onsdag 22 februari 2012
Ge mig en klapp på axeln och säg att jag gör ett bra jobb
Imorse gnällde jag av mig lite på facebook. Jag gnällde på mina onda händer, min Michelinsvullna kropp, förkylning och tråkiga resultat.
Fick kommentarer om att "inte ge upp" och "fortsätt kämpa", "din kropp vill vila", "det är farligt att träna när du är sjuk" osv.
När Damir såg att jag var lite låg bad han mig bara komma och krypa upp nära och säga vad som är fel...
Jag började och han svarade, precis samma saker som jag fått i kommentarerna. Men inget av det han sa fick det att kännas bättre. Och varför? Jo...
1. Jag har aldrig ens funderat på att ge upp.
2. Jag vet att förr eller senare kommer det att lossna.
3. Jag känner min kropp och vet hur mycket jag kan träna när jag är förkyld. Jag går inte för fullt och jag undviker allt för pulsökande träning.
Varför är jag då deppig? Jo...
1. Det går så långsamt. I den här takten når jag mitt mål i oktober och inte i juni.
2. Jag betalar en PT för lite snabbare resultat. Och jag hatar känslan av att det här kunde jag lika gärna gjort själv när det ändå går så jävla segt.
3. När man inte "belönar" sig med nåt ätbart och inte unnar sig nånting. Utan man tänker att min belöning kommer på vågen, så känns det skitjobbigt när man inte får nån "belöning"alls.
4. Jag ser inte fram emot nästan ett år på en hård diet.
5. Jag vill ha en ätardag utan att få ångest.
Typ därför är jag deppig. Men efter att jag och Damir snackat lite och jag stod i köket och funderade på varför det inte känns bättre med allt pepp, så kom jag faktiskt på vad det egentligen var jag behövde...
Lite beröm.
Lite beröm är vad jag behöver. En klapp på axeln, en dunk i ryggen, ett "fan vad du är duktig som kämpar på", ett bra gjort Nina... Ja ni hajar.
Som ett litet barn. Haha, kanske fjantigt, jag vet inte. Men det är faktiskt vad jag behövde idag. Lite jävla beröm så man växer lite, blir lite rakare i ryggen, får upp näsan lite mer i luften och bara kör på....
Jag kommer inte ge upp. Aldrig!! Jag ska, jag vill och jag kommer fan att nå mina mål. Så det så!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar