Som ni ser har jag inte bäddat sängen idag heller.
Blev faktiskt lite förvånad själv att min mage putar så pass som den gör. Men jag kanske svankar lite mer än sist? Hmm... Det får ju inte börja puta för mycket redan nu. Då blir det svårt att dölja när jag fått mitt nya jobb. Försöker proppa mig full med positiva tanker kring det där jobbet alltså.
Men bebismagen mår bra iaf. Lite smått trög bara och lite fisig. Men annars prima.
31,1% har nu passerat, det känns lite galet. Lillfisen är 87 dagar gammal och tänkte väl vänta en sisådär 193 dagar till innan den kikar ut. Ungefär 7 cm stor är den nu, växer så det knakar.
Där inne i lilla magen så kan den röra på sitt huvud och redan uppfatta ljud utifrån. Så nu kanske det är dags att börja prata lite med den. Men helt ärligt tycker jag det känns lite konstigt. Men jag gillar att vila handen mot magen och bara känna mig glad.
Ljubavi däremot, han pussar och busar med magen så fort han kommer åt.
Jag mår riktigt bra nu. Känner inget illamående alls längre och är inte ett dugg trött. Inte tröttare än vad jag var förut iaf.
Det skönaste denna vecka är iaf helt klart att risken för missfall har minskat med 65%. Men släpp för tusan inte tummarna än. Dem får ni så snällt hålla i några månader till.
Kärlek till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar