Long time no.... Och så kom Elvis :)

.... Ja det var länge sen som fasen men nu har jag äntligen hittat tillbaka. April skrev jag senast, maj, juni, juli och nu augusti, med andra ord typ 4 månader sen sist. Jag tänker inte ägna massa tid till att skriva om vad som hänt och skriva ikapp. Jag kör från nu helt enkelt, så ser vi hur mycket tid det finns till att skriva. Jag älskar ju att forma mina tankar till text så det vore ju trevligt att väcka liv i bloggen igen. Om inte för läsare så för min egen skull, bättre "dagbok" finns inte :)

Yes, vi är nu en familjemedlem mer sen sist. Elvis gjorde entré 9 juli kl 01.20, 4375g tung och 53 ståtliga centimeter lång. Förlossningen gick som en dans. Jag var beräknad på söndagen den 6e och hade inte känt av nånting att nåt skulle vara på gång. Tröstlöst att gå över tiden, får väl vara tacksam att juni och juli inte bjöd på så mycket annat än regn, men ändå.... Sjukt tråkigt att vara höggravid längre än nödvändigt. Men på morgonen den 8e hade jag mina första värkar, inte speciellt starka och inte ett dugg regelbundna, men de var där iaf och ett litet hopp tändes att kanske nåt var på g.
Men värkarna avtog så jag bokade in mig på spapedikyr nere på stan. Damir tog med sig Emilija till gymmet och planen var att handla efter träning och pedikyr. I affären kom värkarna tillbaka, kraftigare nu, så pass att jag lite smått hängde på kundvagnen medans de varade. Det lustiga med värkar är att mellan värkarna så mår man precis som vanligt. Men just när den pågår är det rent ut sagt förjävligt.

Vi var hemma igen kring 16-tiden och värkarna fortsatte och kändes mer nedåt än vad jag kan minnas de gjorde med Emilija. Sa till Damir att vi nog ska ringa och förvarna mamma och pappa att Emilija nog får sova hos dem. Men vi avvaktade, med tanke på hur länge jag gick med sånna här värkar förra gången så tänkte både jag och Damir att det kommer dröja länge innan det är dags.
Värkarna fortsatte och Emilija blev lite orolig här hemma, klart hon undrade vad som pågick när hennes mamma var 6e minut har så ont att hon gråter för att sen kunna prata som vanligt. Så vi ringde mamma och pappa som befann sig här inne i stan och kom och hämtade upp Emilija direkt. Då hade jag förflyttat mig till badet i hopp om att slippa värken i ryggen. Värkarna känns otroligt mycket i ryggslutet och inte bara i mage och bäcken.

Såg mammas blickar fulla med medlidande när hon såg mina värkar. Pappas reaktion var "ni måste ju åka in". Haha, pappor har nog svårt att se sin "lilla" dotter grina av smärta även om den är fullt naturlig.
Men ja, de tog med Emilija hem och jag lovade att ringa förlossningen för att höra hur täta värkarna ska vara när det är dags att åka in. Svaret jag fick var var 5e minut, då är det dags att åka till förlossningen och de bad mig ringa innan så de var beredda på min ankomst. Klockan var runt 19-tiden nu. Damir låg i sängen och kollade film och jag kämpade på här i soffan, klockade mina värkar för att hålla koll på när det var dags.
Värkar är verkligen hemskt, det gör så jävla ont att det går inte ens att beskriva. Jag grät nog iaf 8 värkar av 10.

Vid 20-tiden var värkar nere på strax över var 5e minut och jag sa till Damir att det nog är dags att åka in snart. Han fick en liten smärre chock när han fattade att det var dags, han hade förberett sig på en natt med värkar här hemma innan det var dags att åka in. Så han sprang runt här som en nervös hundvalp med liten kissblåsa så han fick springa på toa hela tiden. Spillde mat på golvet mm.
Kämpade på lite till här hemma men vid 21:30 låg jag på britsen på förlossningen för att få domen om jag skulle få komma in eller åka hem igen. Förra gången blev jag hemskickad två gånger innan jag fick gå in genom den andra dörren in till förlossningen.

Hade några rejäla värkar när barnmorskan var inne hos oss och det visade sig att jag var öppen 6-7cm redan då. Både jag och Damir blev överlyckliga att få komma in och att jag redan var öppen så pass mycket. Med Emilija var det ca 18h på förlossningen innan jag var öppen så mycket, så vi var skitglada när vi kom in. Mellan värkarna då, för under värkarna så finns det inget som är ens i närheten av glädje.
Så vid 22:30 hade vi fått vårt rum och värkarna dödade min rygg. På riktigt så kändes det som jag skulle gå av i varje värk, det var hemskt. Vid 23:30 bad jag om epiduralbedövning trots att jag nu var öppen 8cm. Jag stod inte ut mer och jag mindes ju vilken otrolig lättnad den gav förra gången. En halvtimme senare var den på plats, Damir fick gå ut då narkosläkaren satte sprutan, annars hade han nog svimmat.
Precis som förra gången så blev det som natt och dag när bedövningen satte in, jag kunde till och med njuta lite av förloppet. Skrattade till och med nån gång :) Epiduralen tar ju bort smärtan men inte själva trycket nedåt och det trycket blir ju värre och värre såklart. Till slut blir trycket i värkarna så illa att det liksom inte går att låta bli att försöka trycka på, krysta alltså. Men krysta får man inte göra förs man är öppen helt (10cm) och barnmorskan ger sitt klartecken.
När jag kände mig redo att börja arbetet med att få ut ungen så konstaterade barnmorskan att bebisen låg för högt upp fortfarande så hon bad mig vända på mig och stå på knä i sängen istället. De höjde upp huvudänden på sängen helt upprätt så jag kunde luta mig mot den.

Så där stod jag alltså, på knä med krystvärkar och väntade på att ungen skulle komma ner så jag fick krysta. Tillslut skrek jag bara rätt ut och jag skrek på Damir att larma på personalen för nu var den dags. Och ja, det var det. Så helt öppen med krystvärkar så skulle jag nu försöka ta mig tillbaka från knä till liggandes på rygg igen. Har ingen aning om hur det gick till men på nåt sätt lyckades jag iaf. Tror att två värkar hann gå innan jag fattade att jag faktiskt fick ta i, jag väntade liksom på de där orden från barnmorskan att jag fick krysta nu. Men hon sa dem aldrig så jag vågade ju inte ta i, man har ju hört hur det kan gå om man tar i för tidigt och det ville jag INTE.  Men iaf, efter två krystvärkar så frågade jag om jag fick börja ta i och det fick jag. Så några värkar till så var huvudet ute, sen behövde jag vila nån värk innan jag fortsatte och sen var han ute på nästa krystning. Den där vilan gjorde att han var blå i ansiktet och det tog några sekunder innan vi fick höra det där underbara skriket.

Och så var han äntligen här hos oss, vår lilla Elvis. Så värd all smärta!
BB var fullbelagt så när de frågade oss om tidig hemgång så var svaret självklart ja. Så 12h senare var vi hemma igen. Mamma och pappa kom in med Emilija så hon ÄNTLIGEN fick träffa lillebrorsan som hon längtat så mycket efter ♥

Så från nästan 3 dygn med Emilija till ca 7h med Elvis :)

Här kommer lite bilder....

Nu har det gått 6 veckor sen förlossningen och vi mår kanon hela familjen. Damir har jobbat sin första dag idag och det är dags för vardagen att infinna sig. Emilija sover i sin säng, Damir sover i vår nya säng på nedervåningen, Elvis sover i vår gamla säng här på övervåningen och i soffan sitter jag och ska strax krypa ner bredvid min lille prins :)

Kul att vara tillbaka vid tangentbordet, hoppas ni också kan hitta tillbaka hit. Det kommer bli en hel del träning och "vägen tillbaka" och självklart familjelivet. Typ som förut med andra ord :)

Flytthelg 1 av 2

Ja nu var det ett tag sen jag skrev men den här veckan har verkligen varit en kaosvecka. Massa jobb, packning av grejer här i lägenheten som sen ska packas upp i nya lägenheten. Jobbresa till Malmö, en treåring och en gravidmage räcker gott och väl för att man ska känna sig utpumpad.

Pappa har hjälpt oss med flytten i helgen, alla stora grejer förutom soffan och sängarna är på plats nu. Det är så frustrerade att inte kunna hjälpa till med bärandet själv, men det är bara bita ihop. Jag känner ju direkt när jag tar i lite för mycket, kroppen är jäkla snabb att meddela om det inte är ok.
Källaren är helt tömd den också, fy faaaaaaan vad saker man har egentligen. Hur mycket barnkläder som helst, alltså kartongvis. Tyvärr fanns det inga hyllor på nya stället så allt står bara huller om buller på golvet i förrådet nu. Jag vill har ordning i mitt förråd, så hyllor måste införskaffas inom kort så man kan se vad man ha där inne. Men vågar inte säga nåt till Damir än eftersom det är han som måste ställa upp alla lådor på hyllorna sen :)

Ikväll kom en tjej och hämtade diskmaskinen, spisen blev såld och blir hämtad nån gång i veckan. Hissen är paj idag annars hade de hämtat den ikväll redan. Köksbordet blir hämtat på fredag. Det är verkligen kanon att det är så bra andrahandsmarknad på saker och ting nu för tiden.
Kommer även göra ett försök med mamma och pappas frys som tyvärr inte fick rum i det utrymmet vi hade tänkt att den skulle stå i. Frysen i köket är skitliten och kommer inte räcka till så vi vill ha ytterligare en som vi får rum med allt vi behöver. Ska kika runt lite efter nån lite mindre variant, behöver absolut inte vara en stor en.

Vilopaus efter ett rejält flyttpass igår. 

Det är verkligen jättefint i nya lägenheten, längtar så himla mycket till nästa helg då vi flyttar in helt och hållet.
Emilija har varit jätteduktig och hjälpt till så mycket hon kan. Så fort hon gjort klart nåt så säger hon att hon vill jobba mera. Haha, en bra egenskap i livet :)  Dock så har hon slocknat ovaggad både igår och idag nu. Lillskruttan ♥

Nu väntar en kortvecka på jobbet, väldans skönt förutom att man har en dag mindre på sig att hinna med allt som ska göras där. Men det brukar ordna upp sig till sist ändå. I tisdags fick jag åka finbil till Västeråskontoret, mitt livs första färd i en porsche. Lyxigt värre!

Men nä, imorn blir det bussen igen i vanlig ordning, haha inte fullt lika lyxigt. Hoppas ni haft en toppenvecka i vårvädret, massa kärlek till er ♥ ♥ ♥

En söndag med vänner ♥

Äntligen hade vi lyckats få till en träff jag, Emma och Marie med alla barn. Äntligen! Så efter frukost packade jag och Emilija in oss i bilen och for mot sthlm. Först ett litet pitstop i Sköndal för att kolla en vagn som jag hittat i en annons på blocket.
Vagn med liggdel, sittdel, babyskydd, adapter för att sätta fast babyskyddet direkt på vagnen, adapter att sätta babyskyddet i bilen, åkpåse, regnskydd, hjulskydd, ståbräda, skötväska.... För 2000kr!!!!

Det känns verkligen som ett fynd så om nån vet med sig att det inte är det så vara bara tyst, så jag får fortsätta tro att jag fyndat idag :) :)

Sen fortsatte vi mot Gustavsberg till Emma, Andreas och Nisse. Även Marie och barnen var på plats. Det har verkligen varit en dag med bus, stoj, tjo och tjim. Emilija var helt slut när vi kom hem nu ikväll. Men vilken härlig dag vi haft!

Nu har jag landat i soffan här hemma och precis mumsat i mig vindruvor och cocos. Hittade cocosnöt för 10kr/st på Willys. Så himla gott! Damir fick dock hjälpa mig med själva öppnandet av nöten. Han fick kämpa rätt rejält och frågade upprepade gånger vad f'n jag köpt en cocosnöt för. Men när det väl var delad och han smakade så blev han tyst. Det är så sjukt gott att sitta och mumsa på. Jag tycker saften smakar blä, så den hällde vi bara ut men själva frukten är riktigt gott.

Favoritbyxorna är som ni ser på och stödstrumporna likså, haha. Men nu blir det sängen, en helt fullsmäckad vecka väntar.

Sov gott mina vänner ♥

Lördagsmys med mitt hjärta ♥

Lördag morgon 07:10 tyckte Emilija att vi sovit klart. Efter lite tv och frukost så drog vi ut till Gillberga. Älskar verkligen landet, att vara ute i friska luften. Lovely!
Mamma och pappa var inte hemma så vi fick klara oss själva, vi gick bara in för att gå på toa annars höll vi oss utomhus och lekte.

Vid lunch hade jag och Damir träningsdate så då begav vi oss in till stan igen för att svida om till gymkläder. Nordic Wellness har ju barnpassning och på lördagar passar vi på att utnyttja den servicen. Emilija tycker det är skitkul att vara i lekrummet och jag och Damir kan köra ett pass tillsammans. Tänk den tiden när vi körde alla pass tillsammans, det var tider det :)

Vi körde armar och det gick bättre än förväntat. Tycker ju armar är så himla tråkigt att träna men med sällskap så blir allt lite lättare. 

Man får en hel del blickar på gymmet nu. Den där djävulen på axeln säger att folk tittar mycket för de tycker jag är tjock, blek och fet. 

Ängeln på andra axeln säger att det är för att folk är imponerade att man tränar på trots en stor gravidmage. 

Idag väljer jag att ignorera djävulen och känner mig istället lite stolt över mig själv. Jag hade ju kunnat valt att bara vara hemma istället :)

Friday I´m in love ♥

Yes, det är fredag och efter träningen tänker jag go all in med fredagsmys med mitt lilla hjärta ♥

Sexy ;)

Vill varna känsliga läsare innan ni läser vidare......

Mina stödstrumpor, eller rättare sagt kompressionsstrumpor, hade hasat ner lite under dagen. Vilken vacker syn va??!! Ungefär lika blek som ett glas mjölk utspätt med vatten och vätskefylld så det står härliga till. Japp då får ni mina ben så här på kvällskvisten. 

Ljuvliga gravidliv! 

Det där med att hållas vaken om nätterna redan nu verkar vara bebisens sätt att förbereda mig. För det är ett jäkla håll igång där inne om nätterna. 

Försökte beskriva hur det känns och i början, de där första rörelserna man känner liknar mest ett fladder i magen. 

Nu när bebis växt till sig lite och väger över kilot så beskriver jag känslan mer som att man har en enkiloshantel som snurrar och rullar runt i magen. Det känns liksom rätt rejält. 

Men det är trots det väldigt mysigt med rörelser i magen. Dagtid och kvällstid men nattetid är det inte mysigt nånstans faktiskt. 

Det är redan torsdag och bara en dag kvar att jobba. Time flies! 

Inom kort börjar vi flytta och jag längtar sjukt mycket tills vi får komma igång. Tapeterna är på plats så nu är det finliret kvar bara. Och ett badkar förstås :)

Ha en underbar fredag mina vänner ❤️

Påsken - en riktigt lång och härlig helg!

Dåligt med uppdateringar så här i påsktider men jag har varit inne i en riktig tröttperiod om kvällarna och dagtid finns ingen tid att sitta och blogga eftersom jag gärna sitter vid datorn och skriver. Men nu så :)

Min B.A.B.Y-kollega Carola körde en utmaning i veckan där målet var fyra pass på en vecka. Tänkte att jag ska minsann inte vara sämre än nån annan så jag ska köra fyra pass. Gick ut hårt med träning måndag, tisdag och efter mycket inre övertalan även onsdag. Hade det inte varit för utmaningen hade jag aldrig kommit iväg i onsdags men jag visste att jag behövde det passet för att komma upp i fyra pass med tanke på att vi bokad sthlm fredag - söndag.
Onsdagspasset blev längst bak i spinningsalen, i min egen klass. Fia kör min klass nu och har minskat ner det till 30 minuter. Passar ju mig mig ypperligt :)

Min lilla goa påskkärring ♥

Jag frågade Eva i förra veckan om vi skulle kunna få låna hennes lägenhet över påsken då hon skulle fira i Flen. Det gick så bra så :) 

Vi kändes både Damir och jag att vi behövde komma bort lite och det var faktiskt precis vad vi behövde också. Vi har vilat väldigt mycket och njutit runt om i Sjöstaden med god mat. Favoriten blev helt klart Texas Longhorn, jösses vad god mat!

Men även pizzan i fredags var riktigt fin. Då hade vi sällskap av Jonas och Sara. Förutom fredagskvällen så har vi bara hängt i lilla familjen och haft kvalitetstid med varandra. Hade planer om vilka jag ville träffa men för en gångs skulle la jag helt och hållet vänner åt sidan och bara njöt av tiden. 

Humöret går ju upp och ner hos alla och inget konstigt med det. För mig blir nedåtsvängarna i humöret väldigt mycket mer nedåt när jag är gravid så det har helt enkelt varit ett par veckor där humöret inte varit på topp för varken mig eller Damir. Men nu känns det som batterierna är laddade och vi har vänt humöret till det bättre igen :)

Carolas utmaning var ju på fyra pass och jag hade bara kört måndag-onsdag, alltså tre pass. Ett pass kvar när jag kom hem från sthlm igår. Middag inplanerad hos mamma och pappa och en Damir som ville hinna till gymmet gjorde att jag körde ett cirkelpass här hemma istället för att stressa iväg till gymmet. Emilija älskar när jag tränar hemma, för henne blir allt en lek och hon försöker göra likadant som mig. Kordinationsförmågan är dock inte fullt utvecklad hos min lilla tjej än, haha ♥

Emilijas version av Stålmannen på knä

Emilijas version av Dips

Emilijas version av Squats

Emilijas version av Armhävningar mot soffan

Mysmiddag hos mamma och pappa på kvällen sen. Emilija lekte med sin favorit Bella tills hon nästan somnade stående. Haha, hon var så himla trött men så himla glad att få leka med kusinen att hon liksom bara körde på. Hon somnade snabbt sen när vi kom hem igen :)

Idag fortsatte kusinmyset när vi var ute hos syrran och firade Filles 6-årsdag. Massa gott fikabröd och umgänge med bästa släkten. Emilija sa redan i lördags att hon ville rida på Viking så Bella fixade ordning honom så skrutt kunde få ta en tur. 

Vi har ju misstänkt att hon är allergisk mot hästar då hon blivit svullen och röd i ögonen vid några tillfällen då hon kommit i kontakt med hästar. Dock inte när hon varit i stallet hos syrran så har väl tänkt att det kanske är väldigt dammiga stall och hästgrejer som gör att hon får en allergiskt reaktion. 

Det gick jättebra idag tills ridturen var klar och hon hoppat ner från hästryggen. Då började hon nysa och ögonen kliade. När vi kom hem var hon toksvullen kring ögonen och sa att det kliade massor. Av med alla kläder direkt och ner i ett långt bad sen så la sig svullnaden igen. Men som man ser på bilden så höll den i sig ända till läggdags. 

Nu ska vi boka tid för pricktest och se om det är nåt mer hon är allergisk mot. Har absolut ingen erfarenhet av allergier så blir lite nojig att hon ska vara allergiskt mot nåt vi inte vet om och få en jättereaktion. Det vill jag inte vara med om så kommer ringa vårdcentralen redan imorn om en tid. 

Lite sorgligt känns det ju att hon tyckte det var så kul att rida och så ska hon inte kunna göra det :(

Ledig måndag idag gör ju att jobbveckan blir en kortis vilket känns helt underbart. Nu ska jag lägga undan datorn från knät och lägga mig ner i soffan. Med andra ord kommer jag strax somna i soffan, hehe. 

Hoppas ni haft en underbar påsk ni också. Nu är det vår, håller ni inte med?!!