Nu har jag vinkat av honom vid flygbussen för sista gången. För sista gången på ett bra tag iaf. Det kom till och med några tårar där precis innan han gick. Kändes mig asfjantig och gömde mig bakom solbrillorna.
Vi har bestämt att vi ses nästa gång på midsommarafton, dagen innan vi åker till Jugge.
Det är 3 veckor dit, eller rättare sagt 19 dagar.
Jag ser inte fram emot dessa 19 dagar alls. Innan den här helgen var det 2 veckor sen vi sågs och det kändes grymt jobbigt. 3 veckor känns som en hel evighet.
Kanske fjantigt vad vet jag, men jag är bara halv utan honom.
Jag är så enormt störtkär och förälskad att det känns bara fel att inte få ha honom här.
Vi har pysslat lite här hemma i helgen och jag har kommit på mig själv att bara titta på honom och tänka "det här är fasen killen jag ska dela mitt liv med. Nästa gång jag ser honom så bor vi tillsammans"
En grym känsla faktiskt.
I fredags när vi kom hem tillsammans så hade de bytt ut namnskylten på lägenhetsdörren. Jag blev helt ställd, haha, fick tunghäfta. Han fann sig bättre, släppte väskan och lyfte upp mig, kramade och kysste mig där ute i trapphuset.
Efter det har han kallat mig "Fru Avdic" hela helgen.
Var nere, deppig och hungrig när jag kom hem, så jag tröstade mig med en Calzone. Det funkade inte, nu är jag nere, deppig, mätt förvisso men sen lade vi till en dos med ångest istället.
Men va fan, den var jävligt god iaf. Var nog typ 100 år sen jag åt en calzone. Jag var till och med tvungen att fråga om det var den som är inbakad när jag beställde. Tror senast jag åt en sån var när jag var i 10-årsåldern.
Nu blir det lite tv innan jag hoppar i säng.
3 veckor. Jag kan fan inte gör nåt åt dessa 3 veckor så det bästa är väl att försöka tänka positivt och tänka på att efter dessa 3 veckor så blir det inga fler veckor utan honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar