Blodomloppet 2014

Före

Efter

01:05:06 kom jag i mål på ikväll och då gick jag inte en endaste gång. Jag till och med joggade när jag tog en klunk vatten. Jag är så glad att jag valde att våga mig på milen. För många är det självklart men för mig är det verkligen inte det. Efter ca 10 års fegande så ska jag nu försöka tänka på mig själv som en tjej som springer milen om jag bara vill. 

Måste tacka mina vänner som försökt hjälpa mig i all min beslutsångest kring det här jäkla loppet. Men största tacket går till min andra hälft som inte lät mig nöja mig med 5km. Hans kommentarer efter loppet var 

"grymt"
"jag sa ju det"

"och du ska aldrig jiddra med mig om att du inte kan"

Ikväll kommer jag att gå och lägga mig med ett leende :)