Jag har världens bästa familj

Jag har nog inte tänkt så mycket på medans jag bodde i sthlm, hur himla bra min familj är. Hur dem alltid finns där utan att man ens ber om det.
Syster hjälper till med inredningen i nya lägenheten. Svåger ordnar jobb åt Ljubavi. Pappa satt och letade lägenhet dagligen när vi fortfarande letade. Nu letar han möbler. När vi var ute efter en barnvagn letade han även efter det.
Mamma är där med sitt aldrig sinande tålamod och omtanke. Hon är familjens stöttepelare.

När jag tog med pappa till nya lägenheten för att visa honom runt, sa han att dem bestämt att köksmöblerna blir vår inflyttningspresent. Gulle dem!¨
Vi hittade (eller rättare sagt pappa hittade) ett jättefint vitt köksbord med 4 stolar på Mio. 4000kr sparade vi in på det. Tack tack världens bästa föräldrar.

Nyss ringde min syster och sa att dem kommer förbi en snabbis. Redan där anade jag att nåt var på g. Med sig hade dem ett stort paket. Då hade dem kikat runt lite på möbler och hittat ett perfekt soffbord till våra nya soffa som vi får om 2 veckor.
Så det blev inflyttningspresenten från dem.

Alltså, det är inte pengavärdet i sig som jag uppskattar mest. Utan bara omtanken de visar hela tiden.
Nu börjar jag förstå varifrån saknaden kom ifrån. Saknaden under 8 år när jag bodde i Sthlm.
Min familj betyder oerhört mycket för mig. Bästa bästa dem!!!

Bebisstatus vecka 32

Haha, har suttit här i säkert 10 minuter med endast rubriken skriven. Försöker forma ett inlägg, men vette fan. Verkar inte gå så bra.
Skrev precis till en kompis och frågade om hon fick svårt att andas när hon var gravid. Hon sa ja, så det är väl också ett "normalt" tillstånd.
När jag andas in känns det som om inte lungorna får plats, det blir bara tungt och obehagligt att andas. Men man kan ju inte direkt låta bli att andas så det är väl bara att stå ut.
Känner mig tyngre än tidigare, allt känns tungt liksom. Det är tungt att vända sig om på nätterna, det är skittungt att bara resa mig upp från soffan.
Jag mår liksom bra, verkligen jättebra, men allt är bara så "tungt".

Fick hem en katalog från Ellos idag. Jag vill ha tillbaka min kropp nu. Jag är så peppad på att komma i form igen att det är helt sjukt. Jag vet inte om alla gravida känner så, men det här är iaf galet. Jag har aldrig haft ett så här långt träningsuppehåll förut. I dont like it. Men ok, det är ju av en väldigt bra anledning iaf.
Promenader och gym kommer det bli mest av. Sen fram mot våren ska jag komma igång och springa igen. Bra plan!

32 veckor alltså... 57 dagar kvar tills det är planerat. Det är inte ens två månader.
Lillfisen är nu ca 30 cm från bumpan till huvudet och väger ca 2kg. Hon sover mycket, men när hon väl är vaken så rör hon sig massor. Om jag vilar armarna på magen så känns det i hela armen när hon buffar på den.
Hon verkar känna igen ljubavis röst, för så fort han kommer i närheten så lever hon om som bara den där inne.
Så sjuk känsla att jag går omkring med vår lilla bebis i magen. Vill så gärna träffa henne nu.

Imorn ska jag till barnmorskan. Ska gå själv för första gången. Men det känns hellugnt. De tar ju bara lite blodprober och kissprov. Mäter magen och så. Tänkte nog väga mig också, fast det har jag egentligen ingen lust med alls.
Tänkte fråga lite om förlossningen också. Och om sån där profylaxkurs. Kan ju säkert vara bra att få in en rutin på det där med andningen när det gör som mest ont.
Håll tummarna för att allt verkar vara som det ska imorn nu.

Kram på er!

