Bebisstatus vecka 30

Jaha, 10 veckor kvar nu då. Känns som magen blivit mycket större bara den senaste dagen. Idag har jag kännt mig så jävla tung. När jag böjt mig ner för att hämta nåt på golvet eller marken så vill jag helst bara stanna där nere utan att behöva resa mig upp.
Till och med cykeln utmanar mig nu. Att få över benet över stången är fan en kamp (och nej, jag har inte herrmodell på min cykel).
Känner mig som en klumpig padda men ändå vacker på nåt skumt sätt ändå.

Skulle nån fråga mig om jag gillar att vara gravid så skulle jag än så länge svara ja. Trots att det var förjävligt de första månaderna innan man ens visste att det levde där inne. Men om man skippar oron så är det en underbar tid. Kisseriet skulle man ju gärna skippa också. Jag är konstant kissnödig känns det som. Om jag suttit en stund och reser mig upp så är det som jag är på väg att kissa på mig. Men ger jag det bara en liten stund så släpper det oftast. För inte fan kan det finnas så mycket där inne att jag måste kissa hela tiden. No no, hon där inne börjar bli för stor så hon pressar undan mina andra organ.

Vecka 30 alltså. Vad händer nu då?
Hon är ca 38 cm lång och väger ca 1,5 kilo.
Hennes hjärna utvecklas och växer. För att hjärnan ska få plats veckar den ihop sig allt mer och bildar dess karakteristiska vindlingar och flikar.
Hennes lungor är nästan helt utvecklade och hon övar på andningsrörelser genom att höja och sänka bröstkorgen.

Många kvinnor klagar över en tilltagande trötthet. En del kvinnor får känningar av bäckensmärtor. Det är en hormonell påverkan på alla fogar och leder, framför allt bäckenet. En del kvinnor upplever det som smärtsamt, de får svårt att gå och blygdbensfogen blir mycket öm.
Det börjar bli tyngre och man kan känna sig känslig och ha lätt för att gråta vilket inte alls är konstigt.
Jag kan räcka upp en hand på tröttheten, tyngden, känsligheten och gråtandet. Haha, känns som tårarna lurar där bakom precis hela tiden. Minsta lilla anledning så går dem loss.

En kompis sa en gång "jag känner mig som en hormonstinn kossa med sprutande spenar". Typ så känner jag mig lite var dag just nu.

Men ändå så är det på nåt sjukt jävla sätt helt underbart. Hmm....