Snälla sluta göra ont

Har velat se en film ett bra tag nu. Har inte känt mig redo för den och har därför väntat.
Idag såg jag den och jag var inte redo. Eller det kanske jag aldrig skulle ha blivit iofs. Filmen heter My sisters keeper (Allt för min syster). Den handlar om en cancersjuk tjej och hennes familj.

Jag saknar Curre. Det gör så ont inom mig när jag tänker att jag aldrig mer får träffa honom. Aldrig mer höra hans röst. Aldrig aldrig aldrig igen.
Drar upp benen mot magen för att lindra smärtan tankarna orsakar. Men inget hjälper. Smärta från insidan försvinner inte.
Blir så otroligt ledsen när jag tänker på att Jonas framtida barn aldrig kommer få träffa sin underbara farfar. Han var som gjord för att bli farfar. Han hade vart bäst på det.

Ska jag ringa nån? Prata, gråta, få ur mig lite? Orkar inte. Ligger kvar på rygg i soffan. Raklång med tårar som rinner ner för kinderna. Orkar inte prata. Vet inte vad jag ska säga. Att det gör ont i mig?
Messade mamma
- Såg en film om cancer. Började tänka på Curre. Var nog inte redo för en sån film än. Känns hemskt bara när tanken slår mig att aldrig mer... Aldrig igen.
- Usch ja, jag satt och titta på gamla kort på datan. Jularna och Kreta. Det är ofattbart.
- Mmm. Jävla skitorättvisa liv ibland alltså.
Så många känslor som kommer upp till ytan. Har dåligt samvete för min syster. Här lever jag på mitt liv, vill inte riktigt sätta mig in i precis hur dem har det. Undviker frågan även om den hänger i luften. Inte helt säker på att jag vill höra svaret.
Jag såg det på henne sist jag var hemma. Jag såg det i hennes ögon. Min syster är så otroligt ledsen och jag finns inte där att dela det med henne. Det gör också ont.
Ont ont ont.

Fan!