BmM som i Benträning med Mac :)

Sjukt svaga ben idag, vilket bevisar att trötta ben inte kan hjälpas med mycket mat och sötsaker. Vad trötta ben behöver är vila helt enkelt. Jag pinade mig igenom ett jäkligt bra benpass iaf, men det är fasen inte kul när det bara tar tvärstopp i musklerna som det gjorde idag. Första setet i benpressen t ex kändes så jäkla lätt, men bara efter kanske 8 reps så fick jag knappt upp vikterna.
Men men, så är det ibland och benen har ju fått jobba på rätt hårt den här veckan.
Löpning 3 dagar, ett dancepass och igår Piloxing så inte så jäkla konstigt att det var trötta idag. Utan Mac hade jag aldrig klarat av ett sånt pass som vi ändå fick till idag.
Benspark, hacksquat, benpress, utfallsgång, benspark igen och sen 8x20s plankan som avslut.

Alltså dem där benen alltså! En tävling vore så jäkla rätt i år!

Sista bilden på Mac får beskriva känslorna efter dagens pass :)

Imorn tänker jag låta kroppen vila, jag ska på nån sorts rörlighetsanalys på Actic så det passar rätt bra med vila imorn. Återhämtning och sen är det fullt ös på nya veckan. 

Skippade vilodag och startade dagen med ett Piloxingpass istället :)

Jag pratade aldrig med Mac igår och utan honom så kände jag mig inte ett dugg taggad för att träna ben. Hade ju tänkt vila men såg på facebook att en kompis skulle vara med på ett pass och blev sugen jag med. När det sen visade sig att det blivit massa avbokningar så passade jag på. Alla lördagspass har nämligen varit fullbokade hela veckan så hade gett upp tanken på att köra pass idag. Men nu fanns det alltså plats på piloxing som jag kört en gång förut och gillade väldigt mycket
Så skyndade mig att byta om och hoppade upp på cykeln och trampade ner till Actic.

Fasen vad jag är nöjd med mina nya skor för att helt byta ämne :)Passet gick skitbra, kroppen var oförskämt pigg för att vara lördagsmorgon och 6e träningsdagen på raken. Men jag måste verkligen boka mig på ett boxpass snart, skuggboxning är kul men inte ens hälften så kul som när man får slå på nåt :)
När jag kom ut från passet hade Mac messat, han ville köra ben. Så vi bokade imorn istället. Vila kan man göra när man behöver inte bara för att. Hoppas benen känns pigga även då, har ätit gott idag så hoppas på lite tryck :)

Damir blev inringd på jobb i natt så har soffan för mig själv ikväll. Har kollat mello, ätit korv och pommis, lite godis och dippat gurka, morötter och champinjoner. Så sjukt gott, nya dippen Sweet chili är grymt god. Har en riktigt bra lördag, känner mig harmonisk på ett skönt sätt som jag inte känt på ett tag. Ska försöka hålla fast vid den här känslan ♥

På tal om känslor... Jag tittade på senaste avsnittet av Jills veranda (tror jag det heter). Hon träffade Kristian Gidlund som då gått en längre tid med diagnosen obotlig cancer och som nu när programmet sändes inte finns längre. Han blev 29 år :(
Avsnittet var gripande, jag grät för hans öde. Jag tror jag nämnt här i bloggen när jag läste hans blogg? Den har nu blivit till en bok som heterI kroppen min, resan mot livets slut och alltings början. Han hade en härlig syn på livet och han skrev väldigt vackert. Tragiska händelser gör en verkligen påmind om att sluta haka upp sig på småsaker och bara njuta av det liv man faktiskt har. Det är en gåva ♥

I ett inlägg skrev han ett brev till sitt ofödda barn, till det barn han aldrig skulle få men som han verkligen hade velat få. Jag minns att jag stod på Crossen när jag läste det inlägget, kunde nästan inte ens fortsätta min träning den gången. Brevet berörde mig väldigt mycket och jag tänkte faktiskt lägga upp det här...

Vackraste, underbara unge. Vi kommer aldrig att ses. Men jag älskar dig ändå. Det har jag gjort från första gången som jag kom att tänka på dig. Jag har längtat efter dig sedan dess. Längtat efter att få hålla om dig. Efter att få dela hemligheter. Skratta och gråta. Leka över sommarängar och springa genom stormar.

Vi skulle nog prata en hel del, även om det till en början mest skulle vara jag som stod för babblandet. Vi skulle prata om det mesta. På ett gränslöst sätt. Hoppas jag i alla fall. Jag skulle lyssna på dina slutsatser – de fantastiska – och jag skulle tappa andan över ditt sätt att använda dina sinnen. Jag vet nämligen att du skulle bli ett magiskt barn.

Jag skulle göra mitt bästa för att svara på dina frågor och lyssna på dina funderingar, och jag vet att du skulle göra samma sak för mig.

Jag skulle uppmuntra dig till att försöka själv. För du kan mer än du tror. Glöm aldrig det. Och om någon säger att något är omöjligt: spetsa öronen. Det är då du ska använda urkraften som finns i ditt bröst. Du har stordåd framför dig. Tro inget annat.

   Jag skulle försöka inspirera dig till att tänka ett varv till. Bortom det förväntade. Och jag vet att du skulle inspirera mig. Det gör du redan.

Vi skulle klättra i träd, du och jag. Och när du ville klättra lite högre, skulle jag försöka låta dig. Men jag skulle stå under dig med utsträckta armar och dunkande puls. Det vet jag redan nu.

   Samma sak skulle hända om du någon gång ville visa mig att du kunde cykla utan att hålla i styret. Jag skulle titta på med lika delar skräck och förtjusning. Och jag skulle fyllas av en oerhörd stolthet, precis samma stolthet och styrka som skulle fylla mig om du aldrig någonsin ville cykla utan att hålla i styret. För det är du som bestämmer. Det är det viktigaste av allt.

Vi skulle bygga kojor och läsa sagor i ficklampans sken. Vi skulle hjälpa varandra att inte vara rädda för mörkret. Att inte vara rädda för åskans dunder. Du skulle vara min styrka när jag blivit svag. Du skulle vara det bästa som någonsin hänt mig.

Jag skulle sätta gränser och ibland bli tjurig. Jag skulle citera författare och du skulle tycka att jag var obeskrivligt mossig. Ibland skulle jag antagligen tvinga med dig ut i skogen när du hellre ville göra andra saker, vi skulle bråka och ha det tufft. Men vid varje dags slut skulle vi ha blivit vänner igen. Det är jag säker på.

När tonårsfyllorna knuffat dig över gränsen, så hoppas jag att du skulle ha ringt mig. Jag skulle komma. Komma för att hjälpa dig. Du hade inte behövt vara rädd. Jag har själv gjort samma sak. Hur många gånger som helst. Och du skulle säkert tjuvröka någon gång. Det gjorde jag med. Men skulle jag komma på dig så skulle jag bara visa ärret på min mage. Då hade du nog slängt cigaretterna.

Och jag hoppas att vi hade kunnat prata om ditt brustna hjärta. För ett sådant kommer du få. Det hör livet till. Men du, min underbara. Det går över. Även sänkta hjärtan läker.

Och då dagen skulle komma, då du skulle berätta att du förälskat dig i någon – kille eller tjej – skulle jag hålla om dig och glädjas. För kärleken är det viktigaste. Det som vi ska sträva efter.

Men vi kommer aldrig att ses, min bästa vän. Trots det vill jag att du ska veta att jag älskar dig. Det kommer jag alltid att göra.

Frid, kram och all tänkbar styrka,

Din pappa som aldrig fanns

Ta vara på livet mina vänner, det är för kort för att haka upp sig på oviktiga saker. Ta vara på chanser som ges, våga lite mer och ta inte saker eller människor omkring dig för givet. Tänk om alla kunde lära sig uppskatta det man faktiskt har lite mer än vad man gör, vad mycket trevligare det skulle vara då :)

Nu ska jag krypa ner och sussa gott. Laku noc!

Fredagsfys becomes fredagsmys...

Idag var det inte lätt att tagga till för träning men jag var där och jag körde ett helt ok pass för bröst och axlar, men mer än ok var det inte. Jag körde på Actic och det är sådär när det gäller gymdelen om jag ska vara ärlig. Det var mycket folk så jag kunde inte köra dem övningar jag ville så jag körde maskiner istället. Men nya maskiner tar lite längre tid, man ska hitta rätt inställning, rätt vikt, rätt teknik. Så njae, Actic är bra för gruppträning men rent styrketräningsmässigt så ligger dem långt efter Power Gym.

Vin, dipp, grönsaker, chips, godis, olivolja i håret, morgonrock, filt över fötterna, datorn i knät, sittandes i soffan och repris av Renées rubriker på TVn. Det mina vänner är min fredag just precis nu :)

Ska skriva till Mac nu och fråga om vi ska köra ben imorn, vi pratade om det förra veckan men jag har helt glömt bort att följa upp det. Har inte vilat nån dag den här veckan så det vore skönt med en vilodag lördag eller söndag. Vi får se hur det blir :)

Många helgkramar till er mina vänner ♥

Premiär i nya skorna och resa bokad :)

Idag har vi bokat vår resa ner till Jugge. Vad mycket gladare jag känner mig nu när vi bokat, fast jag vetat om länge att vi ska åka ner i sommar :) Det blir mer påtagligt när datum är bestämt. 26 juli åker vi, direkt efter löneutbetalning på jobbet. Att mamma och pappa åker med oss ska bli så himla kul det också, att dem får se hur underbart vackert det är där nere. Bilder här under är från Mostar, tror jag iaf. Haha, det ser åt så där och den där bron är väldigt känd sen kriget. Vi var där första gången jag var nere, en jättefin stad som jag bestämde mig för då att jag bara måste ta med mamma och pappa till. 

Själva sol- och badsemestern blir i Montenegro den här gången, tidigare brukar vi åka till Tucepi i Kroatien. Men nu vill vi testa nåt nytt och dessutom är det väldigt mycket billigare där än Kroatien. Två veckor blir vi borta totalt, en vecka i huset i Sarajevo och en vecka i Montenegro. Vi har inte klart med boende där än, men Damirs kusin är chef för en turistbyrå som anordnar resor till just Montenegro så vi hoppas han kan ordna nåt bra boende åt oss. Vi är ju rätt många så det är säkert lite meck att hitta nåt. Jag, Damir, Emilija, mamma, pappa, Borka, Dzevad och så tror jag även Jasse och hans Matilda försöker åka ner samtidigt som oss också. Längtar redan nu :)

Men här hemma är det knappast nå sol och bad. Fy vilket trist väder det var idag, grått, mulet, regnigt och kallt. Usch!
Men jag och Micke drog ut på en löptur direkt efter jobbet. Trodde verkligen inte det skulle gå bra idag, mina ben har känts blytunga hela veckan och det brukar ju inte vara en bra känsla när man ska ut och springa. Men det gick faktiskt väldigt bra om man bortser från ett envist håll som inte ville med sig förs efter 3km. Sen har jag haft ont i magen till och från idag och det blev till två gånger under tiden vi var ute. När vi var tillbaka vid kontoret och Micke övertalade mig på en extrarunda så vågade jag faktiskt inte fortsätta. Lite småjobbigt att behöva gå lite akut på toa om man är mitt ute i ingenstans.
Lite surt faktiskt för jag kände mig skapligt fräsch för att orka lite till. Visst var det jobbigt och jag flåsade som en brunstig kossa, men direkt när vi stannade så kunde jag prata och kände mig som sagt väldigt fräsch. Tidigare gånger så har jag ju varit halvdöd när vi sprungit klart och nu sprang vi ändå 7,5km innan jag fick bryta.
Vad kul det är när man märker att det går bättre och bättre med löpningen. Nästa vecka hoppas jag på en frisk mage och mindre snorig nära så kommer det gå kanon. Sen ska jag inte äta så tätt inpå heller så jag får håll, för det är faktiskt jäkligt oskönt att få.

Efter Blodomloppet augusti-13

Måste ge min grymma träningskompis Micke en eloge att han pushar mig som han gör. Jag tror han lärt sig stänga av mitt tjat och gnäll och bara springer på för han vet ju att jag snällt följer efter, trots mutter inombords. Jag tror han vände sig om två gånger och frågade hur det kändes och jag vet inte ens om jag svarade, jag blängde nog mest på honom som svar. Fast jag egentligen tyckte det gick bra. Haha, jag fattar inte varför det blir så. Jag kanske använder all energi till att få benen att gå så det finns inget över för att le lite och kanske svara nåt trevligt. Så ja, en stor eloge att han kämpar på med mig för att utveckla min löpning ♥

Ikväll hade jag bestämt träff med Sarah, en promenad med massa babbel var planen. Vi har inte setts på jättelänge så det var verkligen jättetrevligt trots mina trötta ben. Det är faktiskt riktigt skönt att komma ut så där på kvällen och prata av sig med en kär vän.
Testade mina nya skor som äntligen har kommit och det kändes riktigt bra. Det får bli nya löparskorna så får de andra bli inneskor.

Imorn är det fredag och sista dagen på den här arbetsveckan. Hoppas ni får en riktigt bra sådan. Kramen ♥

Tänk att några fina ord kan värma så mycket :)

Det här meddelandet fick jag på facebook idag, det är en tjej från löpargruppen som skrivit. Jag blev alldeles varm inombords när jag läste, jag blev verkligen jätteglad. Det är just det här som är anledningen till att jag valde att starta den här gruppen, att få chansen att hjälpa, inspirera och peppa andra. 

Nu ikväll fick jag frågan vad vi har för knep för att få så många att delta varje tisdag. Och jag vet inte vad jag ska svara, något knep har vi väl inte. Jag försöker uppdatera mycket på sociala medier bara. Klart att reportaget i tidningen hjälpte till men jag tror även att alla har så jäkla kul och då sprider det sig snabbt. Kul som tusan är det iaf :)

Idag tränade jag direkt efter jobbet. Bokade in mig på det där Dancepasset igen och tro det eller ej men även dans går att lära sig bara man försöker. Haha, men inte tusan är jag graciös, men kul har jag :)

Jag hade lite tid innan passet började så jag passade på att köra korta intervaller på bandet i 12 minuter. Sprang på hastighet 14 i 30 sekunder och vilade sen 30. 

Dancepasset var 45 minuter aktiv tid och sen drog jag ut i gymmet och körde lite biceps. Sjukt bra träningsdag :)

Härligt att få lite extra tid hemma också och inte bara komma hem, äta, duscha och sova. Blev sugen på pannkakor och pannkakor fick det bli också. Jag gillar det här receptet skarpt, mycket goda pannkisar blir det. 

1 dl kvarg/kesella

1 dl havregryn

1 dl äggvita (ca 3 ägg)

(Ikväll tog jag 1,5 av allt)

Jag brukar inte ha i banan, men nu mosade jag i en halv banan också. Sen har jag Önos lågkalorisylt till, det blir riktigt mumsigt!

Nu börjar ögonen gå i kors här så jag ska genast krypa ner under täcket. 

Hoppas ni också haft en bra onsdag ♥

Träning med B.A.B.Y Runners Team Eskilstuna

TJOLLAHOPP!

Tisdag igen och det är så härligt när tisdagskvällarna är här för då får man både träning och en rejäl energiboost på en och samma gång. Jag vet att jag skriver det varje gång men det kan liksom inte tjatas ut hur jäkla bra den här gruppen är. Vilka underbara tjejer som sprider så mycket energi. All positivitet och kämparanda gör att var och en höjer sig ett snäpp. Det är så otroligt kul att se. Sammanhållningen i gruppen blir starkare för varje gång och jag ser att fler och fler bidrar med pepp i hela gruppen. Verkligen superkul!

Jag måste ge en av tjejerna lite extra beröm ikväll, Tezzan, jäklar vad du peppade och pushade under passet. Tack att du ger så mycket energi och jag ser hur du får andra att haka på, grymt!

Ikväll hade jag lagt upp passet så här:

Uppvärmning:

Jogg i eget tempo upp till gymmet, jumpin jacks, squats mm. 

Sen parade vi ihop oss två och två och bildade 3 större grupper. 

Station 1 - Backintervaller

Station 2 - Löpteknik (hälkickar, höga knän, tågång och sidlöpning)

Station 3 - Tempoökningar

10 minuter på varje station, ett varv.

Till sist ställde vi upp och på en lång rad och körde utfallsgång varvat med ankgång/rumpnissen. 

