Ont

Pallrade mig upp ur soffan för att ta mig ut på en sista runda innan lördag. Lungorna kändes helt fantastiskt bra, inget flås alls. Bestämde mig för att springa 8kilometersrundan i mitt feelgoodtempo. 

Jag kände mig stel i vaderna ganska snart så stannade efter 1km och stretchade lite. När jag sen skulle fortsätta så kändes vaderna ännu mer. Det är så där dem krånglar, gör liksom mest ont efter jag sprungit. Men jag körde på, det var ingen större fara. Men efter ytterligare 1km och 2km så var det riktigt illa i vaderna men då var jag ju längst bort på sträckan och skulle frysa ihjäl om jag skulle gå hela vägen hem. Så jag fortsatte springa men nu var det knappt löpsteg jag tog längre. Jag hade så sjukt ont i vaderna att vid 4km så var jag bara tvungen att ge upp och gå ett tag. Saken är den att det gör ju precis lika ont att gå men det blir väl antagligen inte värre iaf eftersom det är mindre belastning när man går än när man springer. Men det blåste iskallt så jag fick lov att springa sista kilometern hem. Man säger att ett bra löpsteg är på framfoten men min stil hem var nog mer att jag sprang på hälarna för att inte behöva sträcka på vaden alls. 

Väl hemma så blev det ett bad direkt och insåg väl kanske nu ikväll att mina vader är överansträngda och nog till och med dragit på sin en inflammation. Det känns så iaf. Så efter badet la jag mig på vår foam roller och det kändes kan jag säga, usch och fy!

Nu blir det foam roller och vila fram till lördag då det är Tough Viking, hua!!!