onsdag 5 februari 2014

Det är lätt att bara rusa iväg utan att tänka till...


I natt sov jag knappt nånting alls, jag vet inte vad som var fel men jag kom bara inte till ro. Snurrade och snurrade, testade till och med att försöka somna på mage men utan resultat. Sen var det en väldigt intensiv dag på jobbet och jag började känna redan vid lunch att jag var ohyggligt trött. Ögonen sved och det mesta var jobbigt.
När jag kom hem så ville jag bara lägga mig direkt, men en busig Emilija krävde sin uppmärksamhet så det gick ju inte för sig med en liten powernap.

Nu till grejen...
Inte en gång tänkte jag på att vila från träningen idag. Jag hade absolut ingen lust och ingen plan för vilket gym jag skulle köra på. Men triceps och bröst skulle få jobba, oavsett.
Efter att vi nattat skruttas så satt jag här i soffan och försökte samla energi att ta mig iväg. Vad hände? Jo jag somnade och sov i över en timme halvsittandes i soffan.

När jag vaknade och insåg att jag sovit mig förbi träningen så räknade jag lite på när jag vilade senast och kom fram till att det var förra måndagen (promenader räknas inte som träning). Och två av dagarna har jag kört dubbelpass, så 10 pass på 8 dagar. Och så lyssnar jag inte på min kropp som näst intill skriker åt mig hela dagen idag att jag behöver vila. Nej då, kör på bara... Men vi kan ju så här i efterhand konstatera att kroppen vann över mitt osunda förnuft.

Svammel svammel, nej men det jag egentligen vill komma fram till är att man måste lyssna på sin kropp när den pratar med dig. Kanske inte så lätt alla gånger att avgöra om det är ursäkterna som pratar med dig eller om det faktiskt är ärliga avsikter. Efter ett tag lär man sig skillnaden på dem två :)

Nu, en middag bestående av te, två mackor och en liten tårtbit, senare så tänker jag krypa ner under täcket och fortsätta sova.

Nattis på er, imorn är det torsdag och en löprunda på träningsschemat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar