Efter en helt underbar helg och särskilt en underbar dag idag på Skansen så skulle vi träna som vanligt. Men det kändes bara konstigt på gymmet. Jag kunde inte släppa tanken att nånting var fel med lillfisen. Jag vet inte vad som kändes fel, men jag gick och kände på magen hela tiden och fick för mig att det inte alls finns nåt där inne. Jag sa inget till Damir, som vanligt vill jag inte göra honom orolig.
Men jag körde klart passet, sista övningen så gick jag upp på övervåningen och körde baksida axlar medans Damir var kvar på nedervåningen. När jag var klar så gick jag och bytte om direkt sen satte jag mig och väntade på att han skulle bli klar. När han kom, såg jag direkt att nåt var fel.
- Var har du varit?
- Jag gick bara på toa sen bytte jag om.
- Jag fick hemska tankar. Flashbacks från förut när det bara var skit.
Han hade alltså trott att eftersom han inte hittade mig direkt, så betydde det att jag var på toa för att jag blödde. Ingen logik i det, men så var det ofta förut under den hemska perioden.
Och han kunde inte släppa denna tanke och då plus det att jag kände som jag gjorde med magen och så. Så bestämde vi oss för att åka in till gynakuten och kolla att allt stod rätt till.
Vi bestämde att jag skulle säga att jag hade blött lite igår. Hemskt att ljuga, men det går bara inte att koppla bort dem negativa tankarna när de väl har börjat.
Men som ni ser på bilden så är allt ok med lillfisen. Den har växt från 23mm till 80mm på 4 veckor. Vi såg hjärtat slå och hur den sparkade med benen. Läkaren sa att den är väldigt livlig där inne. Låg inte still för en sekund, så det var lite svårt att få en bra bild.
Nu är vi lättade och helt utmattade här hemma. Tänk att man kan bli så trött av att vara orolig.
Men glädjen och lättnaden är helt underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar