Premiär i nya skorna och resa bokad :)

Idag har vi bokat vår resa ner till Jugge. Vad mycket gladare jag känner mig nu när vi bokat, fast jag vetat om länge att vi ska åka ner i sommar :) Det blir mer påtagligt när datum är bestämt. 26 juli åker vi, direkt efter löneutbetalning på jobbet. Att mamma och pappa åker med oss ska bli så himla kul det också, att dem får se hur underbart vackert det är där nere. Bilder här under är från Mostar, tror jag iaf. Haha, det ser åt så där och den där bron är väldigt känd sen kriget. Vi var där första gången jag var nere, en jättefin stad som jag bestämde mig för då att jag bara måste ta med mamma och pappa till. 

Själva sol- och badsemestern blir i Montenegro den här gången, tidigare brukar vi åka till Tucepi i Kroatien. Men nu vill vi testa nåt nytt och dessutom är det väldigt mycket billigare där än Kroatien. Två veckor blir vi borta totalt, en vecka i huset i Sarajevo och en vecka i Montenegro. Vi har inte klart med boende där än, men Damirs kusin är chef för en turistbyrå som anordnar resor till just Montenegro så vi hoppas han kan ordna nåt bra boende åt oss. Vi är ju rätt många så det är säkert lite meck att hitta nåt. Jag, Damir, Emilija, mamma, pappa, Borka, Dzevad och så tror jag även Jasse och hans Matilda försöker åka ner samtidigt som oss också. Längtar redan nu :)

Men här hemma är det knappast nå sol och bad. Fy vilket trist väder det var idag, grått, mulet, regnigt och kallt. Usch!
Men jag och Micke drog ut på en löptur direkt efter jobbet. Trodde verkligen inte det skulle gå bra idag, mina ben har känts blytunga hela veckan och det brukar ju inte vara en bra känsla när man ska ut och springa. Men det gick faktiskt väldigt bra om man bortser från ett envist håll som inte ville med sig förs efter 3km. Sen har jag haft ont i magen till och från idag och det blev till två gånger under tiden vi var ute. När vi var tillbaka vid kontoret och Micke övertalade mig på en extrarunda så vågade jag faktiskt inte fortsätta. Lite småjobbigt att behöva gå lite akut på toa om man är mitt ute i ingenstans.
Lite surt faktiskt för jag kände mig skapligt fräsch för att orka lite till. Visst var det jobbigt och jag flåsade som en brunstig kossa, men direkt när vi stannade så kunde jag prata och kände mig som sagt väldigt fräsch. Tidigare gånger så har jag ju varit halvdöd när vi sprungit klart och nu sprang vi ändå 7,5km innan jag fick bryta.
Vad kul det är när man märker att det går bättre och bättre med löpningen. Nästa vecka hoppas jag på en frisk mage och mindre snorig nära så kommer det gå kanon. Sen ska jag inte äta så tätt inpå heller så jag får håll, för det är faktiskt jäkligt oskönt att få.

Efter Blodomloppet augusti-13

Måste ge min grymma träningskompis Micke en eloge att han pushar mig som han gör. Jag tror han lärt sig stänga av mitt tjat och gnäll och bara springer på för han vet ju att jag snällt följer efter, trots mutter inombords. Jag tror han vände sig om två gånger och frågade hur det kändes och jag vet inte ens om jag svarade, jag blängde nog mest på honom som svar. Fast jag egentligen tyckte det gick bra. Haha, jag fattar inte varför det blir så. Jag kanske använder all energi till att få benen att gå så det finns inget över för att le lite och kanske svara nåt trevligt. Så ja, en stor eloge att han kämpar på med mig för att utveckla min löpning ♥

Ikväll hade jag bestämt träff med Sarah, en promenad med massa babbel var planen. Vi har inte setts på jättelänge så det var verkligen jättetrevligt trots mina trötta ben. Det är faktiskt riktigt skönt att komma ut så där på kvällen och prata av sig med en kär vän.
Testade mina nya skor som äntligen har kommit och det kändes riktigt bra. Det får bli nya löparskorna så får de andra bli inneskor.

Imorn är det fredag och sista dagen på den här arbetsveckan. Hoppas ni får en riktigt bra sådan. Kramen ♥