3 vändor

Gruppbild, 52 härliga tjejer

Tjej nr 53 ville också vara med på lagbilden, haha :)

Sen pratade vi även lite om kommande Vår Ruset där vi kommer att vara med. Jag hoppas innerligt att alla som vill också vågar anmäla sig, det kan vara ett väldigt svårt och obehagligt steg att ta. Man tänker att man inte kommer klara av det eller att man helt enkelt inte har där att göra för att man inte orkar springa 5km. 

Fel fel fel.....!

Det är svårt att förklara men man måste helt enkelt testa och det här är verkligen ett perfekt tillfälle att köra en premiär. Vi anmäler oss tillsammans i teamet, vi anmäler oss i lag så vi får en trevlig picknickkorg som vi kan mumsa på efter loppet tillsammans allihopa. Om man får energi av våra tisdagar så kommer man nog bli chockad av hur mycket energi man fylls med på dem här loppen. 

Västerås 21 maj

Det handlar om att springa, jogga, lunka eller promenera 5 km i din egen takt. Vår Ruset är fest för tjejer i alla åldrar. Vår Ruset erbjuder valfrihet. Välj om du vill ha din tid noterad eller ej på den 5 km långa banan. Vår Ruset har därför två klasser: Fun Run och Tidtagning.

I Fun Run kan du själv kontrollera din tid på klockorna vid målet.

Tidtagning-klassen är en möjlighet för dig som orkar springa eller jogga hela banan. Du får din tid noterad. Med hjälp av ett datachip som är fäst på nummerlappen registreras tiden från passering av startlinjen till passering av mållinjen. 

De 18 Vår Ruset-loppen arrangeras alla efter samma modell:
• Loppen avgörs på vardagskvällar.
• Gemensam uppvärmning. Vi laddar tillsammans upp inför loppet.
• Spring, jogga, lunka eller promenera i ditt eget tempo.
• Banan är 5 km lång och går på parkvägar eller gator. 
• Musik under loppet piggar upp.
• Banan har två vätskekontroller.
• Vid målet får du Vår Rusets guldmedalj.
• Alla fullföljande får en goodie bag med produkter från Vår Rusets sponsorer.
• Picknick i gröngräset för alla som ingår i en grupp på sex löpare.

Vi har bestämt oss för att toppa laget som vi anmäler till Stadskampen, som är en tävling mellan alla Baby Runners Teamen/städerna. Vi har några månader på oss och redan nu uppmanar vi till att man lägger upp sina tider på 5km på vår gemensamma facebooksida. Vi ser det inte som en tävling inom teamet att få vara med och köra Stadskampen, utan här ska vi verkligen försöka hjälpa varandra fram till så bra tider som möjligt. Vi är redan 17 st som tänker delta, undebart!

Nu ska jag ta mig ett härligt bad innan jag kryper ner under täcket med en sån där härlig känsla inombords ♥

Monday morning...

Måndag morgon på bussen till jobbet. Så obeskrivligt trött att det finns inte. Gårdagen var kul men lång. Man äter dåligt, man dricker dåligt och man sitter still i timmar. Jäkligt kul men som sagt, trött idag :)

Inspirationen flödade igår, vilka kämpar en del har varit. Jag skriver en del för jag vet att flera hade kunnat ge det en så mycket bättre chans än vad dem gjort, så sorgligt faktiskt. En deltagare var vid första anblicken helt bedårande men så fort denne öppnade munnen raserades den fina bilden på en sekund. Haha, helt galet. Skämskudden hade behövts! 

Jag har varit på 3 olika tv-produktionen och jag gillar Biggest bäst. Det tar sjukt lång tid men de ser till att man har trevligt. Det märks att dem vill ha en glad publik :)

Ny vecka och efter några dagar med rätt mycket godis och skräpmat så ska det bli skönt att äta normalt igen. Jag märker direkt när det blivit lite för mycket av det goda om det så bara är för tre dagar. Huden känns grå, ont i huvudet och självklart vätskig. Men det kommer kännas bättre redan imorn! 

Vårvärme ute och igår kan jag ärligt säga att jag kände en längtan ut och springa. Nu är jag för trött för att längta nån annanstans än till sängen :)

Ha en bra dag mina vänner!