Home home

Nu är jag hemma. Känns som det var evigheter sen. Så himla härligt att få krama om familjen och min lilla lilltott. Han har blivit större och fått världslångt hår. Han är så himla söt. Mitt hjärta brister lite varje gång jag får pussa på honom.
Så orättvist att hans livslott blev den den blev. Men vem vet, han kanske kommer bli den lyckligaste av oss i slutänden. Jag vill den lilla krabaten allt gott. Han är en riktigt kämpe.

Imorn ska jag ha honom alldeles själv. Jag är lite nervös. Haha, jag har varit barnvakt hur många gånger som helst. Men aldrig åt totten. Hoppas det kommer gå bra. Jag ska sjunga för honom hela dan. Han älskar när jag sjunger (ung och vet inte bättre) och jag är ju inte den som är den. Så självklart ska han få höra mosters ljuva stämma :)

27 grader har vi i poolen här hemma. Så nu är det bara sol som behövs. Men ska man tro vädret på SVT så ser det ju inte så lovande ut direkt. De utfärdar till och med en varning för mycket regn imorn.
Så premiärdoppet får nog vänta på sig även denna gång.

Nu ska jag krypa ner här under täcket i mitt föräldrahem och bara njuta av att vara hemma hos min familj som älskar mig.

Jag älskar dig

Igår sa han dem. De där 3 orden som skakar om hela ens inre. De 3 orden som fyller en med värme, rysningar, kärlek, allt på samma gång.
De där 3 orden som man vill få uppleva någon gång i sitt liv.
Igår kom dem.

Fettmätning

Imorn är det fettmätning på gymmet och jag tänkte fasen passa på :)
Har aldrig gjort det förut så det ska bli riktigt spännande. Googlade precis på vad man ska ligga på som kvinna och det var lite olika bud. Men de flesta låg mellan 15-30 %.

Kvinnor
Normal 20-30%
På gränsen till övervikt 31-33%
Överviktig >33%

Jag har ju alltid fått höra att jag har mycket muskler, så nu är det upp till bevis.

Jag är lite nojjig förstås. Tänkte ställa mig på vanliga vågen idag på gymmet, men ångrade mig i sista stund. Fuck! Jag har gjort det här 100 tals gånger och nu går det bara inte. Vet inte vad jag är mest rädd för. Att jag ska ha gått upp mycket av det jag gick ner inför målet innan Thailand, eller om jag bara ska bli besviken och inte vilja visa mig i bikini alls i sommar.

Men om två veckor ska jag hem till mina föräldrar. Där är vågen jag vägde mig på sista veckorna inför målet.
Så om två veckor blir det vägning. Bära eller brista. Om det nu inte visas vanlig vikt imorn på fettmätningen förstås. Då är det väl bara bita i det sura äpplet och få det svart på vitt.

Kroppen känns bra iaf och det är väldigt kul. Jag känner mig inte stor och tung som jag gjorde förut ett tag. Nej, nu känner jag mig stark, pigg och kry. Känns som jag har bra tryck i musklerna. Körde iofs spinning idag och kände ju genast att jag tappat kondition.
Att det ska vara så jävla svårt att få båda delarna.
Skulle så gärna vilja anlita en PT för att få ett program att följa. Känns som jag kanske fastnar i gamla mönster och inte förnyar min träning eller anpassar den till vad som passar bäst för mig själv.

När Damir flyttar ner så kommer vi att träna tillsammans. Det ska bli grymt kul för vi kör så himla bra tillsammans.

Aja, imorn får vi se om det blir vatten och tonfisk fram till semestern eller om jag kan köra på som jag gör nu (exklusive moffardagarna då).

Håll tummarna folks!

Usch för hejdå

Nu har jag vinkat av honom vid flygbussen för sista gången. För sista gången på ett bra tag iaf. Det kom till och med några tårar där precis innan han gick. Kändes mig asfjantig och gömde mig bakom solbrillorna.
Vi har bestämt att vi ses nästa gång på midsommarafton, dagen innan vi åker till Jugge.
Det är 3 veckor dit, eller rättare sagt 19 dagar.
Jag ser inte fram emot dessa 19 dagar alls. Innan den här helgen var det 2 veckor sen vi sågs och det kändes grymt jobbigt. 3 veckor känns som en hel evighet.
Kanske fjantigt vad vet jag, men jag är bara halv utan honom.
Jag är så enormt störtkär och förälskad att det känns bara fel att inte få ha honom här.
Vi har pysslat lite här hemma i helgen och jag har kommit på mig själv att bara titta på honom och tänka "det här är fasen killen jag ska dela mitt liv med. Nästa gång jag ser honom så bor vi tillsammans"
En grym känsla faktiskt.
I fredags när vi kom hem tillsammans så hade de bytt ut namnskylten på lägenhetsdörren. Jag blev helt ställd, haha, fick tunghäfta. Han fann sig bättre, släppte väskan och lyfte upp mig, kramade och kysste mig där ute i trapphuset.
Efter det har han kallat mig "Fru Avdic" hela helgen.

Var nere, deppig och hungrig när jag kom hem, så jag tröstade mig med en Calzone. Det funkade inte, nu är jag nere, deppig, mätt förvisso men sen lade vi till en dos med ångest istället.
Men va fan, den var jävligt god iaf. Var nog typ 100 år sen jag åt en calzone. Jag var till och med tvungen att fråga om det var den som är inbakad när jag beställde. Tror senast jag åt en sån var när jag var i 10-årsåldern.

Nu blir det lite tv innan jag hoppar i säng.
3 veckor. Jag kan fan inte gör nåt åt dessa 3 veckor så det bästa är väl att försöka tänka positivt och tänka på att efter dessa 3 veckor så blir det inga fler veckor utan honom.

Lugnagatan lördag

Sällskap i soffan. Hur underbart är det inte att inte behöva sitta ensam?!
Damir är här och det gör mig nada, niente, nothing att det är slagsmål på tv. UFC. Jösses säger jag bara.
Det är ju jätteobehagligt när de bara slår på varandra som de gör. Usch, jag sitter och spänner mig hela tiden. Han skrattar åt mig för jag typ pustar och stönar när de får in nån smäll... Haha, jaja. Det som är viktigt är att han är här hos mig iaf.
Snart väntar en dusch tillsammans och en härlig massage är jag lovad.

Idag har vi legat i sängen fram till 12, sen god frukost tillsammans.
Grym axelträning på gymmet. Det är riktigt kul att vi tränar så bra ihop. Peppar varandra och man känner att det verkligen bränner i musklerna. Efter träningen köpte vi massa blommor som vi sedan smyckade balkongen med. Så nu är den äntligen iordninggjord. Det är väl typ första gången på 3 år som jag brytt mig om den.

Känns helt underbar att bara vara nu när han är här. Vi bokar inte in nånting utan tar bara varje timme som den kommer.
Om tre veckor drar vi till Jugge och efter det är det sambolivet som gäller.

Noone is happier than me right now :D

Vad hände?

Ni kanske undrar var mina inlägg om kost och träning har tagit vägen? Ni vet...de där tråkiga inläggen men ack så nödvändiga för min egen del.

Ska jag vara helt ärlig så undrar jag fan samma sak. Vad hände med mitt fokus? Var fan tog disciplinen vägen? Vad fan håller jag på med????

Jag tränar på som förut, inte lika många morgonprommisar i veckan, men besöker gymmet med samma frekvens fortfarande.
Kör mer styrka än kondition nu, gymmar och sen en promenad.
Kosten håller jag sådär. Frukostet består fortfarande av gröt, bär och ägg. Lunchen av en sallad med antingen kyckling eller tonfisk. Mellanmålen intages som tidigare. Middagen är mest kyckling den också. Keso går åt som smör i solsken.
Men....
De där "unna mig själv-dagarna" har ökat. De kommer med en tätare frekvens nu än vad de gjorde förut.

Jag har tappat fokus och jag märker skillnad direkt. FUCK!
Jag vet att jag borde ställa mig på vågen igen. Ta tjuren vid hornen och börja om. Skaffa mig ett mål och FOKUS.
Jag tänker ofta att "jag borde", men det liksom stannar där.
Jag vet att jag borde köra mer förbränning än vad jag gör. Jag vet att jag borde gå och lägga mig tidigare så jag orkar upp på morgonen för en prommis. Jag vet att jag borde skippa det där glaset med vin. Jag vet att jag borde......

Fan, hjälp mig nu. Jag behöver pepp!

Götet

5 timmar på tåg, fi fan säger jag bara. Men lite sova, lite äta och mycket läsa så kom jag fram tillslut. Vi spenderade hela torsdan på Liseberg. Fy tusan vad jag gillar att åka en massa karuseller. Men OJ vad jag kände mig gammal. Först blev jag illamående av snurrkaruseller, det har jag aldrig blivit tidigare. Sen kom jag på mig själv att titta på småtjejerna som sprang omkring dyngsura i nästan inga kläder alls och tänka "usch, stackarna kommer bli förkylda imorn". WHAT! Ingen dålig tantvarning där inte.
Tyvärr mådde jag riktigt risigt, men bet iaf ihop så gott jag kunde. Inte så kul för Tezzan att behöva hänga med en trött, sliten grönsak liksom.
Efter en heldag på Liseberg så deckade vi båda två på hotellet.

Dagen efter stod det shopping på schemat. Men jag har så sjukt dåligt med dolares efter alla flygresor, så det skulle absolut inte bli nån shopping alls för min del. Jag sa att jag självklart skulle följa med, men no shopping.
Eehh!
Ungefär 10 minuter efter jag sagt just dem orden så stod jag i kassan på Esprit och betalade för ett linne som jag bara var tvungen att ha. Sen rann det på. När vi kom tillbaka till hotellet hade jag 7 olika påsar.
Damn it!

Eller ja, 8 påsar var det ju. Den 8e var systemetkassen :P
Som alltid när vi är i Götet så har vi ingen aning om vart vi ska gå ut. Vi frågade runt lite på stan och Nivå verkade vara det stället med mest folk och mest dans. Där det inte skulle krylla av youngsters. Det är helt sjukt alltså. Jag är i götet minst en gång per sommar och jag har nästan aldrig kul på krogen. Eller jo, förra året var vi på Berså en söndag och måndag. Det var skitkul! Jag frågade om hur det var på helgen och killen jag frågade sa att det var typ 18 där på fredagar. Så no no!
Vi drack en del på hotellet, gjorde oss snygga för utgång och sen bar det av mot nivå.

Ett sjukt avslut på kvällen som jag skrev igår. En kille blev ihjälskjuten på dansgolvet. Tjejer grät, killar var nyfikna, andra tjaffsade för att de ville ut när vakterna höll oss kvar på stället.
Njae, det blev ingen topputgång denna gång heller.

Kom igen Götet. Jag kommer tillbaka i augusti och då får det fan bjudas på nåt kul även på krogen :)