Idag blev min powerwalk ingen direkt powerwalk eftersom det är så snorigt halt på gångbanorna. Det är ju sanslöst!! Spårig is med lite sandkorn på. Sanslöst!!
Trodde däcken på vagnen skulle gå sönder när jag gick. Och hela tiden får man försöka hitta nåt spår som är lite mindre isigt. Frustrerande när man är ute för att få igång förbränningen. Kändes ju helt meningslöst när jag kom hem igen. Visst blev jag svettig men inget flås alls hade jag byggt upp under den timmen jag var ute. Skiiiit!
Ikväll var det egentligen dags för kondition men eftersom jag är förkyld så körde jag på med mina styrkepass istället. Rygg stod på tur. Det gick kanon! Latsdragen går iofs sådär, den övningen ligger sist på mitt schema och då är jag så trött i händerna att det är där det brister så jag inte orkar öka istället för i ryggmusklerna. No fun, men så är det. Känner inte för att köra med dragremmar när det är så låga vikter, blir bara pinsamt.
Ska testa lägga latsdragen först nästa gång för att se hur det känns. Lite måste jag ju få variera, annars blir det ju skittråkigt. Inte igår men benpasset innan det så körde jag helt andra övningar än vad jag har på mitt schema. Måste bryta av lite för att inte lessna helt.
Känner mig svullen och fet. En oerhört tråkigt känsla och väldigt frustrerande eftersom jag kör en hårdare diet än någonsin tidigare. Blir lite ledsen faktiskt, men hoppas att det är en synvilla bara.
Jag ska köra på lika stenhårt och inte ge upp för en sekund fram tills min nästa träff med min PT. Där är det vägning, mätning och koll hur fettprocenten ligger. Har det inte hänt nåt då så får han fan ändra hela upplägget. Jag tänker inte betala för nåt som inte funkar för mig. Då har det gått 7 veckor och jag ska ha loosat minst 7 kg. Och ska jag vara ärlig så tror jag fan inte jag tappat 4 kg än :( :( Har inte vägt mig på 1,5 vecka, men som det känns så ligger jag kvar och pendlar mellan 86-89 :(
På fredag är den 5 veckor och ska alltså vara -5 kg på vågen om jag ska följa vår plan. ÅNGEST!!
På fredag är det två veckor tills jag ska träffa honom. Jag ångar på och hoppas på det bästa. Men som sagt, det är fruktansvärt tråkigt att inte få känna att det går åt rätt håll. Vanligtvis brukar man ju känna direkt att det blir bättre, på hållning och att man känner sig fittare. Nu känner jag mig bara bläig :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar