Gonna tell the world

Nu orkar jag inte hålla det hemligt länge. Vill skrika ut till hela världen att jag har en bebis i magen. Lillfisen bara växer och växer...
Har berättat för några av mina gamla kollegor nu på morgonen och det känns som jag ska spricka av glädje varje gång. Att se deras leenden och ta emot gratulationer. Jag blir så lycklig.

Funderar skarpt på att gå ner till medis denna soliga eftermiddag, ställa mig mitt på torget och skrika att jag är världens lyckligaste blivande mamma. Men risken finns ju att farbror blå kommer och vill spärra in mig.
Men känslan är iaf att jag vill skrika ut till hela världen att lillfisen kommer i oktober.

Idag går vi in i vecka 16. 16!!!!!!!! Det är bara 4 veckor tills halva tiden har gått. Hur tusan gick det här så himla fort?

Tjohohohooooo!

Bebisstatus vecka 15

Jaha, då var det ytterligare en vecka. Det är sjukt vad tiden går fort. Jag mår fortfarande väldigt bra. Har kännt mig liten svullen om benen och fotlederna de senaste dagarna. Men det kan nog bero på att jag har mer blod i kroppen än vanligt. Hjärtat har en ökad kapacitet på 20% nu.

Jag tränar på lite lätt. Nu när jag jobbar i hemtjänsten så cyklar jag rätt mycket, ska mäta imorn, men jag kan tänka mig att det är upp mot en mil iaf. Så det får bli min träning. Gymmet kommer jag inte hinna med nu på nån vecka. Det får bli när det blir. Huvudsaken är att jag rör på mig iaf.
Känner mig pluffsig på magen, men hoppas det beror på att det växer där inne och därför putar det. Jag borde inte ha lagt på mig så mycket "annan vikt".

Lillfisen där inne kan tydligen hicka och göra andningsrörelser med bröstkorgen. Ögonbrynen växer och antagligen så har den börjat producera mörkt pigment i hårsäckarna. Kan aldrig tänka mig att det skulle bli nåt annan än svart hår. Jag är ju trots allt tillsammans med en blatte. Hö hö hö!
Den är lite över en decimeter och väger hela 50 gram.

Allt känns så himla spännande. Vad tycker ni? Syns det nån skillnad på magen?

Working girl

De kommande dagarna, eller rättare sagt veckorna kommer det bli jobba av. Jag har ju lite smått panik över pengasituationen just nu. Det är inte så att vi sitter i sjön direkt, men jag gillar inte att inte veta hur min inkomst kommer se ut. Så nu har jag skrivit upp mig på massa jobb. Känner mig hyffsat pigg, blir lite trött på kvällarna, men absolut ingen fara. Så jag tänker helt enkelt passa på att jobba så mycket jag bara kan nu.

Denna veckan blir ju en dag kortare, vilket inte är så bra för mig. För det lilla jag jobbade förra veckan och det jag får ihop den här veckan blir min lön i maj. 1,5 veckas jobb ger ju inte speciellt mycket.
Men jag har bokad upp mig tisdag, onsdag dagtid hos min gamla chef som behövde hjälp med lite admingrejer. Direkt därifrån åker jag till hemtjänstjobbet och jobbar kvällspasset där. Torsdag dag kör jag på HSB igen (mitt gamla jobb innan skitstället). De behöver också hjälp inne på kontoret, så det är ju perfekt för mig. På kvällen blir det hemtjänst igen. Fredag kör jag på HSB igen. Så jag hoppas få ihop närmare 60 timmar iaf.
Sen är april slut och jag kommer få en lön i maj på ca 7500 kr. Känns rätt förjävligt faktiskt!!!! Det är nästan bara en tredjedel av vad jag brukar få ut.
SKKKKKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT!!!!!!!!!!!!!!!

Detta betyder att det inte blir nån shopping alls, inget onödigt ätande ute. Drar man inte in några pengar så får man fan inte göra av med några heller.
Det är betyder kaos i mitt huvud. Jag är knäckt över det här. Hatar verkligen att inte få in pengar. Men jag kan inte göra mer än jag gör nu. Jag ska ju fan jobba både dag och kväll alla dagar. Aja, have to let it go.

Nästa vecka kör jag 3 kvällar och räknar med att HSB behöver hjälp dagtid. Om inte HSB behöver mig så ska jag boka upp fler hemtjänstpass. Men det bästa vore en heltidsvecka dagtid på HSB och sen extra på kvällarna. Jag tror nog att HSB behöver den hjälpen, men inget är klart än.
Veckan efter det är jag bokad 6 dagar på hemtjänsten, så då vet jag inte om jag pallar jobba så mycket extra. Men kanske nåt kvällspass funkar iaf, vi får se.

Efter den veckan har jag inte bokat nåt mer, men jag kommer försöka boka upp mig på samma sätt hela maj. För sen är det flytt som gäller.
Om allt går som det ska nu med avtal och grejer så flyttar vi sista helgen i maj. Det är bara en månad dit. Känns helt galet. Jag har sjuuuuuuuuuuuukt mycket saker som måste fixas innan flytten, samtidigt som jag då ska försöka jobba både dag och kväll. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop allting, men på nåt sätt ska det gå.

Några av sakerna jag måste fixa är:
# Hitta en som vill hyra lägenheten i andrahand. Skriva avtal och skicka in en ansökan till bostadsrättföreningen. Och sen bara hålla tummarna att dem godkänner detta.

# Fixa ordning i lägenheten. Har lite småsaker som liksom bara inte blivit av, såsom några golvsocklar som bara ska limmas på plats. En plastkåpa för ett litet elhål i väggen, en golvlist. Lite sånt smått och gott.

# Ordna boende i nya staden. Kan ju vara bra att ha nån stans att ta vägen.

# Fixa med papper till akassan, arbetsförmedlingen mm.

# Adressändring och sånt där härligt man måste fixa med vid flytt.

Jag har inte ens koll på vad det är jag behöver fixa med innan jag flyttar. Så ni kan ju förstå den lilla paniken som bubblar inuti mig. Samtidigt som lillfisen bara växer där inne också.
Så är ni experter på det här med flyttar, så snälla skriv lite tips vad jag ska tänka på. Vill inte gärna glömma bort nåt viktigt som jag borde ha tänkt på.

Så om jag nu inte hinner skriva så mycket här så vet ni att det är för att jag är ute och jobbar asset av mig.

Kärlek till er!

Det är mycket nu!

obbar på för fullt på nya jobbet. Har massor att fixa inför flytten som nu är bestämd. Intervjuven får jag svar om om ca 2 veckor.
Allt är bestämt men det känns som inget är planerat. Jag har panik!! Jag är trött. Jag är glad. Jag är orolig. Jag är peppad. Jag har ångest.
Mitt humör åker hormonbergodalbana precis hela tiden. Idag har jag gråtit två gånger utan anledning. Så fantastiskt härligt när det blir så. Man tänker bara "börja inte gråt nu" sen kommer tårarna sekunden efter.

Urk!

Bebisstatus vecka 14

Lillfisen blir tydligen starkare där inne. Nu orkar den hålla upp sitt huvud en liten stund och den kan gripa med händerna. Vi såg på ultraljudet hur den sparkade som tusan. Benen är längre än armarna och kanske har den redan lite hår på huvudet. Säkert en krulltott som mamsen.

Jag mår ju som en prinsessa nu. Mår inte illa alls längre, känner mig pigg och glad. Känns nästan för bra. Tror det var lite därför jag fick lite panik igår, allt känns liksom som vanligt.
Magen är lite tjockare nu, känner mig pluffsig men när jag känner på den så är den ju hård iaf.
Idag blev jag väldigt röksugen, helt plötsligt bara. Men för mig är det självklart att inte röka under min graviditet. Jag är nog rätt säker på att det kommer bli en och annan festcigg sen igen. Det är ju så gott!

Nu har vi sett lillfisen igen

Efter en helt underbar helg och särskilt en underbar dag idag på Skansen så skulle vi träna som vanligt. Men det kändes bara konstigt på gymmet. Jag kunde inte släppa tanken att nånting var fel med lillfisen. Jag vet inte vad som kändes fel, men jag gick och kände på magen hela tiden och fick för mig att det inte alls finns nåt där inne. Jag sa inget till Damir, som vanligt vill jag inte göra honom orolig.

Men jag körde klart passet, sista övningen så gick jag upp på övervåningen och körde baksida axlar medans Damir var kvar på nedervåningen. När jag var klar så gick jag och bytte om direkt sen satte jag mig och väntade på att han skulle bli klar. När han kom, såg jag direkt att nåt var fel.
- Var har du varit?
- Jag gick bara på toa sen bytte jag om.
- Jag fick hemska tankar. Flashbacks från förut när det bara var skit.

Han hade alltså trott att eftersom han inte hittade mig direkt, så betydde det att jag var på toa för att jag blödde. Ingen logik i det, men så var det ofta förut under den hemska perioden.
Och han kunde inte släppa denna tanke och då plus det att jag kände som jag gjorde med magen och så. Så bestämde vi oss för att åka in till gynakuten och kolla att allt stod rätt till.

Vi bestämde att jag skulle säga att jag hade blött lite igår. Hemskt att ljuga, men det går bara inte att koppla bort dem negativa tankarna när de väl har börjat.

Men som ni ser på bilden så är allt ok med lillfisen. Den har växt från 23mm till 80mm på 4 veckor. Vi såg hjärtat slå och hur den sparkade med benen. Läkaren sa att den är väldigt livlig där inne. Låg inte still för en sekund, så det var lite svårt att få en bra bild.

Nu är vi lättade och helt utmattade här hemma. Tänk att man kan bli så trött av att vara orolig.
Men glädjen och lättnaden är helt underbar!

Jag längtar

Första bebiskläderna blev alltså inhandlade i Ullared. Jag kunde inte låta bli. Denna gång har vi ju bestämt att lillfisen inte får ge upp i förtid, så man kan ju lika gärna börja redan nu.

Det kliar i fingrarna när jag tänker på alla små pyttesaker som ska köpas. Tänk alla små sängkläder. Eller första nallen. Eller första små pytteskorna.

Åååh, vad jag ser fram emot dessa saker!

Jag tränar faktiskt lite iaf

Det har ju inte blivit mycket träning här i bloggen den senaste tiden. Men jag försöker faktiskt ta mig iväg till gymmet tre fyra gånger i veckan iaf. Eftersom jag inte kan köra för fullt så tycker jag inte det är så kul att skriva om det. Jag kör kondition varje gång och ibland kör jag även lite styrka. Men då är det med fisiga vikter, mest för att bara hålla musklerna lite fasta.

Började med att supersetta bickarna och trickarna sen satte jag mig och cyklade en mil. Det tog ungefär en timme och det är rätt lagom.
Känns skittråkigt att inte kunna maxa på vikterna, men det får helt enkelt vänta tills lillfisen kommit ut.

Imorn ska jag träffa en kompis för en afterwork-fika. Jag kom att tänka på att jag aldrig träffat henne själv, så det ska faktiskt bli väldigt trevligt.

Laku noc mina vänner!

Bebisstatus vecka 13

Som ni ser har jag inte bäddat sängen idag heller.
Blev faktiskt lite förvånad själv att min mage putar så pass som den gör. Men jag kanske svankar lite mer än sist? Hmm... Det får ju inte börja puta för mycket redan nu. Då blir det svårt att dölja när jag fått mitt nya jobb. Försöker proppa mig full med positiva tanker kring det där jobbet alltså.
Men bebismagen mår bra iaf. Lite smått trög bara och lite fisig. Men annars prima.

31,1% har nu passerat, det känns lite galet. Lillfisen är 87 dagar gammal och tänkte väl vänta en sisådär 193 dagar till innan den kikar ut. Ungefär 7 cm stor är den nu, växer så det knakar.
Där inne i lilla magen så kan den röra på sitt huvud och redan uppfatta ljud utifrån. Så nu kanske det är dags att börja prata lite med den. Men helt ärligt tycker jag det känns lite konstigt. Men jag gillar att vila handen mot magen och bara känna mig glad.
Ljubavi däremot, han pussar och busar med magen så fort han kommer åt.

Jag mår riktigt bra nu. Känner inget illamående alls längre och är inte ett dugg trött. Inte tröttare än vad jag var förut iaf.

Det skönaste denna vecka är iaf helt klart att risken för missfall har minskat med 65%. Men släpp för tusan inte tummarna än. Dem får ni så snällt hålla i några månader till.

Kärlek till er!

Bebisstatus vecka 12

Bjuder på lite av min obäddade säng också. Jag är sjukt slö när det gäller att bädda sängen. Man ska ju ändå lägga sig i den snart igen.

Som ni ser är inte magen nåt direkt större. Kan hända att den känns lite hårdare i putet under naveln. Förut var det bara mjukt där.
Nu är det 200 dagar kvar till beräknat datum. Lillfisen börjar få tandanlag och kan svälja. Tydligen så är navelsträngen en färdig länk mellan oss nu. Så allt jag stoppar i mig får även lillfisen. Så jag försöker att äta mindra socker nu. Vill ju hellre ha en smal bebis än en tjock som ska komma ut där nere. Sen får den gärna bli en knubbis, men inte vid själva ankomsten.

Jag mår bättre. Mycket bättre. Mår knappt illa alls längre, men har fortfarande inte så stor matlust. Så det blir rätt små portioner, vilket jag tycker är helt ok faktiskt. För jag har blivit smalare på andra ställen än just magen. Och det är ju alltid kul.

Det som är lite jobbigt nu är att jag är nära att svimma varje gång jag reser mig upp efter att ha suttit ett tag. Eller om jag är nära att svimma vet jag ju inte, men det känns som det iaf. Det bara snurrar i skallen på mig i några sekunder.

Om några dagar går vi in i vecka 13. Inga garantier men det känns ju jävligt mycket bättre iaf.