Damir har sagt rätt ofta den senaste tiden att jag ser smalare ut bakifrån. Över lår och midjan tycker han det syns mest. Eftersom jag bara kännt mit pluffsig så har jag helt ärligt bara antagit att antingen varit inbillning eller att han säger det lite för att få mig att tänka på vad jag stoppar i mig.
Jag har inte tagit illa upp och inte blivit glad, bara låtit hans kommentarer vara liksom.
Men idag på pumpen så tyckte jag själv att jag såg smalare ut i spegeln. Först tänkte jag att det säkert bara berodde på nån buckla i spegeln, men bestämde mig ändå för att det är dags att testa vågen igen.
Men när passet var slut så var omklädningsrummet överfullt och jag kände inte direkt för att stoltsera med min vikt. Så jag skippade vågen.
Däremot så tog jag fram måttbandet när jag kom hem.
Eftersom jag är skitskraj att ha blivit större så vågade jag inte mäta allt. Jag började med höger vad, för att checka läget lite. Haha, jag vet. Jag är knäpp, men jag vet hur jävla ledsen jag blir om jag skulle mäta magen och det visade sig att jag blivit större.
Så jag började med höger vad och den visade på -2 cm. Tjoho ho ho tänkte jag och fortsatte järvt med vänster arm. Den visate + - 0 och modet sjönk genast lite. Men jag bet ihop och mätte rumpan också....
-2 cm där också!!!!
Yippi!!
Jag la tillbaka måttbandet och bestämde mig för en ordentlig mätning på lördag morgon. Nu har jag mens och är lite svullen, så på lördag borde det ha lagt sig bra.
Men jag är otroligt glad över de centimeter som jag såg idag. Fan vad glad blev faktiskt. Nu går det åt rätt håll igen och jag ska faktiskt ställa mig på vågen nästa vecka tänkte jag. När det är lite mindre folk på gymmet.
På pumpen idag ökade jag på lite på ben- och bicepslåten. Ben gick bra men bickarna tog slut efter första setet. Fy fan vilken mjölksyra. Direkt! Kändes som jag inte skulle orkat att ens lyfta stången. Men lite vila gjorde susen och jag kunde iaf lyfta mina vanliga vikter. Nästa gång ska jag öka på sista setet och inte det första. Skrattade lite åt mig själv där. Men vad fan, man måste ju våga ibland.
Vikterna är ungefär samma som för 2 veckor sen. Den 4 januari hade jag:
Ben: 17 kg
Bröst: 10 kg
Rygg: 12 kg
Biceps: 7 kg
Axlar: 2 kg
idag var det:
Ben: 20 kg
Bröst: 10 kg
Rygg: 15 kg
Biceps: 7 kg (1 set på 10 kg)
Axlar: 2 kg, ökade i slutet till 5 kg på stången.
Så en liten ökning iaf och träningsvärken kommer inte vara nådig. Men nu blir det stenhårt fram till Thai.
Kör bara kör!!!
onsdag 19 januari 2011
tisdag 18 januari 2011
Resan är bokad
Jag är så himla överlycklig att jag fick semester. Och ikväll bokade jag resan också. Direktflyg ner till Phuket för att sen flyga vidare till Samui. Därifrån blir det båten till öarna. Ååååh, vad jag längtar!
2 veckor i paradiset. Känns lite fjuttigt med bara 2 veckor, men det är bättre än ingen resa alls. Och det ska verkligen bli underbart.
Om typ 1,5 månad bär det av. Inte så himla lång tid faktiskt. Innan dess ska jag försöka svarva formen lite. Kanske loosa nån centimeter. Allt är alltid lite lättare med mål i sikte.
Känns som energin kom tillbaka till mig när jag fick ett ja från chefen. Det känns lättare på jobbet, lättare på gymmet och det känns fan till och med lättare att komma upp på mornarna. Annars är jag ju som bekant ett monster på morgonen.
Jag vet att jag varit urdålig på uppdatering här. Men jag saknar skrivandet så jag ska försöka sätta mig ner när jag känner att jag vill skriva.
Nu tänker jag att jag ska sätta mig när jag är klar med det jag ska göra, men klockan hinner ju bli så jävla mycket innan man är klar.
Var kommer alla måsten ifrån? Man ska träna och innan det ska man få i sig lite mellanmål, sen så ska man laga mat efter träningen och sen så ska man göra matlådor och plocka undan efter maten, sen ska ska man duscha och sen finns det ju alltid lite att plocka med i lägenheten. Öppna post, eller plocka undan kläder som vi är experter på att slänga överallt. Eller vattna blommor, eller plocka undan skor som har en tendens att hamna framför dörren... Allihop...
Ibland blir jag bara så less på allt som man ska göra hela tiden. Men håller man inte efter lite då och då, så blir det ju kaos direkt.
Nu har ju jag lite låg tröskel när det gäller röra i lägenheten. Jag är medveten om mitt lilla "problem" och jag försöker lägga band på mig och inte gå och plocka precis hela tiden.
Aja, jag är iaf skitglad att vi har bokat resan.
Nu jävlar är det go go go som gäller tills avfärd!
lördag 8 januari 2011
Härliga fredag
Träningen avklarad. Min del av matlagningen avklarad. Gud vad jag gillar känslan när man är klar med måstena och bara kan ägna sig åt kvalitetstid.
När jag kom innanför dörren efter jobbet idag var jag gråtfärdig. Helt utpumpad efter en skithård dag på jobbet. Min kollega hade semester och hade inte fixat ett dugg för att underlätta för mig. Så jag var både förbannad på henne pluss att det var tokmycket som hände under dagen.
Jag hade 5 minuter lunch framför datorn. Sen gick det i ett hela dan. Åkte hemifrån halv 7 och var hemma 18. Men träningen var redan bestämt, så det var inte nån idé att ens tänka tanken på att hoppa över. Bara byta om och knata bort.
Det gick jättebra!
Först lite uppvärmning på bandet, sen hade jag lovat att passa på Damir i bänkpressen. Först sne sen vanlig bänk. Jag körde jag också, först var tanken att köra bara för att inte bara stå där när han vilade. Första settet i bänkpressen var skittungt. Men jag ökade lite ändå och det gick så himla bra att jag blev sugen att testa på personbästa.
Jag lyckades! 6 rep på 40kg. Damir hjälpte bara till på sista. Så det kändes ju jättekul.
Sen var det tillbaka till bandet, powerwalkade 50 minuter och joggade sista 10.
Ja, och nu sitter jag här med en kurrande mage och väntar på att maten ska bli klar. Jag gillar att jag har lärt mig uppskatta lugna hemmakvällar. Rastlösheten är under kontroll och det känns väldigt bra.
När jag kom innanför dörren efter jobbet idag var jag gråtfärdig. Helt utpumpad efter en skithård dag på jobbet. Min kollega hade semester och hade inte fixat ett dugg för att underlätta för mig. Så jag var både förbannad på henne pluss att det var tokmycket som hände under dagen.
Jag hade 5 minuter lunch framför datorn. Sen gick det i ett hela dan. Åkte hemifrån halv 7 och var hemma 18. Men träningen var redan bestämt, så det var inte nån idé att ens tänka tanken på att hoppa över. Bara byta om och knata bort.
Det gick jättebra!
Först lite uppvärmning på bandet, sen hade jag lovat att passa på Damir i bänkpressen. Först sne sen vanlig bänk. Jag körde jag också, först var tanken att köra bara för att inte bara stå där när han vilade. Första settet i bänkpressen var skittungt. Men jag ökade lite ändå och det gick så himla bra att jag blev sugen att testa på personbästa.
Jag lyckades! 6 rep på 40kg. Damir hjälpte bara till på sista. Så det kändes ju jättekul.
Sen var det tillbaka till bandet, powerwalkade 50 minuter och joggade sista 10.
Ja, och nu sitter jag här med en kurrande mage och väntar på att maten ska bli klar. Jag gillar att jag har lärt mig uppskatta lugna hemmakvällar. Rastlösheten är under kontroll och det känns väldigt bra.
tisdag 4 januari 2011
Träning
Har kommit igång lite smått med träningen igen. Har kört några pass nu. Äntligen har jag kört lite spinning igen. Trodde väl aldrig att jag skulle säga det men gud vad jag har saknat spinningen. Det är så sjukt härlig träning. Det är inte många andra pass som man går så svettig ifrån. Man känner sig så tillfreds med sig själv.
Men idag hann jag inte med spinningpasset tyvärr, fastnade kvar på jobbet och sen otur med tunnelbanan, så det fick bli lite rygg, mage och sen intervaller på löpbandet. Jag orkade inte så himla hårt på bandet. Känns att jag inte sprungit på ett tag nu. Men värmde upp med lite gång i 5 minuter, sen varvade jag löpning 2 minuter med gång 1 minut sista 5 minuterna gick jag bara. Men hann med 6 intervaller iaf, sen var jag lagom svettig och tung i benen.
Jag ser när jag står framför spegeln att jag fått tillbaka lite mage. Skiiiiiiiiiiiiit!
Men vad tusan ska man göra åt det nu? Helt enkelt bara att köra på och vara strikt med både kost och träning. Ska som planerat köra mer förbränning än styrka. Men fuck vad tråkigt det är när man väl kör styrka nu och känner att man är svag. Jag har inte alls samma styrka som förut, men nu är det förbränningen som är i fokus. Musklerna får komma senare, nu ska fläsket bort.
Imorn ska jag köra bodypump.
Ska ni träna nåt detta år?
Men idag hann jag inte med spinningpasset tyvärr, fastnade kvar på jobbet och sen otur med tunnelbanan, så det fick bli lite rygg, mage och sen intervaller på löpbandet. Jag orkade inte så himla hårt på bandet. Känns att jag inte sprungit på ett tag nu. Men värmde upp med lite gång i 5 minuter, sen varvade jag löpning 2 minuter med gång 1 minut sista 5 minuterna gick jag bara. Men hann med 6 intervaller iaf, sen var jag lagom svettig och tung i benen.
Jag ser när jag står framför spegeln att jag fått tillbaka lite mage. Skiiiiiiiiiiiiit!
Men vad tusan ska man göra åt det nu? Helt enkelt bara att köra på och vara strikt med både kost och träning. Ska som planerat köra mer förbränning än styrka. Men fuck vad tråkigt det är när man väl kör styrka nu och känner att man är svag. Jag har inte alls samma styrka som förut, men nu är det förbränningen som är i fokus. Musklerna får komma senare, nu ska fläsket bort.
Imorn ska jag köra bodypump.
Ska ni träna nåt detta år?
lördag 1 januari 2011
2010
Läste min kompis blogg och såg att hon hade sammanfattat året som gått. Det fick mig att börja fundera på vad som egentligen har hänt i mitt liv detta år och det är tusan rätt mycket.
Januari
Det 3e januari satt jag här i soffan och sa hejdå till mina vänner i den virituella världen, Nimrod, CC, Mh mfl. Sen kom en kompis och hämtade mig för att skjussa mig till Arlanda. 6 veckors semster i Thailand. On my own de första veckorna, sen skulle bästa gums komma ner och göra mig sällskap de sista 2 veckorna. Det blev mitt livs resa. Jag hade det så underbart och jag önskar så att jag får tillfälla att åka iväg en längre tid igen. Gärna med sällskap då självklart. Jag besökte Koh Samui, Koh Phangan, Kata, Phatong, Krabi, Koh Tao och Bangkok. Som sagt, mitt livs resa.
Mars
Den 4e mars tog jag bilen till Arlanda igen, denna gång till inrikesterminalen. Stod på skakiga ben och väntade på att träffa Damir för första gången efter 3 månaders prat i telefon. Jag gav honom en puss direkt där på plats. Redan från första ögonblicket visste jag hur rätt det skulle bli.
Dagen efter tatuerade jag in en väldigt betydelsefull text på min arm. 2009 var ett riktigt skitår med tanke på alla tråkigheter som drabbade min familj och folk i min närhet. Dessa som tillslut fick mig att må riktigt dåligt själv. Men ni vet väl....
Maj
Den 14e maj lyckades jag och Damir skapa ett liv tillsammans. Ett liv som växte i min mage. Första tanken var skräck, andra tanken var YIPPI. Vi bestämde oss för att köra på och jag ångrade inte det beslutet en enda gång.
Juni
Min nya familj tog med mig till sitt hus i Sarajevo. Blev presenterad för familj och släkt. Bosnien var jättemysigt. Kontrasterna var dock enorma, ena gatan var som tagen direkt från kriget. Bombhål i husfasaderna och utbrända hus. Andra gator var toppmoderna, med flashiga affärer och inga som helst spår efter kriget.
Vi bilade över till Kroatien för några dagars sol och bad.
Jag grillade lamm för första gången och ja... Jag blev en del av familjen. Symboliskt gav de mig en guldlänk för att välkomna mig till sin familj.
Juli
Damir tog sitt pick och pack och flyttade in hos mig. Att få somna bredvid honom varje kväll är det bästa jag vet. Han tar hand om mig på bästa tänkbara sätt.
I juli förlorade vi vår lilla knott i magen. Jag började blöda och det tråkiga blev bekräftat genom ett ultraljud som visade att hjärtat hade slutat slå på det lilla livet.
Det här var tufft. Det värsta jag varit med om. Tårarna rinner här när jag skriver. Det är hårda minnen det här. Tiden efter missfallet följdes av blod och åter blod. Jag slutade inte blöda, det bara fortsatte och fortsatte. Det tärde nåt otroligt på mig.
Oktober
Jag sa upp mig från mitt jobb. En härlig känsla efter en lång tid med missnöje från min sida. Jag har varit så less på det där företaget så det var grymt skönt att lämna in lappen till min chef.
November
Första charterresan med Damir. Vi två, mamma och pappa, kusiner och moster begav oss till Kanarieöarna för att fira morbror som fyllde 60 år.
En veckas allinclusive. Yummi!
I november började jag på det nya jobbet. Lite längre restid för att ta mig dit, men 2 000 mer i lönekuvertet varje månad. Jo jag tackar jag!
Och här är vi nu. December, sista dagen på året. Jag ser fram emot nästa år, kan det toppa detta händelserika år?
Har inte tänkt så jättemycket på vad jag vill ska hända detta år. Men några planer finns det iaf.
Vi kommer inom kort försöka oss på att göra barn igen :)
Jag ska gå ner i vikt. Mitt mål är ju att väga 75 kg det här året och det är precis vad jag ska sträva efter. Så det är bara att ta tag i det direkt. Finns ingen tid att förlora.
Resa, vill väldigt gärna ta med Damir till Thailand. Drömmen är att vi kan åka redan i vår och fira vår ettårsdag där nere. Men eftersom jag bara har en provanställning än, så kanske det blir svårt att få ledigt. Men jag ska försöka iaf, för jag vill verkligen ta med honom dit.
Så nu mina vänner...
Januari
Det 3e januari satt jag här i soffan och sa hejdå till mina vänner i den virituella världen, Nimrod, CC, Mh mfl. Sen kom en kompis och hämtade mig för att skjussa mig till Arlanda. 6 veckors semster i Thailand. On my own de första veckorna, sen skulle bästa gums komma ner och göra mig sällskap de sista 2 veckorna. Det blev mitt livs resa. Jag hade det så underbart och jag önskar så att jag får tillfälla att åka iväg en längre tid igen. Gärna med sällskap då självklart. Jag besökte Koh Samui, Koh Phangan, Kata, Phatong, Krabi, Koh Tao och Bangkok. Som sagt, mitt livs resa.
Mars
Den 4e mars tog jag bilen till Arlanda igen, denna gång till inrikesterminalen. Stod på skakiga ben och väntade på att träffa Damir för första gången efter 3 månaders prat i telefon. Jag gav honom en puss direkt där på plats. Redan från första ögonblicket visste jag hur rätt det skulle bli.
Dagen efter tatuerade jag in en väldigt betydelsefull text på min arm. 2009 var ett riktigt skitår med tanke på alla tråkigheter som drabbade min familj och folk i min närhet. Dessa som tillslut fick mig att må riktigt dåligt själv. Men ni vet väl....
Maj
Den 14e maj lyckades jag och Damir skapa ett liv tillsammans. Ett liv som växte i min mage. Första tanken var skräck, andra tanken var YIPPI. Vi bestämde oss för att köra på och jag ångrade inte det beslutet en enda gång.
Juni
Min nya familj tog med mig till sitt hus i Sarajevo. Blev presenterad för familj och släkt. Bosnien var jättemysigt. Kontrasterna var dock enorma, ena gatan var som tagen direkt från kriget. Bombhål i husfasaderna och utbrända hus. Andra gator var toppmoderna, med flashiga affärer och inga som helst spår efter kriget.
Vi bilade över till Kroatien för några dagars sol och bad.
Jag grillade lamm för första gången och ja... Jag blev en del av familjen. Symboliskt gav de mig en guldlänk för att välkomna mig till sin familj.
Juli
Damir tog sitt pick och pack och flyttade in hos mig. Att få somna bredvid honom varje kväll är det bästa jag vet. Han tar hand om mig på bästa tänkbara sätt.
I juli förlorade vi vår lilla knott i magen. Jag började blöda och det tråkiga blev bekräftat genom ett ultraljud som visade att hjärtat hade slutat slå på det lilla livet.
Det här var tufft. Det värsta jag varit med om. Tårarna rinner här när jag skriver. Det är hårda minnen det här. Tiden efter missfallet följdes av blod och åter blod. Jag slutade inte blöda, det bara fortsatte och fortsatte. Det tärde nåt otroligt på mig.
Oktober
Jag sa upp mig från mitt jobb. En härlig känsla efter en lång tid med missnöje från min sida. Jag har varit så less på det där företaget så det var grymt skönt att lämna in lappen till min chef.
November
Första charterresan med Damir. Vi två, mamma och pappa, kusiner och moster begav oss till Kanarieöarna för att fira morbror som fyllde 60 år.
En veckas allinclusive. Yummi!
I november började jag på det nya jobbet. Lite längre restid för att ta mig dit, men 2 000 mer i lönekuvertet varje månad. Jo jag tackar jag!
Och här är vi nu. December, sista dagen på året. Jag ser fram emot nästa år, kan det toppa detta händelserika år?
Har inte tänkt så jättemycket på vad jag vill ska hända detta år. Men några planer finns det iaf.
Vi kommer inom kort försöka oss på att göra barn igen :)
Jag ska gå ner i vikt. Mitt mål är ju att väga 75 kg det här året och det är precis vad jag ska sträva efter. Så det är bara att ta tag i det direkt. Finns ingen tid att förlora.
Resa, vill väldigt gärna ta med Damir till Thailand. Drömmen är att vi kan åka redan i vår och fira vår ettårsdag där nere. Men eftersom jag bara har en provanställning än, så kanske det blir svårt att få ledigt. Men jag ska försöka iaf, för jag vill verkligen ta med honom dit.
Så nu mina vänner...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)