Nu är jag så där känslomässigt utmattad igen. Vet inte om det beror på bebben eller om jag bara är trött på denna ovisshet när det gäller jobb.
Men det här inlägget ska inte handla om jobb. No no, nu är det bebisinlägg igen. En vecka till har passerat. Vecka 31 är snart förbi den också. Vecka 31, månad 8, 64 dagar kvar vilket innebär att 77,1 % är avklarat.
Jag längtar sjukt mycket efter min ledighet nu. Bara 10 arbetsdagar kvar, utspritt på 2 veckor. Ska gå hemma och pyssla och bara förbereda mig inför fisens ankomst.
Nu känns hon rätt mycket där inne, inte några små fjuttiga sparkar bara. Utan nu känner man hela vändningar ibland. Känns som hon vänder på hela magen när hon håller på.
Läste att hennes organ strax är färdigutvecklade och kvar är nu bara att öka i vikt. Jag längtar sjukt mycket tills jag får MINSKA i vikt igen. Har nog aldrig varit så taggad till träning som nu. Fatta att det var typ i mars jag tränade riktigt ordentligen senast.
Kissnödigheten är enorm fortfarande. Tuttarna är groteskt stora. Det är hur tungt som helst att böja sig ner mot marken. Spelade minigolf här om dan, efter 10 banor var jag nära att totalvägra att böja mig efter bollen en enda gång till.
Skiteriet funkar ju inte heller riktigt som det ska. Jag är ledsen, men nån måste ju berätta hur det egenligen är. Det är inte så glamoröst att vara gravid faktiskt.
Aja, blunda om ni inte vill veta. Haha... Är man inte stenhård i magen så är det helt tvärt om. Lagom är ett ord som inte existerar när man är gravid.
Hemorojder är ju ett fint ord som man kan läsa om på varenda gravidsida. Kul!!!
Men jag älskar den där lilla saken jag har i magen. Jag till och med sjunger lite för henne när ingen hör. Hon är redan det bästa som hänt mig. Ok, Damir är det bästa som hänt mig. Och lillfisen är det bästa jag någonsin åstakommit.
Så... Bara 9 sånna här uppdateringar kvar nu om allt går enligt tidsplanen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar