Slår aldrig fel...

Idag har jag haft en sån härlig dag med mina barn. Bara haft det bra och myst hela dagen. När jag fixar med nåt så leker Emilja med Elvis, haha, inte för att han har så mycket väl än så länge när han inte kan förflytta sig. Men han skrattar så gott åt henne så jag är rätt säker på att han stortrivs med sin syster. 

Jag ser på mina barn och blir så jäkla stolt. Tänk att jag åstadkommit nåt så fint som dem två (ok, lite hjälp av Damir har jag väl fått). De är helt underbara och jag är som sagt otroligt stolt. 

En annan känsla jag haft under dagen är att jag är nöjd med hur min diet går. Jag håller kosten bra, jag äter det jag ska och det känns helt ok också. Är inte speciellt hungrig och sötsugen som jag hade förväntat mig har varit mycket lindrigare än jag trodde. Vågen visar minus och ja, det går bra helt enkelt. 

Men.....

Så kommer jag till gymmet, speglar överallt, massa folk att jämföra sig med och poff så kommer hjärnspökena. 

- Usch vad tjock jag är...

- Usch vilka pösiga armar jag har. Spelar ingen roll att jag har starka triceps, de syns ju ändå inte...

- Blä, tishan fastnar på magen när jag lägger mig på bänken... 

- Ingen kommer komma på mitt pass på onsdag, vem vill ha en tjock instruktör... 

- Folk undrar säkert vad jag håller på med...

- Usch vad jag har tappat i styrka, orkar ingenting idag...

Så här blir det alltid när jag satt upp ett mål för min träning och kropp. ALLTID! Den senaste tiden har jag inte haft nåt direkt mål, jag har tränat för att det är kul och jag har ätit det jag lagar till Emilija. Inga hjärnspöken då inte. Men nu, när jag faktiskt gör nåt för att nå ett mål och jag faktiskt gör det bra, då kommer dem. Varför är det så? Blir galen på mig själv. Nu när jag sitter här hemma i soffan är jag nöjd med min dag och mest ledsen att jag inte kan se det positiva även när jag är på gymmet. 

Aja, nya tag imorn. Hjärnspöken eller inte, jag ska i mål :)

Vågen visade minus idag också trots mensvecka så jag är vid gott mod till fredagens veckovägning. Imorn tränar jag direkt efter jag lämnat Emilija på dagis sen har jag B.A.B.Y på kvällen och jag tänkte jag skulle delta i hela passet imorn. Nu har det gått ett halvår, det är dags nu :)