilla krabaten allt gott. Han är en riktigt kämpe.
Imorn ska jag ha honom alldeles själv. Jag är lite nervös. Haha, jag har varit barnvakt hur många gånger som helst. Men aldrig åt totten. Hoppas det kommer gå bra. Jag ska sjunga för honom hela dan. Han älskar när jag sjunger (ung och vet inte bättre) och jag är ju inte den som är den. Så självklart ska han få höra mosters ljuva stämma :)
27 grader har vi i poolen här hemma. Så nu är det bara sol som behövs. Men ska man tro vädret på SVT så ser det ju inte så lovande ut direkt. De utfärdar till och med en varning för mycket regn imorn.
Så premiärdoppet får nog vänta på sig även denna gång.
Nu ska jag krypa ner här under täcket i mitt föräldrahem och bara njuta av att vara hemma hos min familj som älskar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar