Sockeraddict

Jag knarkar. Jag är en riktig pundare.

På socker.

Fy vad det är jobbigt när man inser att man ätit nåt sött varje dag och när man inte äter nåt sött så är suget sjukt efter en gottebit.
Damir ställde frågan idag "När ska vi sluta med sånt här då". Just precis när jag var i färd med att stoppa en stor sked med Karl Gustav-tårta i munnen.
Han gör alltid så, kommenterar våra osunda vanor just precis när vi är osunda.

Ångest!

Hans mamma lämnade förutom tårtan 3 burkar med kakor. TRE!!!!
Jag har beordrat honom att ta med minst en burk till jobbet imorn. De måste ut härifrån om vi ska få nån ordning på detta.
För som den pundare jag är kan jag inte låta bli om det finns i min närhet.

Idag blev det ingen promenad heller eftersom min dotter bestämde sig för att befinna sig i ett "mellan-stadie" hela eftermiddagen. Inte tillräckligt trött för att sova och inte tillräckligt hungrig för att äta. Bara gnäll gnäll och gnäll. Så det blev bara till att sitta och gossa med henne. Hon är ju trots allt bara 19 dagar, så hon är ursäktad :)

Men jag är 28 år och jag är inte ursäktad när det gäller min dåliga karaktär. Skärpning!

"Vägen tillbaka" måste börja NU. Nu nu nu!