Snälla sluta göra ont

Har velat se en film ett bra tag nu. Har inte känt mig redo för den och har därför väntat.
Idag såg jag den och jag var inte redo. Eller det kanske jag aldrig skulle ha blivit iofs. Filmen heter My sisters keeper (Allt för min syster). Den handlar om en cancersjuk tjej och hennes familj.

Jag saknar Curre. Det gör så ont inom mig när jag tänker att jag aldrig mer får träffa honom. Aldrig mer höra hans röst. Aldrig aldrig aldrig igen.
Drar upp benen mot magen för att lindra smärtan tankarna orsakar. Men inget hjälper. Smärta från insidan försvinner inte.
Blir så otroligt ledsen när jag tänker på att Jonas framtida barn aldrig kommer få träffa sin underbara farfar. Han var som gjord för att bli farfar. Han hade vart bäst på det.

Ska jag ringa nån? Prata, gråta, få ur mig lite? Orkar inte. Ligger kvar på rygg i soffan. Raklång med tårar som rinner ner för kinderna. Orkar inte prata. Vet inte vad jag ska säga. Att det gör ont i mig?
Messade mamma
- Såg en film om cancer. Började tänka på Curre. Var nog inte redo för en sån film än. Känns hemskt bara när tanken slår mig att aldrig mer... Aldrig igen.
- Usch ja, jag satt och titta på gamla kort på datan. Jularna och Kreta. Det är ofattbart.
- Mmm. Jävla skitorättvisa liv ibland alltså.
Så många känslor som kommer upp till ytan. Har dåligt samvete för min syster. Här lever jag på mitt liv, vill inte riktigt sätta mig in i precis hur dem har det. Undviker frågan även om den hänger i luften. Inte helt säker på att jag vill höra svaret.
Jag såg det på henne sist jag var hemma. Jag såg det i hennes ögon. Min syster är så otroligt ledsen och jag finns inte där att dela det med henne. Det gör också ont.
Ont ont ont.

Fan!

Vad händer egentligen?

Jag vet inte vad det är med mig. Så här får man inte känna innan man träffat personen i fråga. Är rädd för mig själv. Är skitskraj för att jag känner så här redan nu.
Han är bara för go. Han ringer varje morgon för att kolla att jag kommer upp. Är jag ute och går så berömmer han mig. Om inte så säger han bara "somna inte om nu babe, vi hörs senare när du är piggare".

Sen skickar han ursöta sms som får mig att le ett sånt där löjligt leende. Ett sånt där leende som får mina kollegor att titta på mig med "den där" blicken.
När jag inte pratar med honom så saknar jag hans röst. Och då pratar vi med varann minst en timme om dagen.

Ååååh, jag är inte van med det här.

Fuckelifuck!

Delmål 80kg

söndag

Mat:
1. 2 grova mackor med skinka och 2 ägg
2. Sallad och söndagsstek
3. Redbull
4. Kycking, cremefresh och sallad
5. Kesella och lite saft

Träning:
Skottat sjukt mycket snö, cardio 30 min, bi-och triceps, rygg

Reflektion:
Den där redbullen var onödig. Måste sluta med ovanor som sånna. Ser fram emot tisdag men lite obehagskänslor ändå. Vägningen är alltid lite jobbig.

Som en stock

Somnade runt 22.30 igår. Det var grymt länge sen, iaf en lördag. Vaknade vid 07 av en skrikande lilltott. Som vanligt går jag instinktivt och tar upp honom. Sen står jag där...
Hmm, vad göra nu då? Är han hungrig, kissig, bara dåligt morgonhumör? Som nyvaken kan jag ju knappast kalla mig själv Einstein.
Men mamma var också vaken och kom med vällingflaskan. Tur för honom mormor finns iaf.

Aja, jag gick och la mig igen och somnade gott. Vaknade nu och inser att om man bortser från den lilla väckningen så har jag sovit 11 timmar. Sjukt skönt.
Nu blir det frukost, sen byter jag ut promenaden mot att skotta snö. Det har kommit galet mycket snö inatt. Sen ska jag in till gymmet i eftermiddag innan jag beger mig hem till Stockholm igen. Är inte ett dugg sugen på att gymma idag, men det är inte vilodag än inte. Hoppas suget kommer när jag får käka lite.

Kör bara kör!

Landet

Hemma, alltså hemma hemma. Ligger i min skönt bäddsoffa hemma hos mamma och pappa. Har Ronja här bredvid, min älskade katt. Kongo har fått nåt kvällsfnatt så han springer omkring i huset och jamar. Hoppas han också kommer och lägger sig snart. Det är sjukt vad jag saknar mina katter. Har legat och gosat med Ronja ända sen jag kom.
Innan så stannade jag till hos syrran på lite fredagsmuuuus (som lilla prinsessan säger). Kramat henne och pussat massor på lilltott. Han har opererat ögonen nu, så kanske kanske kanske kan han se nåt. Vem vet liksom? Han kanske iaf kan utskilja mörkt från ljust. Jag håller alla tummar jag har att han kommer få lite syn iaf.

Är dyngtrött, tänker på min jugge. Jag är lite sotis på hans klasskompisar. Han skulle på bio ikväll med några stycken. Tjejer bland annat. Tror egentligen inte det är det som är grejen att jag känner mig sotis, utan mer att dem får umgås med honom medans jag befinner mig 60 mil bort. Det känns inte rättvist nånstans :(
Varför i helvette ska man bli intresserad av en kille som bor i fucking Umeå???
Aja, nu blir det lite musik sen ska jag sova så gott som jag bara gör här ute på landet.

Det kan vända snabbt ibland

Vad små små saker kan göra att humöret vänder.
Hade en sjukt seg dag idag. Mådde som en rutten amöba eller nåt. Trött, deppig, sur, allt...
Vändningen började med en msnkonversation med Cc. Vi är så sjukt lika på så många sätt. Satt och garvade rakt ut på jobbet. Det var nog "blattespråket" som gjorde det. Thanks girl!
Sen fortsatte vändningen med en hel del sms från mr jugge. Oavsett många känslor på svaj när det gäller honom så finns det nog ingen som får mig att le som honom. Blir varm i hela kroppen.
Pricken över i´t blev en bio med två av mina underbara vänner. Vi såg Farsan. Skrattade så jag grät vissa scener. Det blev liksom en fortsättning på min och Cc konversation. Många härliga brytningar i det svenska språket.
Och sen nu ikväll, samtal med min jugge igen.

Ja, nu mår jag jävligt bra faktiskt!
Godnatt.

Urk!

Tjaffs igår igen. Har sovit skitdåligt. Känner mig deppig och låg. Kan ju vara tröttheten som kommer ifatt mig nu. Har ju trots allt inte jobbat eller tränat ordentligt sen innan jul.
Imorse skickade han ett sms som jag inte vet vad jag ska svara på:

Jag kan inte dölja nåt eller spela o det är bra men väldigt dåligt ibland oxå.
No Shit Sherlock!