I fukking did it!!!!!!!!!
Nu sitter jag i mitt vanliga hörn på soffan och har så sjukt ont i min kropp. Jag är full med blåmärken och jag har träningsvärk precis överallt. Sån där träningsvärk som gör att man inte vill aktivera en enda muskel i kroppen för det är en plåga. Gör jag nåt med armarna så är det triceps och axlar som strejkar. Hosta eller skratta går inte för då strejkar magen. Benen är blåslagna så dem vill jag gärna inte nuddar vid nånting alls.
Så var det värt det??? ABSOLUT!!!!!!!!!!!!
Jag ska försöka lotsa er genom Tough Vikings 7 kilometerslopp hinder för hinder med bilder och mina tankar. Jag har lånat lite bilder från Instagram, så jag lämnade kvar namnet på bildens ägare. Så får ni kika in fler bilder själva om ni blir nyfikna :) Jag läste en blogg i förra veckan där en kille som hade sprungit 7,5km´sloppet i Göteborg för några veckor sen skrev om sina upplevelser. Jag kan lova att våra upplevelser och tankar skiljer sig rätt mycket åt, haha.
Så, follow me now!
Jag sov hos Emma så vi förberedde oss tillsammans. Åt frukost och tog en taxi till Hagaparken för att hämta ut nummerlapparna.
Väl i startfållan så träffade vi Magdalena som kände igen Emma genom lite olika event med The Baby Network. Hon skulle också springa ensam så då var vi helt plötsligt fyra tappra tjejer som bestämde oss för att köra tillsammans. Vi kom överens om att köra hårt men smart. Tiden skulle inte spela nån roll utan det viktiga var att hjälpa varandra över alla hinder. Bra plan och nedräkningen började.... 10 - 9 - 8 - 7 - 6 - 5 - 4 - 3 - 2 - 1- GO!!!!!!!!!!!!!!
Hinder 1 - PAIN
Här var det ett amerikanske fotbollslag med olika kuddar/mitsar eller vad det heter. Man skulle ta sig förbi dem helt enkelt. Jag tänkte att dem kommer ju gå på killarna mest så jag försökte springa lite efter en kille men jo tjena... Jag fick en tackling från sidan så jag flög i backen med en duns. Haha, nu var vi igång!
Lite löpning till Hinder 2 - ICE TANK
Men det var inte länge vi hann springa innan vi var framme vid hinder 3 - WALLS
Om jag tvivlade på min löpning fram till detta hinder så kan jag lova att jag tvivlade ännu mer på min förmåga att klättra upp och ner för dessa väggar. Men jag hade bestämt mig för att jag måste ju försöka på alla hinder iaf. Och det gick så otroligt mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Jag som till och med har tyckt att det är obehagligt att klättra över ett vanligt staket i en hage typ. Det här tände mitt självförtroende nåt så otroligt och negativa tankarna var som bortflugna.
Jag tror det var tre containrar uppställa så alltså sex väggar att ta sig över, upp för första och sen hoppa ner och landa inuti och sen upp på nästa vägg för att kunna hoppa ut. Tre sånna alltså. Tjohooo!
Hinder 4 - MONKEY BAR
Armgång som jag redan innan visste att jag inte skulle köra. Och här testade jag inte ens, dels för att jag som sagt visste att det inte skulle gå men också för att dem hade varnat innan start att det var väldigt hala stänger. Så hala tjocka stänger några meter upp i luften...... Nej tack! Så 30 armhävningar som straff blev det där. Inte en enda person klarade det här hindret under den tiden vi var där, men med tanke på bilden så var det iaf några som klarade det :)
Hinder 5 - CRAWL
Här var det bara ner på alla fyra och åla/krypa. Det var på en grusgång så inte speciellt skönt för knäna. Jag hade fotbollsstrumpor på mig så jag hann faktiskt dra upp dem över knät innan jag började krypa. Men med tanke på mina blåa knän idag så hjälpte det nog inte speciellt mycket, haha!
Det här hindret var inte svårt alls, det var bara hålla ner huvudet och krypa.
Lite längre löpning nu, så jag hann både börja flåsa och få ner flåset lite igen innan nästa hinder kom. Eller hinder och hinder....
Hinder 6 - MOUNTAIN CLIMB
Den här backen var både brant, snårig och jävligt lerig. Sjuuuuukt jobbigt, leran gjorde att man halkade hela tiden. En gång halkade jag och gled säkert två meter ner igen, så då kröp jag upp istället och drog i grästuvor och grenar som jag fick tag i. Regnandet gjorde ju inte den här backen lättare direkt. Här var första och gången jag tänkte att nu ger jag upp. Men bara tänkte alltså... Jag tittade upp och såg Emma och Kikkan stå och skrika och hejja på mig och Magda. Då orkade man den sista biten upp till toppen och där fick man nån energigel. Skitäckligt!
Hann väl egentligen inte mer än börja springa förs det lutade ganska brant nedåt istället. Och lika halt och lerigt även i den riktningen. Sen var det uppåt igen och nedåt igen och uppåt igen och till slut nedåt igen. Sjuuuuuuuuukt jobbigt hinder, pulsen bankade i öronen på mig. Men jag klarade det också :)
Hinder 7 - ROPES
På bilden så hjälper Emma mig upp, jag klarade inte att klättra upp med repen. Emma däremot, terminatorEmma.. Hon klarade det galant med repet, sjukt imponerande!
Spring spring spring till hinder 8 - PIPES
Inte speciellt svårt hinder, man kröp in i ena änden och ut i andra änden. Kruxet var bara att andra änden låg i vattnet och vattnet var ganska SKITKALLT. Inte så djupt dock så vadning räckte bra, men fötterna domnade bort och skorna fylldes på med nytt vatten och så lite lera och sand också.
De var hinder 8 - WATER RUN
Sen var det lite längre löpning igen och jag hann tänka på vad jag egentligen höll på med. Jag Nina springer en hinderbana... En extrem hinderbana. Insikten fick mig rörd och stolt över mig själv, så det hann jag också med under loppet, en liten tår :)
Nästan hinder, nummer 9 i ordningen var KUSTJÄGAREN
Tror det började med att vi skulle krypa/åla under ett kamoflagenät som slutade i vattnet, sen var det en lång jäkla simtur i fortfarande ISKALLT vatten. Här efter halva sträckan fick jag lite panik, det var liksom långt till land åt alla håll och det kändes som kroppen domnade bort. Otäck känsla men inte mycket annat att göra än att fortsätta framåt. Som Doris i Hitta Nemo: Fortsätt simma fortsätt simma... :)
 |
| Huvudet längst bak i vattnet är mitt :) |
Här har en kompis till Emma sprungit med oss längs banan och tagit lite bilder. Och ja... Energi till en skoj bild finns alltid!
Hinder 10 - REEBOK BLADES
Nästa hinder hade jag helt förträngt tills jag såg den där jäkla enorma gula rampen framför mig.
Hinder 11 - RAMPAGE
Det blev 30 armhävningar direkt för tre av oss, Magda ville testa så vi stod på sidan och hejade på. Men efter tre försök tog hon också straffarmhävningarna.
Nu tänkte man inte så mycket längre, man bara körde på. Pannben kallas det nog, det var liksom bara att köra på. En fot framför den andra. Men det var så jäkla blött och lerigt alltså och kallt. Kroppen var iskall, snippan hade väl nästa istappar hos sig så kallt det var.
Lerigt som sagt....
Hinder 14 - WALLS
Ännu mer containrar att hoppa i och ur. Denna gång stod dem så nära varandra att man inte kunde hoppa ner på backen mellan utan med ett fint avstånd på kanske 3 dm. Så det var lite otäckt faktiskt när man var så otroligt trött i musklerna. Det gick det också men jag tror det var här jag tappade greppet på vägen ner och fick ett lite längre "hopp/fall" än vad jag tänkt mig och landade stumt på fötterna och det högg till i ryggen. Det kändes resten av loppet men inte nu längre så det är ju väldigt skönt att det inte blev nåt med det.
Lite löpning igen då och jag lyckades halka omkull i leran också. Folk som sprang bakom frågade om jag var ok och nån hjälpte mig till och med upp. Det här var faktiskt en härlig känsla loppet igenom, inte just att jag ramlade i leran men att alla hjälpte varandra. Man lyfte, drog, puttade, peppade, gav en hjälpande hand i precis alla lägen som gavs. Helt underbar team-känsla mellan deltagarna.
Hinder 15 - BRIDGE
Det här var som ni ser också ett vattenhinder, många sånna på dessa 7km. Vattnet var fortfarande ISKALLT. Inte nåt konstigt hinder alls, det var bara ner i vattnet och vada en bit sen upp och fortsätta springa.
Sen var vi tillslut framme vid sista hindret... Hemska äckliga hinder 16 - Reebok 10 000
Ström i alla hängande trådar ni ser på bilden, två vattensprutande brandslangar och en dyngsur stycke springande Nina. Första stöten kom på axeln, andra stöten i ryggen och den fick mig att må lite illa sen var det några till småstötar men absolut ingen fara. Sen kanske 3 meter innan jag var igenom hindret så fick jag en sån jäkla smäll så jag for i backen. Tänkte att det finns inte på världskartan att jag ställer mig upp här och är ett stillastående offer för vattenslangarna och även alla jäkla stötar jag skulle få på vägen från liggandes till stående. Så kom jag på den briljanta idén att krypa sista metrarna. Haha, gick finemang! Det roliga är att även Emma och Kikkan ramlat omkull dem också precis då. Så här har ni oss på bilden... Tre krypande hjältar på väg mot målgång, hahaha!
Vi hade bestämt att vi skulle springa hand i hand i mål men Magdalena hade tydligen fått en sån stöt att hon inte ens minns sin målgång. Men sjukt snygg var hon i mål iaf :)
Men som kom även vår lilla krypande trio i mål, hand i han och överlyckliga :)
Här hittade Magdalena tillbaka till oss :)
Det var Tough Viking i Hagaparken Stockholm den 10 maj för mig. Sjukt jäkla kul, sjukt jäkla jobbigt och sjukt jäkla många blåmärken idag!
På kvällen blev det fest och dem säger ju att juggespriten hjälper mot allt, så jag inledde med en 6a sliva för att ta död på alla eventuella bakterier som smygit sig på.
Ett stort tack till min gums Emma Eklund som utmanade mig till anmälan. Emma har massor med fina bilder uppe i sin blogg, så kika in där emmaeklund.com
Att det var just jag och Emma som gjorde det här tillsammans tror jag INGEN av våra vänner, nära och kära kunde tro. Allra minst vi själva :)
 |
| En sisådär 60kg sen... |
Men vi hade aldrig klarat så många hinder som vi nu gjorde om vi inte hade haft sällskap av Magdalena och Kikkan. Så tack tjejer ♥♥♥
Kommer jag göra det igen? Med största sannolikhet - NEJ!
Var det värt det? JA
Ett tips till dig som funderar på att anta utmaningen - hitta minst tre till som är lika galna som dig och anmäl er tillsammans.
Alltså dina blåmärken! Haha Jag har ett par fina jag med och ett stort på ena min biceps ;) Invalid från snippan och upp! Haha
SvaraRaderaTack för ett sjukt kul och minnesvärt lopp gums! :)