Som ni redan vet så har ju lillfisen nu visat sig vara en lillfisa. Jag är otroligt glad, det var en så himla grym känsla på ultraljudet. Jag såg min bebis och den här gången såg det verkligen ut som en bebis.
Nu är vi snart klara i vecka 19, nästa vecka har halva tiden gått. Det mina vänner, är fan sjukt.
I vecka 19 är bebisen lite över 2 dec lång. Lillfisan kan höra oss rätt bra nu. Hon kan höra min hjärtslag och när min mage kurrar. Även min röst börjar hon känna igen, så är nog bäst jag slutar sjunga nu. Annars lär hon aldrig vilja komma ut.
När man läser på olika forum så står det att jag lätt kan bli andfådd. Haha, känns jävligt skönt att läsa det faktiskt. För jag har ju fan undrat vad det är med min kondis egentligen. Den är som bortblåst. Våran vanliga morgonrunda tar kål på mig, jag är helt färdig efteråt.
Hjärtat får jobba mer för att få runt allt blod som finns i kroppen nu.
Det står även att jag ska försöka gå ner lite i varv en stund mitt på dagen. Vila kroppen och bara försöka slappna av. Det vore ju toppen om jag kunde göra. Men helt ärligt är jag för uppe i varv när jag jobbar för att kunna göra det. Och på helgerna vilar jag ju i stort sett hela dagarna ändå så.
Allt känns så himla spännande. Sen vi var på ultraljudet känns det verkligen ännu bättre. Jag dagdrömmer om lillfisan och Damir. Hur de myser tillsammans.
Tror nog det kommer komma ut en riktig krulltott i oktober!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar