Sitter på jobbet. Fan va jag vill vara ledig. Känns som idag kom smällen, tröttheten, chocken att inte längre få sova tills man vaknar på egen hand. När larmet gick igång i morse så lackade jag helt, trodde det va någon som ringde. När jag kom på att det va dags att gå till jobbet så ville jag bara dra täcket över huvudet. Försvinna, ringa kollegan och säga att jag är sjuk idag så jag stannar hemma.
Rullade ur sängen och blev genast påmind om att jag tränade mitt första pass på 3 veckor igår. Kändes som magmusklerna vägrade låta mig stå upprätt. Lyckades böja benen halvvägs innan jag dunsade ner på toastolen, låren fick sig också en omgång igår. Träningsvärk är iofs jävligt skönt, man vet att det tagit liksom. Men just på morgonen är den en plåga.
Känner mig lite allmänt ur form. Fullt medveten om att man inte kan vara på topp jämt, men hatar ändå att vara låg. Det är liksom inte min stil. Självförtroendet minskar och jag känner mig liten på jorden.
Haha, fan va fjantig jag är! Ser vad jag själv har skrivit och skrattar. Näe, Shape up nu för tusan!
En hård jävla spark i rumpan och en dunk i ryggen på mig själv nu tack!
Skärpning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar