Jag totalvägrar ju att ställa mig på vågen men jag var bara tvungen att mäta midjan idag. Jag kände att jag behöver en liten livlina att inte tappa hoppet helt och hållet här. Med mens och allt just nu så känner jag mig som ett vandrande svullo. Bristen på träning den senaste veckan gör nog sitt också. Men jag är iaf inte tillbaka på ruta 1, men jag har ökat väldigt mycket i midjan, men inte ruta 1 iaf.
Imorn kör jag som sagt igång igen. Fick återkoppling när det gäller löpningen och han tyckte jag skulle lägga upp det på ett annat sätt. Hans idéer lät bra, så jag ska ändra upplägget lite. Men målet är iaf detsamma, 1 mil under 60min 15 juni 2012.
Känner mig väldigt nära ett sammanbrott just nu, men jag ska tamejfan bita ihop och köra igång imorn. Jag har ingen annan att skylla på än mig själv så det är bara mig själv jag kan piska.
Men jag kan ju erkänna att jag helst av allt bara skulle vilja hålla mig inomhus och inte visa mig för nån innan jag gått ner typ 5kg. Jag skäms och känner mig så jävla dålig. Som alla sa "passa dig för att gå upp igen" "hur ska du göra för att hålla dig kvar där nere" bla bla bla bla bla. Känns förjävligt faktiskt, känner mig dålig. Sämst till och med. Blääääää :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar