30 augusti 2009

Av nyfikenhet backade jag i bloggen till den här dagen för 6 år sedan, tänk vilken fantastisk dagbok jag skapat mig. Nå ja, lite nyfiken vad som hände det här datumet för 6 år sen så jag backade som sagt. När jag läser inlägget jag skrev då så minns jag exakt den dagen, jag minns hur jag stod på tunnelbanan när jag pratade med Jonas och han berättade att pappa C blivit sämre. Usch, tänk att det är 6 år sen den tiden av förtvivlan och sorg :(

Helgen som försvann...

Det är helt sanslöst vad tiden går fort ibland, vad hände liksom? Imorn är det måndag igen, Damir jobbar och jag är hemma med barnen. Men även om helgen har gått fort så har den varit väldigt trevlig. I fredags träffade jag två av mina klasskompisar från gymnasiet, Tezzan och jag var inbjudna på fika till Sandra. Alla har vi barn nu och det är verkligen supermysigt att träffas med våra små ♥ På kvällen var vi till Casa Nostra med Ari och Ullrika. Andra gången nu och jag tror vi alla är inställda på att det här ska bli en återkommande företeelse :) Vad härligt det är att lära känna människor som det bara är så där avspänt och harmoniskt med. Det tråkiga är väl att Casa Nostra inte lär bli nåt höst-/vinterställe så vi måste nog hitta en ny favorit (tillfälligt såklart tills värmen är tillbaka). 

Bilderna är dock tagna på Oleary´s, en var sin drink innan hemgång fick det allt bli :)

Lördagen, hmm... Igår med andra ord... Nä, just nu står det helt still. Vad tusan gjorde vi igår??? Jösses, nu blir jag lite rädd för mig själv. Vi grillade iaf i Gillberga på kvällen... Ah, nu så, minnet är tillbaka. Vi tog en rejäl sovmorgon innan vi tog en promenad ner mot stan, Damir och Emilija skulle till gymmet medans jag och Elvis tog en promenad till Willy´s. Efter promenaden möttes vi upp på Oleary´s för en lördagslunch. Jag förnyade mig lite och testade deras Pulled Pork Burger. Så j*vla god!!! Den kan jag verkligen rekommendera, supergod! Sen ja, så åkte vi ut till Gillberga och hängde där resten av kvällen. 

Idag söndag har vi äntligen uppfyllt vårt löfte till Emilija om att åka karuseller hela familjen. Både jag och Damir blev åksjuka trots att vi turades om. Haha, man är ingen ungdom längre. 

¨

Vet inte hur det är med er men för oss innebär alltid söndagar massa pyssel, förberedelser, inköp mm. Lägger man till en lite gnällig Elvis så har vi en middag vid 21:30, för mig då, resten av familjen var mätta och belåtna. Lite till gnäll innan jag fick till lite träning vid 23-tiden. Körde mina plankor och lite core-övningar från Olgas bok. Ökade på plankan igen och nu kör jag bara på tårna. 50 sekunder blev den längsta, så nästa gång är det minuten som gäller. Det ska jag se till att fixa!

Nu blir det sängen och hoppas sova en stund innan Mr Elvis vill ha en liten nattmacka. Imorn ska jag hämta hem mina inköp som jag (läs pappa) budade hem på auktion. En byrå och ett skåp till nedervåningen. Är jätteglad att vi vann budgivningen för jag tror de kommer bli skitbra där nere. 

Godnatt på er!

Pb i Pw

Yes, idag fick jag ihop 6,5km på rundan. Helt slut och mycket nöjd med att vara igång igen. Det är verkligen helt sjukt hur mycket en graviditet tar på en, eller när man tänker efter så är det väl kanske inte så konstigt. Men hur ofta tänker man efter egentligen? :)

Först hade jag en tanke att gå ända till Damirs jobb som jag gjorde nästan dagligen med Emilija. Men kände efter ett tag att det skulle bli alldeles för långt. Hade ju innan idag inte ens kommit upp i 5km och det är ganska precis 5km till Damirs jobb, så att dubbla kändes lite väl mycket faktiskt. Men snart så :) Tänker både på hållning och coren när jag går nu, det har jag väl aldrig brytt mig om tidigare. Men då har jag heller inte haft en löpning att komma tillbaka till. 

Jag får passa på att gå när Emilija är på dagis, kvällarna är inte lika frestande att gå ta sig ut. Men snart är det ju dags att komma tillbaka till gymmet. Fick se att vi utökar barnpassningstiderna från 1 september också, det är ju kanon. Kanske kan flirta in lillkillen hos grannen (och kusin) en stund så vi kan ta en träning tillsammans nån vardag också. Det vore ju helt underbart kul. Eller så får jag se till att Elvis charmar kollegorna på gymmet så de passar honom medans jag tränar :)

Måste ju berätta att mina plankor igår kväll gick jättebra. Ökade på knäplankan till över minuten så jag testade köra på tå och kom upp i halvminuten två gånger. Vilken skillnad från 15s i knäplanka som det blev första gången efter förlossningen. 

Övning ger färdighet, det är bara köra på helt enkelt. 

Min avvänjning av semestergottet är sjukt jobbigt. Allt socker, främst i form av glass, som man stoppat i sig under flera månader nu är fasen jobbigt att slut med. Idag har jag inte ätit nåt sött alls och det är typ det enda jag tänker på just nu. Tuggar frenetiskt på mitt tuggummi med melonsmak. 

Emilija sussar, Elvis sussar, Damir gick precis ner till sig och här sitter jag ensam i stora soffan. Tvåbarnsmamma Nina liksom. Det känns lite overkligt fortfarande, att ha en sån där "Svenssonfamilj", två barn och volvo, haha! Rätt skön känsla ändå, jag älskar verkligen min familj ♥

Träffat kollegor ikväll igen

Ikväll var jag utbjuden till min kollega Patriks sommarhus i Sandbankarna utanför stan. Det är lite av en tradition att vi i närmsta arbetsgruppen ses där en gång på sommarhalvåret för lite grill. Ikväll hade vi utökat gruppen med lite kollegor från Kina också :) En jättetrevlig kväll med gott att äta och en kul 5-kamp, som vi tyvärr tappade i sista grenen så vi kom på andra plats. Haha, vad är det med oss svenskar och 5-kamp? Men våra tillresta kollegor verkade ha riktigt kul iaf och ja, vi bananer gillar det ju lika mycket varje gång. 

Pricka enkrona i ett glas på botten av en vattenfylld hink.

Klassikern pricka flaskan

Dagarna här hemma funkar kanon. Elvis är sjukt skön snubbe som softar mest hela dagarna :) 

Förkylningen börjar släppa så jag är mycket piggare nu än igår. Blev dock ingen träning idag, blir lite sur så här i efterhand att jag inte prioriterat in mina övningar. Iofs så finns det ju fortfarande tid. Det får allt bli några plankor innan jag kryper ner. Nästa vecka är det efterkontroll och stämmer allt då så får jag ÄNTLIGEN köra igång med styrketräningen igen. Oj vad jag längtar! Men tills dess är det mina coreövningar som gäller och då är det ju bra om man GÖR dem också. 

Så nu får det bli lite träning innan jag kryper ner ;)

Ska sätta lite färg på tillvaron...

Eller på kroppen iaf. För första gången har jag tänkt ha lite färg i en tatuering. Tror det kommer bli skitbra. Tänkte ta en sväng till studion imorn och bolla idéer och hoppas det finns nån mer tid innan Vlado drar hem till Jugge igen. Vlado är här tillfälligt och av det jag sett så är han skitduktig, så det vore ju väldigt trevligt om jag kan få en tid med honom. Håll tummarna för det!

Är genomförkyld för första gången på skitlänge, kan inte minnas att jag var förkyld nån gång under graviditeten, så det innebär ju att det var typ mer än ett år sen sist. Men den här gången är det nog Emilija som tagit med sig lite dagisbaciller hem för både jag och Damir är krassliga. Sjukt irriterad som vanligt när jag är sjuk, hatar att snörvla. Tröstar mig med att klicka hem lite kläder från MMSport. Shopping är en bra medicin mot det mesta :)

Idag var Elvis på besiktning på bvc, 6,4kg tung och 6,2cm lång. Han är verkligen ingen liten bebis längre och han är inte ens 2 månader än. Efteråt tog jag och Emilija en lunch på Café Kaka. De har en otroligt mumsig skaldjurssallad där, massa räkor och kräftor som jag tycker så mycket om. Det gör tydligen Emilija också för hennes pannkaka och sylt dög inte längre när hon såg mina räkor. Haha, hon är helt underbar när det gäller mat. Hellre räkor, ris, keso och kesella (inte nödvändigtvis tillsammans) före pannkakor, våfflor och sånt där som de flesta barn älskar. 

Lillkillen mår bättre idag så jag ska passa på att somna lite tidigare än igår nu när han redan somnat här bredvid mig. Sova bort förkylningen borde ju funka :)

Aw fast jag inte workar

I fredags var en sån där underbart varm dag igen, som hela denna veckan har varit. Jäkla skönt att det blev lite sommarvärme iaf, annars hade jag blivit knäckt här fram mot hösten. Men nu kan man inte klaga, inte jag som är ledig iaf :)

Jag tog med barnen och åkte ut till Gillberga och poolen, Fia joinade oss efter lunch vilket var jättetrevligt. Emilija var lite sliten efter 3 dagar på dagis, så hon la sig i morfars säng och kollade på Netflix. Elvis var på ett strålande humör så det blev faktiskt en rejäl avkoppling den eftermiddagen. 

   

                                 

Vid 17-tiden anlända jag till kvällens Aw med kollegorna. Riktigt trevligt att träffa så många igen, även om vi var långt ifrån närheten av alla ens så var det ändå en skaplig uppslutning. Grillning och 6-kamp stod på agendan. Jag lämnade innan 6-kampen var avgjorde men vad jag förstått av det jag läst i efterhand på facebook så blev det ingen vinnare, undrar vad det kan bero på. Haha. 

Men av de grenar jag hann med innan jag åkte så gillade jag blindvolleyboll mest. Istället för nät var det en presenning vilket gjorde att man inte såg den andra planhalvan. Skitkul! Jag gillade volleyboll jättemycket när vi spelade i skolan. 

Calle som vi var hos har det så himla fint hemma och allt har han fixat själv. Imponerande!

Vår VD tog sig dit i sin Corvette och jag lyckades bli bjuden på en åktur. Jag har ju för många år sen sagt att jag en dag ska äga en Corvette och nu fick jag iaf åka med i en. Och fort som f-----n gick den också. Jag kollade aldrig hastighetsmätaren men om man frågar fjärilarna i min mage så gick det så fort att jag inte vågar skriva det här. Sjukt härlig känsla! Jag var helt lyrisk!

Igår lördag tog jag och Elvis en promenad på förmiddagen när Damir och Emilija var på gymmet. Så härligt att äntligen röra på sig igen. 

Tog vägen förbi tatueringsstudion för att konsultera lite gällande min tatuering som måste fyllas på med ett nytt födelsedatum :)

Spånade lite och nu har jag nog bilden rätt klar för mig hur jag vill att den ska se ut. Nu gäller det bara att förmedla fram det till Vlado så kanske jag kan få den gjord redan på tisdag. Hoppas på det :)

På kvällen var det dags att träffa släkten igen, ibland går det inte länge mellan gångerna och inte mig emot. Jag gillar att umgås med min släkt, vi har riktigt kul ihop. Elvis tog en liten powernap i fåtöljen, kungen ♥

Fia och jag fick inte riktigt nog av varandra under fredagen så vi bokade in oss på ett glas vin nere på byn på kvällen sen. Jättemysigt att umgås lite på tu man hand, det är så sällan man gör det nu för tiden. Ett par timmar blev det innan jag åkte hem till min lilla familj igen. 

Elvis ligger och knorrar här bredvid mig. Vi tror han har lite ont i magen och idag har han verkligen haft jättesvårt att komma till ro. Vilket resulterar i att han är jättemammig, vilket i sin tur resulterar i att jag blir lite småfrustrerad. Men får jag bara små micropauser så går det riktigt bra. Hann även med lite coreträning så jag är nöjd. Men det är bra frustrerande när ingenting man gör hjälper utan han bara fortsätter gråta. Men nu sover han iaf, så får vi se hur länge det varar. 

Ja det var min helg det, imorn är det måndag igen och Emilija är hemma med mig och Elvis. Vi har besök på BVC vid lunch så jag funderar på att ta en lunch på stan, Emilija gillar att äta ute så då kan vi ju passa på. Men vi får se hur det blir, att planera är inte min starka sida just nu. Tar dagarna som de kommer istället :)

Godnatt på er ♥

Long time no.... Och så kom Elvis :)

.... Ja det var länge sen som fasen men nu har jag äntligen hittat tillbaka. April skrev jag senast, maj, juni, juli och nu augusti, med andra ord typ 4 månader sen sist. Jag tänker inte ägna massa tid till att skriva om vad som hänt och skriva ikapp. Jag kör från nu helt enkelt, så ser vi hur mycket tid det finns till att skriva. Jag älskar ju att forma mina tankar till text så det vore ju trevligt att väcka liv i bloggen igen. Om inte för läsare så för min egen skull, bättre "dagbok" finns inte :)

Yes, vi är nu en familjemedlem mer sen sist. Elvis gjorde entré 9 juli kl 01.20, 4375g tung och 53 ståtliga centimeter lång. Förlossningen gick som en dans. Jag var beräknad på söndagen den 6e och hade inte känt av nånting att nåt skulle vara på gång. Tröstlöst att gå över tiden, får väl vara tacksam att juni och juli inte bjöd på så mycket annat än regn, men ändå.... Sjukt tråkigt att vara höggravid längre än nödvändigt. Men på morgonen den 8e hade jag mina första värkar, inte speciellt starka och inte ett dugg regelbundna, men de var där iaf och ett litet hopp tändes att kanske nåt var på g.
Men värkarna avtog så jag bokade in mig på spapedikyr nere på stan. Damir tog med sig Emilija till gymmet och planen var att handla efter träning och pedikyr. I affären kom värkarna tillbaka, kraftigare nu, så pass att jag lite smått hängde på kundvagnen medans de varade. Det lustiga med värkar är att mellan värkarna så mår man precis som vanligt. Men just när den pågår är det rent ut sagt förjävligt.

Vi var hemma igen kring 16-tiden och värkarna fortsatte och kändes mer nedåt än vad jag kan minnas de gjorde med Emilija. Sa till Damir att vi nog ska ringa och förvarna mamma och pappa att Emilija nog får sova hos dem. Men vi avvaktade, med tanke på hur länge jag gick med sånna här värkar förra gången så tänkte både jag och Damir att det kommer dröja länge innan det är dags.
Värkarna fortsatte och Emilija blev lite orolig här hemma, klart hon undrade vad som pågick när hennes mamma var 6e minut har så ont att hon gråter för att sen kunna prata som vanligt. Så vi ringde mamma och pappa som befann sig här inne i stan och kom och hämtade upp Emilija direkt. Då hade jag förflyttat mig till badet i hopp om att slippa värken i ryggen. Värkarna känns otroligt mycket i ryggslutet och inte bara i mage och bäcken.

Såg mammas blickar fulla med medlidande när hon såg mina värkar. Pappas reaktion var "ni måste ju åka in". Haha, pappor har nog svårt att se sin "lilla" dotter grina av smärta även om den är fullt naturlig.
Men ja, de tog med Emilija hem och jag lovade att ringa förlossningen för att höra hur täta värkarna ska vara när det är dags att åka in. Svaret jag fick var var 5e minut, då är det dags att åka till förlossningen och de bad mig ringa innan så de var beredda på min ankomst. Klockan var runt 19-tiden nu. Damir låg i sängen och kollade film och jag kämpade på här i soffan, klockade mina värkar för att hålla koll på när det var dags.
Värkar är verkligen hemskt, det gör så jävla ont att det går inte ens att beskriva. Jag grät nog iaf 8 värkar av 10.

Vid 20-tiden var värkar nere på strax över var 5e minut och jag sa till Damir att det nog är dags att åka in snart. Han fick en liten smärre chock när han fattade att det var dags, han hade förberett sig på en natt med värkar här hemma innan det var dags att åka in. Så han sprang runt här som en nervös hundvalp med liten kissblåsa så han fick springa på toa hela tiden. Spillde mat på golvet mm.
Kämpade på lite till här hemma men vid 21:30 låg jag på britsen på förlossningen för att få domen om jag skulle få komma in eller åka hem igen. Förra gången blev jag hemskickad två gånger innan jag fick gå in genom den andra dörren in till förlossningen.

Hade några rejäla värkar när barnmorskan var inne hos oss och det visade sig att jag var öppen 6-7cm redan då. Både jag och Damir blev överlyckliga att få komma in och att jag redan var öppen så pass mycket. Med Emilija var det ca 18h på förlossningen innan jag var öppen så mycket, så vi var skitglada när vi kom in. Mellan värkarna då, för under värkarna så finns det inget som är ens i närheten av glädje.
Så vid 22:30 hade vi fått vårt rum och värkarna dödade min rygg. På riktigt så kändes det som jag skulle gå av i varje värk, det var hemskt. Vid 23:30 bad jag om epiduralbedövning trots att jag nu var öppen 8cm. Jag stod inte ut mer och jag mindes ju vilken otrolig lättnad den gav förra gången. En halvtimme senare var den på plats, Damir fick gå ut då narkosläkaren satte sprutan, annars hade han nog svimmat.
Precis som förra gången så blev det som natt och dag när bedövningen satte in, jag kunde till och med njuta lite av förloppet. Skrattade till och med nån gång :) Epiduralen tar ju bort smärtan men inte själva trycket nedåt och det trycket blir ju värre och värre såklart. Till slut blir trycket i värkarna så illa att det liksom inte går att låta bli att försöka trycka på, krysta alltså. Men krysta får man inte göra förs man är öppen helt (10cm) och barnmorskan ger sitt klartecken.
När jag kände mig redo att börja arbetet med att få ut ungen så konstaterade barnmorskan att bebisen låg för högt upp fortfarande så hon bad mig vända på mig och stå på knä i sängen istället. De höjde upp huvudänden på sängen helt upprätt så jag kunde luta mig mot den.

Så där stod jag alltså, på knä med krystvärkar och väntade på att ungen skulle komma ner så jag fick krysta. Tillslut skrek jag bara rätt ut och jag skrek på Damir att larma på personalen för nu var den dags. Och ja, det var det. Så helt öppen med krystvärkar så skulle jag nu försöka ta mig tillbaka från knä till liggandes på rygg igen. Har ingen aning om hur det gick till men på nåt sätt lyckades jag iaf. Tror att två värkar hann gå innan jag fattade att jag faktiskt fick ta i, jag väntade liksom på de där orden från barnmorskan att jag fick krysta nu. Men hon sa dem aldrig så jag vågade ju inte ta i, man har ju hört hur det kan gå om man tar i för tidigt och det ville jag INTE.  Men iaf, efter två krystvärkar så frågade jag om jag fick börja ta i och det fick jag. Så några värkar till så var huvudet ute, sen behövde jag vila nån värk innan jag fortsatte och sen var han ute på nästa krystning. Den där vilan gjorde att han var blå i ansiktet och det tog några sekunder innan vi fick höra det där underbara skriket.

Och så var han äntligen här hos oss, vår lilla Elvis. Så värd all smärta!
BB var fullbelagt så när de frågade oss om tidig hemgång så var svaret självklart ja. Så 12h senare var vi hemma igen. Mamma och pappa kom in med Emilija så hon ÄNTLIGEN fick träffa lillebrorsan som hon längtat så mycket efter ♥

Så från nästan 3 dygn med Emilija till ca 7h med Elvis :)

Här kommer lite bilder....

Nu har det gått 6 veckor sen förlossningen och vi mår kanon hela familjen. Damir har jobbat sin första dag idag och det är dags för vardagen att infinna sig. Emilija sover i sin säng, Damir sover i vår nya säng på nedervåningen, Elvis sover i vår gamla säng här på övervåningen och i soffan sitter jag och ska strax krypa ner bredvid min lille prins :)

Kul att vara tillbaka vid tangentbordet, hoppas ni också kan hitta tillbaka hit. Det kommer bli en hel del träning och "vägen tillbaka" och självklart familjelivet. Typ som förut med andra ord :)