År 2011

Då var det dags för ännu en summering av ett år som passerat. Vad tiden rusar iväg när man stannar upp lite och reflekterar om tiden som gått.

Januari
Jag och en barndomsvän till Damir planerade en överraskning till hans födelsedag. Det blev väldigt lyckat. Det visade sig att bli den sista festkvällen på väldigt länge.

Februari
I februari fick jag reda på att jag var gravid. Tog testet på alla hjärtans dag, den bästa presenten någonsin. Resten av månaden kantades mest av orolighet att något var fel.

Mars
Jag firade min ettårsdag med Damir i underbara Thailand. 2 veckor i paradiset tillsammans med min kärlek. Helt jävla underbart!
Jag fick sparken för första gången i mitt liv. Lika glad var jag för det (efter ett tag iaf, när det fått sjunka in lite). Hatade verkligen mitt jobb då och får helt ärligt rysningar bara jag tänker på det.
Vi bestämde oss för ett namn om vi skulle få en liten tjej.

April
Vi bestämde oss för att flytta. Vi fick se lillknodden för första gången i magen. Jag jobbade som vårdbiträde för första gången på länge.
Minns att det var väldigt mycket tankar om pengar denna månad. Jag hatade ovissheten om hur allt skulle bli. Vilket i sig gjorde att jag jobbade sjukt mycket denna månad.

Maj
Jobb jobb och åter jobb. Jag jobbade administrativt på dagarna och som vårdbiträde på kvällarna, dag ut och dag in.
Det var dags att tömma lägenheten inför flytten. Många minnen kom upp när jag rensade på vinden.
Den sista maj tog jag mitt pick och pack och lämnade huvudstaden som varit mitt hem sen 8 år tillbaka.

Juni
Bodde hemma hos mamma och pappa, kändes sådär men som nödlösning fick det duga. Många tankar om vi tagit rätt beslut att flytta.
Halva graviditeten avklarad och magen började bli synligt stor nu.

Juli
Vi flyttade in i en liten etta som vi fick tag i genom en kompis. Vi hämtade hem vår nya bil. En svart Mazda 6,  2,3 -05.
Vi skrev kontrakt på vår nuvarande lägenhet, bästa bästa!

Augusti
Jag jobbade min sista månad innan en lååååång ledighet. Damir bytte jobb till där han är nu.
Vi lyxade till med en natt på slottet. Sviten var bokade i vårt namn och vi bara njöt.

September
Vi flyttade in i vår nya helt renoverade lägenhet. Massa shopping av inredningsgrejer och sånt. Känns mest som jag bara väntade och längtade tills vår lilla bebbe skulle komma till världen.

Oktober
VÅR ÄLSKADE DOTTER KOM TILL OSS. 3 dygn av smärta och hon var värd varenda minut.

November
Amma, byta blöjor, amma, byta blöjor, amma, byta blöjor.

December
Amma, byta blöjor, amma, byta blöjor, amma, byta blöjor.
Här är vi nu, sista dagen på året. Vilket år!!!!

Tack för nu hängt med mig i mina upp- och nedgångar. Hoppas ni hänger kvar hos mig även 2012.

Massa kärlek!

Julen är över

Tänk all hysteri inför denna helg och så är den över på ett tjillevipp. Nu sitter jag här och jäser med lite småångest över att jag till och med tryckt i mig dem äckliga bitarna i Paradisasken. Höstnougat smakar ju fan kaffe. Jag hatar kaffe! Men jag har trots detta precis proppat i mig min andra Höstnougat. Bra där!

I lillrummet sover skruttan gott i sin lilla vagga och i sovrummet slaggar Damir. Och här sitter jag.

Julen har varit alldeles jättebra med inslag av lite allt möjligt och jag fick väldigt bra julklappar.
Vinprovning, väggklocka, borrmaskin, hallspegel, fönsterlampa, duschcreme, body butter och pengar.

Very good, very good.

Så nu är det bara några dagar kvar på detta år. 2012 here we come!!
Man kanske skulle bryta trenden och avge ett litet nyårslöfte? Hmm, tåls att tänka lite på.

Tummen ner

Jag har fucking jävla skitont i ena handen. Eller det är snarare tummen och från den upp mot underarmen. Tror det började med att den blev lite överansträngd när jag höll groden vid amningen i början. Sen har det bara blivit värre. Nu gör det så jävla ont bara jag greppar tag i minsta lilla. Typ att lyfta täcket på morgonen får mig att grina illa.

Trodde att det skulle gå över när jag började tänka på att försöka "underlätta" för tummen. Men näe... Det blir bara värre och värre nu. Är lite smågrinig mest hela tiden, så som man kan bli när man går och har ont. Får ta och ringa VC och kolla upp. Kanske kan få en kortisonspruta om det är inflammerat. Annars är det väl inte mycket dem gör åt saken.

hosta+natta bebis= inte sant

Titta vad sött hon hade somnat in precis. Och så kommer en härlig hostattack och hon är klarvaken. Suck!

Men man lär av sina misstag, så nu när jag känner kliandet i halsen så pinar jag iväg till köket och hostar. Vem sa att det var lätt och smidigt med barn?
Vi har faktiskt flyttat in vaggan till hennes rum så hon får sova där i natt. Jag kommer väl bara väcka henne annars med min hosta. Hon sover ju ändå hela nätterna (hoppas verkligen på det i natt också). Men lite dåligt samvete har jag faktiskt. Tänk om hon vaknar och känner sig ensam och otrygg. Söta lilla grodan.

Jag kommer säkert vakna ett par gånger för att titta till henne. Känner det på mig.

På tal om hostan... Hur kul är den nu då? Så här precis innan jul. Det slår aldrig fel för mig. Tror det är 4e året i rad nu som jag inte är helt frisk på julafton. Förra året blev jag ju magsjuk på själva julaftonskvällen och åren innan det har jag haft flunsan båda gångerna. Fy fan när det precis hade tagit slut med mitt ex, första julen utan honom och jag var så jävla dålig. Ledsen och hög feber, ont i kroppen att jag knappt kunde ligga ner. Ynk ynk!

Nu är det iaf inte så illa, men en hosta som vägrar ge sig. Och hosta brukar ju medföra sig nåt mer, så det är väl bara vänta och se vad det blir detta år.

Söta eMMa bjöd in oss på nyår och då ska jag tusan vara frisk. Ska bli mys att fira in det nya året med just detta sällskap. Vi har vanan inne tillsammans!

Kan ni fatta att den där klutten på bilden är samma som huserat i min mage i närmare 10 månader?!!

Vägen tillbaka

Idag gjorde jag och skruttan premiär på gymmet. Hon fick haka på i liggdelen till vagnen. Hon var klarvaken när vi gick dit, vilket inte direkt var vad jag planerat. Men men, det går inte att planera med bebisar. Hon skötte sig ändå väldigt bra. Det var verkligen kanon att vara på gymmet så tidigt, jag var ensam i ett rum. Perfekt! Då gjorde det inget att hon väsnades lite emellanåt.

4 set biceps och 4 set triceps körde jag. Kändes kanon. Äntligen!

Ikväll tog mamma och pappa lillskruttan i dryga timmen så kunde jag och Damir ta ett pass tillsammans. Så idag har jag kört dubbla pass. Vi körde ben nu på kvällen. Lär ju inte kunna gå imorn. Körde väldigt lätt men ben är ju alltid lika med träningsvärk när man inte kört på ett tag. Så vi får väl se om jag rör mig som ett kylskåp imorn.

Ska väga mig imorn. Ser inte fram emot det, men ska tvinga upp mig ändå. Det är ju för min egen skull, fast jag kan ju erkänna att jag känner lite press när siffrorna ska skrivas upp här.

Håll tummarna!

Me very happy

Idag känner jag mig så där härligt lycklig. Har haft en lite smått kaotisk dag men ändå en varm känsla inom mig hela tiden.
Jättehärligt!
Jag har så mycket att vara glad över och jag ska verkligen försöka vara mer tacksam över det jag har.

En underbar dotter som får mig att smälta varje gång jag ser på henne. Hon älskar mig villkorslöst (ok, hon är fatalt beroende av mig, men ändå). Känslan hur hon söker efter mig med blicken så fort hon hör min röst. Hur hela hennes ansikte spricker upp i ett leende när jag busar med henne. Hur hon finner sig till ro mot mitt bröst. Det är en obeskrivlig känsla som jag hoppas ni alla har fått eller kommer att få uppleva.

Jag har en pojkvän som vill leva resten av sitt liv med mig. Han älskar mig och han låter mig veta att han är lycklig med mig. Han ger mig kärlek och trygghet. Han skrattar med mig och han tröstar mig när jag är ledsen. Han finns där alla dagar, även när jag beter mig illa. Han finns kvar där med öppen famn när stormarna ebbat ut.

Jag har en familj som ställer upp i vått och torrt. Jag kan inte riktigt beskriva mina föräldrar tillräckligt för att göra dem rättvisa. Dem är helt enkelt underbara. De som har träffat dem vet vad jag menar. Precis alla mina vänner som träffat dem tycker om dem. De är väldigt lätta att tycka om.

Och mina vänner... Det känns som jag varit frånvarande i ett helt år nu och dem finns ändå kvar. Ringer, smsar, kommer och hälsar på, bjuder med mig på händelser fast dem vet att jag förmodligen inte kan komma. Det betyder massor, för nångång så passar det och då ser jag till att dyka upp.
Jag älskar mina vänner otroligt mycket.

Nu ska jag krypa ner under täcket med denna härliga känsla och somna riktigt gott.

Vägen tillbaka

Någonstans måste man ju börja och nu känns det som jag är lite igång iaf.
När jag vägde in mig på förlossningen så visade vågen 102 kg. Det är det mesta jag har vägt någonsin och jag kommer ALDRIG att väga så mycket igen. För om jag blir gravid igen så kommer jag ha en lägre startvikt än denna gång. Helt klart!

Vid första besöket hos barnmorskan så vägde jag 85 kg. Så jag gick alltså upp 17 kg under min graviditet. Det är rätt normalt tror jag.
Jag kommer ihåg att jag vägde mig när vi kom hem ifrån BB och då vägde jag 96 kg. Minus 8 kg på bara en vecka. Sen har vi ju haft allt annat än en bra kosthållning här hemma. Godis minst 2 ggr i veckan och hämtmat (läs kebab) också det säkert 2 ggr varje vecka.

Men förra helgen bestämde vi oss tillsammans för att ta tag i saken igen. Nu är det liksom dags igen. Jag vägde mig och vågen visade 91,0 kg. 11 kg borta på rätt så exakt 1 månad. Tänk om det kunde gå så lätt jämt. Amningen har nog sin beskärda del i saken. Alla säger ju att man "rasar" i vikt när man ammar.

Idag vägde jag mig igen och vågen visade 89,3 kg. Känns väldigt skönt att vara tillbaka på 80-talet igen. Men nu är det bara att köra på. Eftersom jag inte får träna ordentligt förs efter årsskiftet så kommer jag inte sätta upp något viktmål än, det får vänta tills då. Eller ja, självklart är mitt första mål att komma tillbaka till 85 kg.
Men nu kör jag på med promenader alla vardagar (bonus på helgerna) hemmalagad mat i veckorna och endast godis på fredagar.

Startvikt 26/10: 102 kg
Mål: 85,0 kg
Nuvarande vikt efter 5 veckor: 89,3 kg
Viktminskning: 12,7 kg

Vägen tilbaka

Någonstans måste man ju börja och nu känns det som jag är lite igång iaf.
När jag vägde in mig på förlossningen så visade vågen 102 kg. Det är det mesta jag har vägt någonsin och jag kommer ALDRIG att väga så mycket igen. För om jag blir gravid igen så kommer jag ha en lägre startvikt än denna gång. Helt klart!

Vid första besöket hos barnmorskan så vägde jag 85 kg. Så jag gick alltså upp 17 kg under min graviditet. Det är rätt normalt tror jag.
Jag kommer ihåg att jag vägde mig när vi kom hem ifrån BB och då vägde jag 96 kg. Minus 8 kg på bara en vecka. Sen har vi ju haft allt annat än en bra kosthållning här hemma. Godis minst 2 ggr i veckan och hämtmat (läs kebab) också det säkert 2 ggr varje vecka.

Men förra helgen bestämde vi oss tillsammans för att ta tag i saken igen. Nu är det liksom dags igen. Jag vägde mig och vågen visade 91,0 kg. 11 kg borta på rätt så exakt 1 månad. Tänk om det kunde gå så lätt jämt. Amningen har nog sin beskärda del i saken. Alla säger ju att man "rasar" i vikt när man ammar.

Idag vägde jag mig igen och vågen visade 89,3 kg. Känns väldigt skönt att vara tillbaka på 80-talet igen. Men nu är det bara att köra på. Eftersom jag inte får träna ordentligt förs efter årsskiftet så kommer jag inte sätta upp något viktmål än, det får vänta tills då. Eller ja, självklart är mitt första mål att komma tillbaka till 85 kg.
Men nu kör jag på med promenader alla vardagar (bonus på helgerna) hemmalagad mat i veckorna och endast godis på fredagar.

Startvikt 26/10: 102 kgMål: 85,0 kg
Nuvarande vikt efter 5 veckor: 89,3 kg
Viktminskning: 12,7 kg