Bebisstatus vecka 31

Nu är jag så där känslomässigt utmattad igen. Vet inte om det beror på bebben eller om jag bara är trött på denna ovisshet när det gäller jobb.
Men det här inlägget ska inte handla om jobb. No no, nu är det bebisinlägg igen. En vecka till har passerat. Vecka 31 är snart förbi den också. Vecka 31, månad 8, 64 dagar kvar vilket innebär att 77,1 % är avklarat.

Jag längtar sjukt mycket efter min ledighet nu. Bara 10 arbetsdagar kvar, utspritt på 2 veckor. Ska gå hemma och pyssla och bara förbereda mig inför fisens ankomst.
Nu känns hon rätt mycket där inne, inte några små fjuttiga sparkar bara. Utan nu känner man hela vändningar ibland. Känns som hon vänder på hela magen när hon håller på.

Läste att hennes organ strax är färdigutvecklade och kvar är nu bara att öka i vikt. Jag längtar sjukt mycket tills jag får MINSKA i vikt igen. Har nog aldrig varit så taggad till träning som nu. Fatta att det var typ i mars jag tränade riktigt ordentligen senast.

Kissnödigheten är enorm fortfarande. Tuttarna är groteskt stora. Det är hur tungt som helst att böja sig ner mot marken. Spelade minigolf här om dan, efter 10 banor var jag nära att totalvägra att böja mig efter bollen en enda gång till.
Skiteriet funkar ju inte heller riktigt som det ska. Jag är ledsen, men nån måste ju berätta hur det egenligen är. Det är inte så glamoröst att vara gravid faktiskt.
Aja, blunda om ni inte vill veta. Haha... Är man inte stenhård i magen så är det helt tvärt om. Lagom är ett ord som inte existerar när man är gravid.
Hemorojder är ju ett fint ord som man kan läsa om på varenda gravidsida. Kul!!!

Men jag älskar den där lilla saken jag har i magen. Jag till och med sjunger lite för henne när ingen hör. Hon är redan det bästa som hänt mig. Ok, Damir är det bästa som hänt mig. Och lillfisen är det bästa jag någonsin åstakommit.

Så... Bara 9 sånna här uppdateringar kvar nu om allt går enligt tidsplanen.

Bebisstatus vecka 30

Jaha, 10 veckor kvar nu då. Känns som magen blivit mycket större bara den senaste dagen. Idag har jag kännt mig så jävla tung. När jag böjt mig ner för att hämta nåt på golvet eller marken så vill jag helst bara stanna där nere utan att behöva resa mig upp.
Till och med cykeln utmanar mig nu. Att få över benet över stången är fan en kamp (och nej, jag har inte herrmodell på min cykel).
Känner mig som en klumpig padda men ändå vacker på nåt skumt sätt ändå.

Skulle nån fråga mig om jag gillar att vara gravid så skulle jag än så länge svara ja. Trots att det var förjävligt de första månaderna innan man ens visste att det levde där inne. Men om man skippar oron så är det en underbar tid. Kisseriet skulle man ju gärna skippa också. Jag är konstant kissnödig känns det som. Om jag suttit en stund och reser mig upp så är det som jag är på väg att kissa på mig. Men ger jag det bara en liten stund så släpper det oftast. För inte fan kan det finnas så mycket där inne att jag måste kissa hela tiden. No no, hon där inne börjar bli för stor så hon pressar undan mina andra organ.

Vecka 30 alltså. Vad händer nu då?
Hon är ca 38 cm lång och väger ca 1,5 kilo.
Hennes hjärna utvecklas och växer. För att hjärnan ska få plats veckar den ihop sig allt mer och bildar dess karakteristiska vindlingar och flikar.
Hennes lungor är nästan helt utvecklade och hon övar på andningsrörelser genom att höja och sänka bröstkorgen.

Många kvinnor klagar över en tilltagande trötthet. En del kvinnor får känningar av bäckensmärtor. Det är en hormonell påverkan på alla fogar och leder, framför allt bäckenet. En del kvinnor upplever det som smärtsamt, de får svårt att gå och blygdbensfogen blir mycket öm.
Det börjar bli tyngre och man kan känna sig känslig och ha lätt för att gråta vilket inte alls är konstigt.
Jag kan räcka upp en hand på tröttheten, tyngden, känsligheten och gråtandet. Haha, känns som tårarna lurar där bakom precis hela tiden. Minsta lilla anledning så går dem loss.

En kompis sa en gång "jag känner mig som en hormonstinn kossa med sprutande spenar". Typ så känner jag mig lite var dag just nu.

Men ändå så är det på nåt sjukt jävla sätt helt underbart. Hmm....

Bebisstatus vecka 29

För en gångs skull är sängen inte helt obäddad. Om man nu kan kalla det här bäddad. Men men... Ni känner ju mig vid det här laget så...

Igår var vi hos barnmorskan igen. Vägning, mätning och kontroll av blodvärden och kisserier. Alla tester var bra och hon hade ökat 3 cm enligt ett måttband utanpå magen. Med andra ord så är det ju inte klockrent mätresultat. Men hon följer bra i kurvan, ligger lite lägre än sist, men fortfarande över "normal".
Barnmorskan frågade om jag ville väga mig. Det ville jag ju, men jag ville inte veta hur mycket det var. Jag sa bara åt henne att om det spårat ur så måste hon säga till, annars mår jag nog bäst i att inte veta.
Men när jag väl stod där så kunde jag inte låta bli att tjuvkika på sifforna.
Alltså det är inte så himla farligt mycket jag har gått upp, men det är just det att jag vägde ju så mycket innan att siffrorna nu är skyhöga.
Jag har gått upp 11 kg på hela tiden. Så om jag inte spårar ur helt nu de sista 10 veckorna så borde det inte bli mer än 20 iaf. Hoppas jag. Helst 15, men det vette tusan om det går.
(Jennie, hur mycket var det du gick upp sa du? Haha, jag behöver lite tröst här?)
För en snabb sekund så önskade jag nästan att hon kommer tidigare så jag inte "hinner" gå upp mer. Men det är ju jävligt vettigt att tänka så liksom. Hemsk morsa!!!

Nu är iaf vecka 29 också snart passerad och det innebär ju att det bara är 10 veckor kvar. Ni har alltså följt min graviditet i 29 veckor nu. Från massa sexprat till en massa bebisprat. Kul tjej!

Barnvagn

Titta vilken fin barnvagn jag köpte idag.
Hittade den på Blocket, 1000 kr, hyffsat ny och den ser bra ut.

Eftersom jag inte har nån koll alls på "hur" en bra barnvagn är, så tog jag med mig syrran och en kompis när jag skulle titta på den. Dem två satte igång direkt och klämde och kände, vickade och lyfte. Stod där som ett fån och tittade på. Undrade lite om jag också kommer stå så där när mina vänner ber om hjälp om nåt år.
Syrran sa att jag skulle ta den på studs och kompisen var fortfarande förvånad över det bra priset. Så jag slog till och köpte den direkt. Känns skitkul.

Många tycker ju att allt ska vara nytt när man får barn, men varför egentligen? Den här var jättefin, självklart ska jag tvätta alla tygdelar, den är bara några år gammal och 6000 kr billigare än nypris.
Nu kan vi använda dem tusenlapparna till nåt annat skoj istället.

Sen åkte vi iväg på marknad. Hetta och massa folk, härlig kombo. Not!!
Men vi hittade lite söta saker iaf. Köpte lite babiskläder, en fotoram som fisen ska få ha i sitt rum och sen en present till mamma som fyller rätt snart.

"Shoot for the moon. Even if you miss, you will land among the stars"

Om en månad får vi flytta in i lägenheten, då ska jag börja titta runt på bebissäng och sånt.
Fantastiskt roligt!!