Tiden springer iväg...

Satt precis och skrev med en väninna om att jag  behöver bli bättre på att stressa mindre. Nu, några minuter senare så inser jag att jag inte haft tid att uppdatera här på en vecka och valde rubriken "tiden springer iväg". Jag vet inte om det är positivt eller negativt att jag inte hunnit med. Men jag väljer ändå att se det som positivt eftersom den "gamla Nina" hade även om inte tiden fanns ändå uppdaterat i bloggen. Det är nämligen så jag gjort i väldigt många år, även om jag vet att jag inte måste lägga tid på nånting så har jag ändå gjort det bara för att få det gjort. Vilket har lett till en väldigt stressig tillvaro som fått mig att inte må så bra. 

Men med lite hjälp utifrån så försöker jag bli bättre på att faktiskt låta mig själv skjuta på sånna saker som inte är akuta. Som t ex att uppdatera här. Nu har det inte varit medvetet att jag valt att inte uppdatera, men kanske har jag kommit tillräckligt långt att jag gör det undermedvetet... 

Jisses vad jag svävade iväg lite där, men så blir det ibland :)

En hel helg har hunnit passera sen sist. I lördags var jag på kvartalsutbildning i Bodypump. När man är licensierad instruktör hos Les Mills så krävs det att man deltar på minst två utbildningar varje år för att få behålla sin licens. Vi kommer ha en Superrelease på Nordic Wellness den sista september, så jag har fram tills dess på mig att lära mig den nya koreografin. Jag tror jag får den på fredag, så två veckor får man på sig alltså att lära sig allt utantill. 

Dieten känns fortfarande helt ok, det närmar sig 40 dagar nu. Det känns riktigt bra att jag snart är halvvägs. Och faktiskt kan jag tycka att det är skönt att det är ett bra tag kvar så jag har tid på mig att fortsätta gå ner i vikt och bli smalare. Kanske räcker det med 100 dagar på underskott för att sen försöka stabilisera det lite mer och försöka hitta en lagom nivå. 

Aja, det är långt kvar dit och det är bara ta en dag i taget. 

Jag har fortfarande ingen tanke att ställa mig på vågen, utan kör på känslan. Idag har jag en grymt härlig känsla i kroppen. Jag sprang samma 5 kilometer som förra tisdagen och kände inte av nåt ont alls i kroppen. Inte ryggen, inte höften, inte nånting, så jäkla härligt. Det var ju ett mål jag hade när jag körde igång dieten, att kunna springa utan att få ont pga att jag är för tung. Väldigt trevligt formbesked måste jag säga. Jag sprang samma sträcka på två minuter kortare tid, så jag har ju ändå pressat mig själv under löprundan. Vilket gör att det känns ännu bättre att kroppen är med mig. 

Letade fram ett par nygamla tights ur garderoben. Ett par shape-tights från Röhnisch med jättehög midja. Jag fattade tycke för den här höga modellen efter graviditeten med Emilija och jag gillar den verkligen fortfarande. Det är så skönt att slippa att bilringen hänger över byxkanten. Nu har ju jag rätt smal midja och tycker de är superskönt och ger bra stöd. Så jag kan verkligen tänka mig att man känner stor skillnad om man har lite större mage som kommer tightas till och hållas på plats av den här modellen. 

Det får bli dagens tips från mig, testa Röhnisch shape-tights med hög midja. 

Long lost pants....

Titta vilka underbara bilder.... I onsdags morse när jag stod och valde kläder till jobbet, så fastnade blicken på dessa och jag tänkte "äh, jag testar iaf". Jag har inte kunna ha de här byxorna på riktigt länge, ingen stretch och det innebär alltid för tight över lår och rumpa. Men titta!! De sitter som en smäck och till och med lite fladder i midja och svank. Vilket glädjebesked, jag var så himla glad hela onsdagen efter det här. 

Känns som det kanske blir lite hopp mellan dagarna nu, men jag ville börja med dem bilderna för de var och är verkligen ett bevis på att jag är på väg nedåt. Och det är just den här känslan som gör mig extra glad att jag aldrig vägde mig när dieten började och inte har vägt mig efter det heller. För det är just den här känslan av att må bra jag vill ha. Jag vet att om jag ställt mig på vågen och den hade visat på ett minus som jag inte vore nöjd med, så skulle jag inte kunna glädjas över att jag kom i mina byxor. Den "dåliga" siffran på vågen skulle ta över och jag skulle bli deppig och säkert få lite ångest också. 

Men nu skiter jag ju fullständigt i vågen och kör på känsla och den känslan är jäkligt bra just nu. Inte bara för att jag kom i byxorna igår. I tisdags tog jag revansch på 5-km. Jag höll ett hyffsat tempo och jag fick inte ont i varken höfter eller ryggen. Det är också ett glädjande bevis att dieten går bra. 

Idag på mina pass, både spinningen och Bodypumpen så hade jag mycket mer energi och kunde ta ut mig igen. Ska försöka ta lite gruppbilder efter passen, på mina härliga deltagare. Jag kan inte sluta skratta åt bilderna jag tagit hittills. Vi får hoppas jag även kan förbättra mina fotografkunskaper, annars måste jag börja be någon annan ta bilden, hahaha. 

Själv fångar jag strålkastaren rakt i ansiktet och resten av gruppen darras bort av mina trötta armar

Måndagens spinningpass

 Det har gått bra att hålla kosten den här veckan också. Det går lättare när man ser att ansträngningen faktiskt ger resultat. Imorn är det fredag och jag ska köpa med mig mat hem till familjen efter träningen. Själv ska jag äta antingen tacos eller så köper jag en sallad som förra veckan. Vi får se hur det blir, men det blir inget mumsigare än så förs på lördag. Då ska jag fylla på lite igen. 

Mosigt ansikte efter dagens massage på jobbet. 

Som jag längtat efter att Emilie från Svensk Kroppterapi skulle vara tillbaka. En halvtimme går aldrig så snabbt som när Emelie masserar en och man verkligen inte vill att det ska ta slut. Längtar redan tills om fyra veckor då hon kommer till oss nästa gång. Hon är verkligen superduktig och hur trevlig som helst. 

Nu känner jag hur jag sitter och slumrar i soffan här hemma, dags att krypa ner och sova. Fredag imorn, så jäkla skönt att det redan är dags för helg igen. 

Tjejmiddag

I lördags var det dags för en efterlängtad middag med några av mina allra bästa vänner. Vi har känt varandra i snart 20 år (herre jäklar!!!! Jag var tvungen att kontrollräkna på miniräknaren). Det är ju för fasen snart 20 år sen jag gick i gymnasiet. Hua, det kändes ju väldigt mycket. Vi säger så här istället, vi har känt varandra i väldigt många år. För de där mängden år sen så sågs vi på fest, var och varannan helg. Numera ses vi tillsammans med barnen och så självklart på dessa middagar som vi försöker få till en gång varje eller varannan månad. 

Fjärde gången gillt blev det nu hos Nisse och hon är en av tre av oss sex, som är så där sjukt duktig på att laga mat. Menyn bestod av:

Förrätt: 

Skaldjursbakelse med varmrökt lax, räkor och löjrom

Varmrätt: 

Risotto med chorizo, kyckling, kryddsmör, 

baconströssel och citronmarinerade tomater med persilja

Efterrätt: 

Mascarponemousse med lime och chokladtryffel

Hela den här middagen är bland det godaste jag ätit i hela mitt liv. Så fantastiskt gott! Efter fyra veckor på diet så kan jag säga att jag njööööt. Jag brukar aldrig vara den som äter långsammast av oss men i lördags hade jag typ hälften kvar när de andra var klara. Haha, men jag fick i mig varenda liten smula av allt. Inte en chans att jag skulle lämnat nåt kvar av den maten. 

Den middagen kommer jag leva länge på, både maten och att äntligen träffas alla sex. De senaste gångerna har det varit nån som inte kan, men nu var det verkligen jackpot på hela kvällen. 

Kom hem vid 01 och vid 04 vaknade Emilija med hög feber och ont i halsen. Underbart är kort, som man brukar säga. Vi gav henne Alvedon och så fick hon ta över min säng och jag tog hennes. Vaknade vid 8 igen med sån där härlig huvudvärk och trött som tusan. Men efter två knäckemackor med makrill så var jag människa igen och kunde ta mig iväg på lilla Agnes dop. Så  fint dop och trevlig lunch med fika efteråt. 

Efter en helg med mycket kalorier in och ingen träning så har jag denna måndag varit full med energi. Hade gärna åkt ner på klubben och kört ett pass med MMA-fitness ikväll, få kriga lite med energidepåerna påfyllda. Men jag vickade för Tina på hennes spinningpass, så det blev spinning istället och det var verkligen inte sämre det. Helt underbart att ha lite styrka och ork igen och sen älskar jag ju att vara instruktör och kunna motivera andra i deras träning. Så en riktigt bra måndag med andra ord, trots att jag varit hemma med en sjuk Emilija hela dagen. 

Dag 29 av mina 100 är nu förbi och om ett par dagar har en tredjedel passerat. Så här sen min lilla morot- och peppkalender ut. Självklart skulle jag vilja se i siffror vad jag gått ner i vikt och hur många centimeter jag minskat, men jag har från början bestämt mig att det inte ska handla om siffror utan om att få en bra känsla med mig själv igen. Jag känner att jag är en bra bit på väg och det är verkligen en ego boost. Kläderna sitter lösare och jag mår inte dåligt när jag tittar mig i spegeln, blir snarare peppad på att fortsätta kämpa.

Imorn tänkte jag ge mig ut på en löprunda, onsdag en promenad, torsdag kör jag mina pass, fredag vet jag inte än, hoppas såklart att hinna på mma-fitness, lördag ska jag på kvartalsutbildning i Bodypump och söndag tänkte jag vila.

Har ökat på kaloriintaget lite den här veckan och jag hoppas träningen kommer kännas lite lättare.

What doesn´t kill you makes you stronger....

Äntligen en dag som jag kände mig, som vanligt! Har inte fuskat en enda gång från mitt kostschema, så det är inte pga att jag stoppat i mig massa godsaker som gett mig mer energi. Eller ja, i söndags fyllde jag ju på, men det var ju flera dagar sen. 

Men idag har verkligen känts jättebra och när allt klaffade under eftermiddagen så jag hann in till mitt kära MMA-fitnesspass, blev det pricken över i´t. 

Coach Alex hade bestämt sig för ett riktigt Grispass, det märktes redan i uppvärmningen. Det var högt tempo från start och så fortsatte det hela passet. Brottningsinspirerat pass, med egentligen ett enda syfte, att trötta ut varandra. Ingen fokus på bra teknik, utan prio var att "djura". 

Först körde jag med en jätteduktig tjej, men när vi skulle trötta ut varandra i stående brottning så var jag väldigt mycket starkare än henne och det blev mer hon som fick ta ut sig. Inget jag lägger så mycket vikt vid, nästa moment kan det vara nåt som jag är svag i och måste kämpa hårdare. Men när Alex frågade om det var nåt par som kändes ojämna så man kanske ville byta, så räckte jag upp handen. 

Fick du köra med en tjej som heter Nour, hon har kört på klubben nån månad längre än mig bara, men vi har aldrig kört i par tidigare. Hon har kört en hel del brottning och det märktes. Dels är hon en bra bit kortare än mig, så hennes axlar var i min brösthöjd. Sen har en riktigt bra teknik, men låg tyngdpunkt och sist min inte minst, så är hon stark som en oxe. Jag trodde på riktigt jag skulle svimma så jävla jobbigt det var. Att ha ett hårt tryck på bröstet samtidigt som man tar i allt vad man har, det är så sjukt jobbigt. Jag beundrar verkligen brottare som tränar så jämt. De få gånger jag testat på brottning så är det just det där trycket över bröst/lungor som är riktigt obehagligt. Får nästan panik när det känns som man inte får luft. Men det är absolut en vanesak, så det går att träna upp. 

Nour var grym och även om hon tröttade ut mig nåt fruktansvärt så var jag så jäkla glad efteråt, tackade henne och berömde henne flera gånger. Det är ju exakt det där jag ville, få ta ut mig riktigt ordentligt. 

Som belöning skippade jag kycklingen och köpte mig en kebabsallad till middag. Resten av familjen åt hamburgare. Är riktigt nöjd med mig själv att jag inte föll för lockelsen och köpte hamburgare jag med. Nu är ju inte kebabsallad direkt jättenyttigt, men den rymdes absolut gott och väl i dagens kaloriintag. Jag räknar inte exakt mängd kalorier, men jag har rätt bra koll på hur många gram av saker och ting som blir "lagom" för mig just nu. Blev nyfiken så jag räknade ut hur mycket jag hade ätit fram till kebabsalladen och det var ca 800 kcal. Så jag kunde gott och väl äta min kebabsallad utan att känna att jag "fuskat". 

Jag börjar äntligen se resultat i spegeln, inte ens hjärnspökena kan få mig att inte se. Min midja är tillbaka och jag är inte alls lika pluffsig som förut. Har fått flera kommentarer på jobbet också och det gör mig så jäkla peppad. Det är så himla mycket värt att få höra att det syns att jag blivit smalare, det gör kampen så otroligt mycket lättare. Säkert är det här en bidragande faktor till mitt goda humör idag. Så tack alla ni som tar er tiden och faktiskt ger mig en komplimang, det betyder så mycket. 

Kämpa!!!

Just nu känns det verkligen som att jag behöver kämpa lite mer för mig själv. Inte tycka synd om mig själv och bli nån martyr. Jag har satt mig i den här situationen alldeles själv och ingen annan än jag kan ta mig ur den.

Jag har svårt att motivera mig själv till träning om jag inte har sällskap. En jäkla promenad är det minsta jag kan göra. Imorn blir det promenad efter jobbet. No excuses!

Kosten går bra men hjärnspökena finns där och tjatar på mig att jag inte gör tillräckligt.

Skulle behöva en personlig pepp coach som uppmuntrar och hejar på mig. Som kan lugna mig med att jag gör rätt och är på rätt bana. Skulle behöva en daglig dos av sån pepp.

Imorn är det onsdag och en dag närmare mål. Ett steg i taget, en dag i sänder och till slut är jag i mål. Jag klarar det här!

Äntligen lite piggare

Idag kan jag äntligen säga att jag känt lite energi i kroppen, utan att ha tränat innan. Annars har det ju typ bara varit av endorfiner jag fått energi. Men idag åt jag lite extra kolhydrater till både frukost och lunch och kroppen svarade direkt. 

Igår, fredag och utan träning, var jag så låg och deppig att jag till och med grät en skvätt. Jag vet att sånna dagar kommer, det har det gjort varje gång jag har ett högt uppsatt mål och jag kommit en bit på resan dit. Jag börjar tvivla på mig själv, blir rädd att jag ska misslyckas, rädd att jag kämpar förjäves osv. Det här är ett återkommande fenomen som sagt, men det är inte förs efteråt jag ser det. När jag är mitt i deppigheten finns knappt nåt som kan trösta mig. 

Ångrade mig lite att jag inte vägde mig från start, då hade jag nu haft ett konkret resultat att peppa mig med. Även om jag tycker att det syns att jag smalnat av så är jag rädd att spegeln spelar mig ett spratt och det bara är att jag hoppas så mycket som gör att jag tycker jag ser smalare ut. 

Dessa hjärnspöken kan verkligen göra mig galen! Det finns ju en anledning till att jag inte vill ha en startvikt eller målvikt och det är att inte få ångest över vågen. Vikten kan bero på så mycket omkringliggande faktorer och ändå skapa kaos om den inte visar minus. 

Men som sagt, mer energi idag, så jag bestämde mig för att byta ut den tänkta promenaden mot ett tuffare pass. Först tänkte jag springa istället men det kan ju vara dumt att göra bara två dagar innan Blodomloppet. Om kroppen blir lika sliten ett par dagar efter, så är det ju jäkligt dumt att springa idag. På måndagens MMA-fitness så körde vi Tabata-intervaller, äckligt jobbigt så det fick det bli även idag. Sju olika övningar med åtta vändor på varje, 20 sekunder jobb och 10 sekunder vila. Om ni inte har testat det här upplägget på intervaller så tycker jag ni ska göra det, riktigt högintensiv träning.  

1. Riverdance steg på däcket, alltså en fot på däcket och en i marken sen skiftar man fötterna samtidigt i ett högt tempo. 

Den här var riktigt jobbig att börja med eftersom jag inte kommit in i flåset ännu. Stod framåtlutad och frustade ett par gånger, men det gick vägen alla åtta vändor. 

2. Situps med armarna uppsträckta rakt upp i luften. Själva lyftet går rakt upp och inte framåt. Tar lite annorlunda än en vanlig situps och jag tycker den här varianten är bra mycket tyngre.
Efter nån omgång fick jag en extra tyngd på magen också som ni kan se :)

3. Jämfota hopp upp och ner på däcket. Även om det inte var ett speciellt högt hopp så sög det ordentligt i benen ändå. Här lyckades Elvis ta en bild på mina ben. 

4. Välta däcket, fram och tillbaka. Däcket är tungt så jag hann inte mer än två gånger per omgång, men det blev ändå totalt 16 vält. 

5. Pushups. Enkelt, bra och jobbigt. Allt blir jobbigt bara man gör tillräckligt många repetitioner. 

6. Nästa övning tror jag kallas båten. Första två omgångarna så sträckte jag ut ett ben i taget och gjorde samtidigt en vridning i överkroppen. Men det orkade jag inte fortsätta med, så det blev en stilla båt men några bensträck. Den är övningen var riktigt länge sen jag gjorde och det var också länge sen jag klarade av att sitta i "båten" ens, så jag är riktigt nöjd. 

7. Dips på däcket. Efter alla pushups så blev det här riktigt jobbigt mot slutet. Men då hade Damir kommit ut för att kolla hur det gick för mig. Det gav mig lite extra jävlaranamma för att klara sista repsen också. 

Fyra minuter, gånger sju varv, med ca en minuts vila mellan varje varv. Det blir 28 minuter aktiv tid och ett pass på totalt ungefär 35 minuter. 

Det kändes lite motigt att komma igång men väl igång så var det bara att köra på. Som det brukar heta "man ångrar sällan ett genomfört träningspass". 

Imorn har jag hållt på i exakt tre veckor, dag 21. I veckan passerar jag alltså 25%, en fjärdedel av den uppsatta resan. 3,5 av 14,5 veckor. Haha, det sista var fasen inte upplyftande. 

Nej jag ska tänka som så att om jag gör samma sak igen så är jag kommit halvvägs. En lite bit i taget, så tar jag mig sakta framåt. 

Hejja mig!

Bussigt värre!!!

Lagom när man sätter sig ner för att inta sin otroligt lyxiga lunch, bestående av 130g torrstekt nötfärs, 50g ris och 30g kokta grönsaker, så får man denna bild skickad till sig med texten "det blev visst utelunch idag"....

Visst måste det vara ok att inte vilja prata med avsändaren på resten av dagen då? *fnys*

Sist jag skrev, i förrgår, hade jag en riktigt låg dag. Igår var bättre, inga hjärnspöken som bråkade med mitt humör iaf. Men speciellt mycket energi fanns ju inte. Iaf inte förs jag körde ett MMA-fitness pass på klubben. På nåt helt magiskt vis så fanns där helt plötsligt energi. Eller jag vet inte om det är så att det finns energi, men jag blir så peppad av alla andra att jag vill ge tillbaka. Då blir det att man ger sitt allt, sen om mitt allt inte på samma nivå som när jag äter mig mätt varje måltid osv. Men jag ger mitt allt med dem förutsättningarna jag har nu och det känns så jäkla bra efteråt. 

Efter passet åkte jag och storhandlade, kom hem, packade upp och somnade sen som ett litet barn. 

Idag har jag haft mina pass på Nordic Wellness. Efter förra veckans totala benstrejk så ville jag fylla på med lite mer energi innan passet. Så jag åt mitt första socker på nästan tre veckor, fruktsocker förvisso, men ändå. Jag tror det är rekord för mig. Jag åt ett ägg och en banan, yeayyy!! 

Imorn ska jag vila efter jobbet. Fredagsmysa med min familj och bara vila, klappa mig själv på axeln och tillåta mig själv att tycka jag är riktigt duktig :)

Tung dag idag

Idag har inte vart nån rolig dag. Riktigt dåligt med energi, sur och nedstämd. Sånna här dagar har jag svårt att motivera mig till nåt alls. Har negativa tankar om min diet, känner att det kommer ta så jävla lång tid att känna mig nöjd. De elaka glasögonen är på när jag tittar mig själv i spegeln, ser ingen förändring längre. Ringarna sitter tight på mina fingrar. Varför är jag vätskefylld för? 

And so on.... 

Det är svårt att bryta tankemönstret sånna här dagar men försöker iaf  hitta lite motivation i gamla bilder. Försöker minnas känslan och glädjen när jag nådde mitt mål. Känslan av att kunna ta på mig precis alla kläder i garderoben utan att det tog stopp på halva låren. 

Kom ur rutinerna lite idag och missade en måltid. Man kan ju fråga sig hur jag kan missa ett mål när jag redan ligger på underskott??  Kom ur rutinerna i dag helt enkelt. Lär ju vara därför jag känner mig nedstämd, det och att det snart är dags för mens. 

Kastar om lite i träningsschemat den här veckan eftersom Damir är sjuk och inte kommer träna imorn. Så jag kör ett mma-fitness pass imorn så får det bli hans träningsdag på fredag istället. 

Ska ta mig lite nötter nu innan jag lägger mig så hoppas jag på att må lite bättre imorn. Ska se till att få i mig alla måltider imorn, det är jäkligt klantigt att missa. 

Haha, vilket sjukt bittert inlägg. Men det är precis så jag är just nu så det speglar sig bra här. Nya tag imorn!

Mma-fitness - I'm in love

När man blir tjuvfotad får man sno bilden, det är sen gammalt :) 

Bilden är från kvällens Mma-fitness, övningen är Wallballs. Från knäböj, upp ståendes, kasta tung boll till nästan takhöjd, fånga och ner i knäböj igen. Om och om och om igen. Väldigt bra övning som tar lite var stans. 

Upplägget på kvällens pass var Tabata-intervaller. Övningarna var: 

1. Wallballs 

2. Boxning på säck 

3. Ground 'n pounds  (slag på säck på golvet)

4. Axelpressar med bildäck 

5. Riverdancesteg på traktordäck 

6. Boxjumps 

7. Situps med viktskiva på raka armar

Fantastisk roligt och extremt jobbigt pass. Tabata är riktigt jobbigt upplägg på intervallerna. Jobbigt är bra! 

Kosten sköter jag bra. Vecka 3 är igång,  vecka 3 av 14 *pust*. 

It´s all in my head

Så här ser det ut hemma hos oss denna helg. Jag har inte varit sötsugen på hela veckan, inte ens igår när jag och Emma var ute och åt. Men idag, lördag, fy tusan. Det måste ju vara för att det är just lördag. Som om kroppen är programmerad på att lördagar då jäklar får man äta gosaker. Klockan är sent, har passerat midnatt så egentligen är det söndag nu, vilket betyder att jag klarade lördagen utan att falla för suget. 

Damir och Emilija har ätit godis under dagen och då var det ingen fara. Men ikväll när jag och Damir satt själva i soffan. Jösses! Choklad, choklad choklad var det enda jag kunde tänka på. Jag har en mörk chokladkaka i kylen och jag överdriver nog inte när jag skriver att jag funderade fram och tillbaka om jag skulle ta den eller inte, säkert 20 gånger. Men än så länge är den orörd. Hejja mig!

Dagens lunch

Gårdagens middag på Restaurang Grappa

Igår hade jag en helkväll med min gums Emma. Som jag saknar att kunna hänga med henne. I sthlm bodde vi ett tag bara 5 minuter ifrån varandra med buss. Vi kunde sitta i soffan och bara hänga, snacka av oss och strötitta på tv. Nu ses vi självklart inte hälften så mycket då vi numera bor i helt olika städer. Men igår var hon iaf hemma i Eskilstuna och vi hade bestämt träff. Först skulle hon följa med mig på mma-fitness och sen hade bo bokat bord på Grappa. Jag visste redan innan vad jag skulle äta. För 2-3 veckor sen la en kompis upp en bild på just den här maträtten och det såg så fruktansvärt god ut. Redan då bestämde jag mig för att nästa gång jag äter ute så vill jag ha den rätten. Det blev igår  och den var precis lika god som den ser ut. 

Den måltiden var min första "riktiga" måltid. Eller jag åt ju rätt mycket kräftor förra lördagen, men att bara äta kräftor, med en liten bit paj och en halv smörgås, känns inte som en hel måltid. Jag njöt verkligen av en mätt mage. Jag förvarnade att jag skulle ta lång tid på mig och verkligen njuta. And so I did! En cola zero till och en kaffe latte som efterrätt, så jäkla gott. 

Träningen med Emma gick kanon. Det var korta intervaller på 15 sekunder där vi gav max i konditionsmaskinerna blandat med lite (läs många) burpees och boxjumps. För första gången den här veckan så kände jag lite mer ork i kroppen, det fanns nåt att ta i med och vips så får jag den där underbara kicken efter träningen. Äntligen! Man skulle kunna tro att jag hade ätit pastan innan passet. Så jäkla skön känsla efter torsdagens pass, då jag hade noll energi i benen. Stod där på scen som instruktör med två ben som betedde sig som två cementklumpar. Nej usch, det var skitjobbigt att träna i torsdags. Men då var det uthållighet och igår var det explosivitet, det vore ju inte helt orimligt att inte kroppen är så uthållig nu. 

Fredagens deltagare på MMA-fitness Sweden/Crossfit Eskilstuna

Idag planerade jag för vilodag. Eller jag började dagen med andra moroten på mina 100 dagar (Emma besök blev en bonus). Den andra moroten bestod av mackfrukost, jag ÄLSKAR mackor. Så vid 07 i morse var jag uppe och knådade deg för hand för att inte väcka familjen. Bakade en limpa och orkade bara äta tre små skivor och den sista fick jag pausa innan jag åt. Damir och Emilija har ätit upp resten av brödet under dagen, så jag behöver inte suktas nåt mer av det iaf nu när jag återgår till gröt till frukost. 

Efter lunch så ville Emilija och grannpojken cykla ner till badet. Tänkte att jag kunde ta en promenad medans dem cyklade. Men så ploppade tanken upp att jag kunde ju faktiskt springa den sträckan. Det är strax under 2km till stranden så det skulle ju inte bli nån lång sträcka med 2x2km med en lång badpaus efter hälften. 

Det kändes så bra när jag sprang att vi tog en liten omväg till badet så jag skulle få ihop en extra kilometer. 

Testade såklart mina nya löparskor och de kändes riktigt bra, förutom lite skav på insidan av foten. Men det hör väl till lite första gången man använder ett par skor. 

Jag kändes mig dessutom lättare så det måste ha hänt nåt med vikten på dessa två veckor. Det är svårt att rent visuellt se nån skillnad när jag tittar i spegeln, jag tycker jag ser lika stor ut som förut. Möjligtvis att jag ser smalare ut i ansiktet och över halsen, men annars same same. Men Damir säger att han ser skillnad och känns ju såklart jättebra att höra. Men jag känner mig fastare och det känns jätteskönt att ha blivit av med all vätska man gått omkring med. I sommar har jag knappt sett mina fotknölar men nu har dem tittat fram igen. Yeayyy!!!

Det känns så jäkla bra att klara av att hålla kosten så här. Jag försöker att inte tänka på att 100 dagar är ganska lång tid. Att jag önskar jag kunde bli smal på direkten, *tjoff* så räcker det med att dieta ett par veckor så har man kroppen man vill ha. Men jag försöker bryta de där negativa tankarna så fort de dyker upp. Istället fokuserar jag på känslan jag har nu och kör på bara, här och nu.

Imorn är det söndag och jag kommer inte ta mig in till stan klockan 9 för mma-fitness, det är helt enkelt för tidigt en söndag. Plus att jag ska in till stan en vända på eftermiddagen för att skjutsa Emilija på kalas. Jag får passa på att träna då istället. Det lutar åt en benpass på gymmet, som förra söndagen. Jag skrev ju då att jag ska försöka köra ben en gång i veckan och nu är det ju bara imorn kvar på veckan, så det är väl helt enkelt inte så mycket att fundera på.

Men nu ska jag gå och lägga mig, stolt över mig själv att jag klarade stå emot sötsugen.

En härlig dag...

Eller iaf en härlig kväll. Kom hem från jobbet vid 16.30 och solen värmde fortfarande helt underbart skönt. Barnen var supermysiga och vi hängde ute i trädgården  ändå tills läggdags.
Jag verkligen älskar att bo på landet, är så glad att vi flyttat hit.

Tog en promenad nu ikväll när Damir kom hem från gymmet. Hade planerat att köra ett intervallpass idag men mys med barnen gick före helt enkelt.
Tisdagar är min vilodag och jag har faktiskt blivit bättre på att ha vildodagar utan att känna stress. Men en halvtimmes promenad och 200 situps hann jag med.

Zelda hängde mig i håret när jag låg på golvet för mina situps.

Det här gått kanon med maten idag. Bytte plats på äggen och lunchen och det blev faktiskt bra. Kvällen har flutit på bra utan jättehunger.

Imorn väntar inskolning av barn så nu tänker jag sluta mina blå.

Dag 1 vecka 2

Japp, måndag igen och min första arbetsdag efter semestern. En hel kasse med mat haTde jag med mig till jobbet imorse. En påse havregryn, proteinpulver, bär och lågkalorisylt till frukostgröten. Ägg till mellis för måndag, tisdag och onsdag. Lunch för hela veckan, alltså fem portioner och sen även några kvarg för eftermiddagsmålet. Så en stor kasse med mat helt enkelt och ändå hade jag glömt decilitermåttet, haha. 

Jag har lite meckigt med mina mattider när jag jobbar, vi har en rätt sen morgonrast så det blir för tight att äta frukost då på rasten 9.30 och sen äta lunch vid 12 för att sen inte äta annat än mellanmål fram till ca 20, då jag brukar äta middag. Idag åt jag gröt vid 9.30, ägg vid 12, lunch vid 14, mellanmål vid 16.30 och middag vid 20. Imorn tänkte jag äta lunch lite senare, vid 13, sen äta ägg på eftermiddagen, middag när jag kommer hem och mellanmålet sist på kvällen. Man får testa sig fram lite. Nu har jag två dagar som är Damirs träningsdagar, vilket betyder att jag får träna hemma. 

Men idag var det min träningsdag och den spenderade jag på Mma Fitness / Nova Mma / Crossfit Eskilstuna (kär barn har många namn i sitt namn). Tränaren heter Jakob och jag gillar honom skarpt, han är hård men ändå på ett ödmjukt sätt. Tänk vad många olika ledarstilar det finns som ändå funkar och som man gillar. Passet var fullbokat, så 40 personer var vi som körde en riktigt jäkla brutal timme tillsammans. 

Jag skrev om det förra veckan och idag kom det verkligen över mig igen, att träna när man går på energiunderskott är som att äta pannkaka utan tillbehör. Det är gott men man får inte det där som gör det extra gott. Det är frustrerande när kroppen tar helt slut där man vanligtvis brukar kunna köra på lite till. Men det bara finns inte där, jag fick ta små återhämtningspauser som jag inte brukar behöva göra, men kroppen orkade helt enkelt inte. 

Men jag försöker ändå tänka positivt, om jag tar helt slut så har jag ju ändå kört slut på mig för den nivån jag har just nu, även om den nivån är lite lägre än vad den brukar vara. Allt för att tänka positivt. Här har ni hela gänget på kvällens pass :)

Första veckan - done

 Nu har det gått en vecka på ett ganska stort underskott. Kroppen känns på g, hjärnan känns slö och huden känns prickig. Jag får alltid finnar när jag gör en förändring i kosten, oavsett om det är till det nyttigare eller tvärt om. Det känns verkligen som om kroppen  tömmer sig på "gift".
Hoppas finnarna försvinner snart, ser värre ut än en tonåring i puberteten.

Söndag idag och med det nya schemat på gymmet så var jag lite vilsen i vad jag skulle träna. På klubben var det Crossfit på schemat och det är ju inte riktigt min kopp med te. Men hellre crossfit än ensam på gymmet eller en promenad. Men så fick jag tag på Madde som lockade med mig på ett benpass på gymmet. Jag kunde konstatera två saker under passet.
1. Jag har halverat min styrka i pressövningarna.
2. Jag måste köra ben oavsett om jag gymmar eller inte.

Nu har det gått en vecka sen jag började mina 100 dagar. Det har gått skitbra, bättreän jag vågat hoppas på. Inte fuskat en enda gång! Haha, det säger lite om tron på mig själv.
Igår hade jag första "moroten" på schemat och det var att äta fri mängd kräftor. Det funkade skitbra, åt lite paj, en halv smörgås och massa kräftor. Supergott!

Vissa dagar har jag varit hemskt hungrig, andra hemskt sugen och gemensamt för hela veckan har nog varit mitt taskiga humör. Men jag hoppas det blir bättre när jag kan sysselsätta mig med jobb om dagarna.

På bilden syns fredagens kvällssnacks efter ett pass mma-fitness, vatten, troccadero, kaffe egenodladesockerärtor. Mums!

Imorn börjar vecka två, hejja mig!

Igår var förjävlig och idag har varit skitbra!

Som rubriken lyder så var gårdagen riktigt riktigt jobbig. Jag var konstant hungrig och det kändes som ingenting hjälpte. När man är hemma hela dagen som jag var igår så är rastlöstheten en riktig bov. Man märker verkligen hur mycket man kan stoppa i sig utan att man egentligen ens tänker på det. Av ren rastlöshet... Vid 21-tiden så fanns det bara en sak att göra, en lång jäkla promenad så det bara vara att duscha och gå och lägga sig när man kom hem igen. So I did... Tänkte ju inte riktigt på att sommarkvällarna inte är så ljusa längre, så det han bli kolsvart på min lilla runda på 7km. Här ute på landet så finns det ju inte nån belysning heller, så med hjälp av ficklampan på mobilen tog jag mig fram i mörkret. Fördelen på landet är ju att det inte kör så många bilar, så jag behövde inte känna mig orolig för den saken, men det finns ju kottar, rötter och sånt där som man gärna undviker att snubbla på. Och djur.... Det finns djur på landet... Rå - djur.... Jag höll bokstavlig talat på att skita på mig när ett rådjur hoppade över vägen precis framför mig. Uttrycket att man får hjärtat i halsgropen stämmer verkligen. Lessons learned = pannlampa, reflexväst och prata högt för mig själv nästa gång. 

Men det funkade iaf, jag tog min promenad och när jag kom hem så blev den en dusch sen i säng. Jag glömde bort att jag var hungrig. Plus att jag fick mig en långpromenad, det är ju rätt bra det med. 

Jag längtar tills jag kan springa igen. Jag ogillar verkligen att jag är för tung för att träna det jag vill. När jag väl känner att jag har orken och flåset, som jag verkligen inte varit bortskämd med i mitt liv, så är jag för tung för löpning. Jag har sprungit (läs joggat) den här 7-kilometersrundan ett par gånger, jag får lite ont i höft och rygg medans jag springer men det värsta är efteråt. Min kropp är helt förstörd i flera dagar att det inte är värt det. Så nu tänker jag vänta med löpningen tills jag känner att mina leder. höfter, rygg klarar av det utan att behöva "lida" i flera dagar efteråt. Jag har massa annan träning att välja bland, finns ingen anledning att göra nåt som inte känns bra, även om jag vill. 

Idag var jag och barnen till XXL, målet var att hitta nya löparskor. Precis alla mina skor slutar som på bilden. Stortån skaver hål på tyget. 

Kollade med personalen om det finns nåt märke som är bättre än nåt annat på just den saken, att inte gå sönder vid tårna. Men nää, han kunde inte hjälpa mig där. Jag fortsatte leta lite i butiken och fastnade vid hyllan med terrängskor. De skorna såg lite mer hållbara ut plus att nu är ju mina rundor inte bara asfalt, utan en hel del grusväg och skog också. Så jag bad om hjälp på nytt och dessa godingar blev det till slut. Ska bli väldigt spännande att testa dem. 

Ikväll har jag haft mina pass på Nordic Wellness, först 26 minuter (för att vara exakt) spinning och sen 60 minuter bodypump. Det var varmt i lokalerna idag och man svettades därefter, jösses! Och jösses vad svag jag var idag sen då, det märks att kroppen inte längre får den energi den är van vid. Jag hade faktiskt glömt bort hur jobbigt det är att träna på underskott, när det är pannbenet som får hjälpa musklerna att klara av det man vill göra. Men snart kommer kroppen vänja sig att träna med mindre energi och det kommer inte kännas lika brutalt tungt som det gjorde idag. 

Jag la om min kost i måndags så nu har jag alltså kört i fyra dagar. I måndags var planen att köra på några veckor och sen väga mig för att göra upp en plan. Det ändrades redan i tisdags, för då bestämde jag mig för en helt annan plan och den känns helt rätt. Jag kommer inte ställa mig på vågen för att sen sätta upp ett viktmål, som jag hade tänkt från början. Jag istället bestämt mig för att ligga på underskott i 100 dagar, när 100 dagar har gått så är jag förhoppningsvis redo för räkna om lite på intaget så jag ligger på plus minus noll. 

Men 100 dagar ska jag alltså köra på nu, jag har 94 kvar :) Längs vägen har jag satt upp lite delmål med belöningar och morötter. Som till exempel dag 40 så ska jag köpa lite nya träningskläder som belöning för mina 40 dagar. Dag 14 så ska jag äta mackor till frukost, inte en hel ätardag utan bara frukosten blir "fri". Jag kommer lägga in lite fler morötter under dessa 100 dagar, hela planen sitter uppe på kylskåpet, som en påminnelse och pepp när det känns lite jobbigt. För det kommer det garanterat att göra ibland, som igår. 

Idag har det funkat jättebra med kosten, jag är hungrig men så får det vara helt enkelt. Jag kan redan se resultat och det sporrar mig. Jag ser i spegeln att kroppen är fastare, vätskan har minskat och jag känner mig tightare. 

Imorn är det fredag och förhoppningsvis kommer jag hinna köra mma-fitness. Damir slutar tidigt på jobbet och om inget oförutsett händer så hinner jag tills passet börjar om jag åker direkt han kommer hem. I värsta fall får vi mötas nånstans på vägen så han får ta med barnen hem och jag åker in och tränar. Så hade vi fått göra idag om inte pappa hade kunnat ha barnen en stund. Vi saknar ungefär en halvtimme för att få ihop våran torsdag. Damir är hemma 16.45 och jag behöver åka 16.15, lösningen blev att jag lämnar barnen hos pappa på vägen till träningen och Damir hämtar dem på vägen hem från jobbet en halvtimme senare.

Nu är kl strax midnatt och om jag ska lyckas vända tillbaka på dygnet så borde jag gå och lägga mig nu. Det blev ett långt inlägg, det känns kul att skriva igen. Jag är typen som behöver ventilera och det här har varit min ventil i flera år.

En sisådär dag...

Idag har jag vart på dåligt humör hela dagen känns det som. Gått och småsurat för mig själv. Och nu ikväll såg jag en ändring på klubbens höstschema, vilket gjorde mig ännu mer surmulen. Fredagens pass är tidigarelagt till 16.30 och det kommer med största sannolikhet innebära att jag inte hinner dit. Vi har delat upp veckorna så vi har våra träningsdagar, måndag och torsdag är mina vardagar, tisdag och onsdag är Damirs. Fredag tillhör helgen och då brukar jag köra mma-fitness men nu kommer det innebära massa pussel och anpassningar för att jag ska hinna. Så typiskt. Även söndagspasset jag brukar köra är flyttat. Ibland känns det som att det alltid är nånting som ska fucka upp ens plan när man väl bestämt sig för nåt.

Jag får helt enkelt lita på att det löser sig som det mesta brukar göra. Jag kanske får inse att just nu blir det inte som jag hade hoppats på med träningen.
Planen var:
Måndag mma-fitness
Tisdag hemmaträning
Onsdag hemmaträning
Torsdag spinning och bodypump
Fredag mma-fitness
Lördag vila
Söndag mma-fitness

Det finns ett brottningspass på fredagar kl 17, vilket är en bättre tid. Och även crossfit 17.30. Men jag får inte kläm på brottningen, plus att alla verkar kunna det där och jag ligger så långt efter. Crossfit är inte min grej alls. Suck, jag blir lite bitter. Hoppas på att vakna på bättre humör.

Kosten har gått bra idag också. Känner att jag tappat en del vätska redan och pluffset på så vis minskat lite. Gissar att jag kommer kissa ännu mer imorn. Efter så lång tid med massa onyttigheter så här kroppen lagt på sig väldigt mycket vätska (och fett såklart). Först försvinner vätskan sen förhoppningsvis även fettet.

Nu sova och sudda bort min sura min....

I´m back....

Efter ett långt blogguppehåll så känner jag mig nu sugen att skriva igen. Att skriva ska inte kännas krystat och "påhittat", utan det ska komma naturligt och jag vill skriva av mig av det som kommer ur mig.
Jag gillar att skriva min blogg som en offentlig dagbok, jag skriver till den/er. Och ja, nu är jag alltså sugen att skriva lite.
Det kommer inte bli lika mycket bilder som det varit tidigare. Det blir helt och hållet fokus på känslor som jag vill få ur mig i form av text.

Anledningen till att jag är sugen på att börja skriva igen är helt klart att jag ska försöka mig på en viktnedgång igen. Nu är det dags igen... Haha, sanslöst! Jag hoppas det är sista gången jag ska behöva skriva om det ämnet, nu är det liksom dags att hålla en bra vikt. Jag ska inte ha några fler barn så den biten behöver jag inte oroa mig för iaf.

Jag har ingen aning om vad jag väger nu, men jag vill ner till 70-75kg. Jag gissar att det rör sig om ca 20kg. Jag har alltid haft nån sort viktplan tidigare men nu kör jag bara igång och om några veckor tänkte jag ställa mig på vågen och göra om en målplan med delmål osv. Men nu är första målet inte nån vikt utan bara att känna mig bekväm igen. Jag är ju inte obekväm med min "normala" övervikt, även om jag vill vara smalare och väga mindre. Men nu är jag inte bekväm och det är det första målet att ändra på den känslan. När det känns bättre så kommer jag väga mig och få svart på vitt hur många kilon det rör sig om.

Har funderat lite fram och tillbaka om jag ska köra periodisk fasta eller äta 5-6 gånger per dag. Eftersom jag snart börjar jobba och då går upp väldigt tidigt och tränar sent, så känns inte periodisk fasta optimalt för mig. Så det blir många mål istället, många mål och många matlådor.

Minskar ned på kolhydrater, men tar inte bort dem helt. Havregrynsgröt till frukost, med lite bär och en matsked lågkalorisylt. Ägg till mellanmål, till lunch och middag blir det 130g proteinkälla, 70g tillbehör (rotfrukter eller kolhydrater, ris mm) och sås/dressing till. Mellanmål 2 blir kesella/kvarg och nötter.
Det här blir grunden till en start, det är inte speciellt mycket mat men jag vill bli av med några snabba kilon nu direkt så jag kan börja springa igen. Nu tar kroppen för mycket stryk av mina löprundor så jag undviker dem helt enkelt.

Jag såg nånstans nån som hade gjort en sån där "kryssa-för-dagar-som gått-lista" med massa peppande ord till sig själv på vägen. Typ om dieten varade i 30 dagar så stod det på dag 15, bra jobbat du är halva tiden avklarad. Typ så. Vid vissa hållpunkter så hade hon lagt in belöningar. En sån ska jag nog ta mig tid att göra.

Ja, det här är planen iaf. Och jag gissar att jag kommer vilja skriva av mig av frustration, rädslor, ångest och förhoppningsvis av glädje när jag når mina mål :)