Tung dag idag

Idag har inte vart nån rolig dag. Riktigt dåligt med energi, sur och nedstämd. Sånna här dagar har jag svårt att motivera mig till nåt alls. Har negativa tankar om min diet, känner att det kommer ta så jävla lång tid att känna mig nöjd. De elaka glasögonen är på när jag tittar mig själv i spegeln, ser ingen förändring längre. Ringarna sitter tight på mina fingrar. Varför är jag vätskefylld för? 

And so on.... 

Det är svårt att bryta tankemönstret sånna här dagar men försöker iaf  hitta lite motivation i gamla bilder. Försöker minnas känslan och glädjen när jag nådde mitt mål. Känslan av att kunna ta på mig precis alla kläder i garderoben utan att det tog stopp på halva låren. 

Kom ur rutinerna lite idag och missade en måltid. Man kan ju fråga sig hur jag kan missa ett mål när jag redan ligger på underskott??  Kom ur rutinerna i dag helt enkelt. Lär ju vara därför jag känner mig nedstämd, det och att det snart är dags för mens. 

Kastar om lite i träningsschemat den här veckan eftersom Damir är sjuk och inte kommer träna imorn. Så jag kör ett mma-fitness pass imorn så får det bli hans träningsdag på fredag istället. 

Ska ta mig lite nötter nu innan jag lägger mig så hoppas jag på att må lite bättre imorn. Ska se till att få i mig alla måltider imorn, det är jäkligt klantigt att missa. 

Haha, vilket sjukt bittert inlägg. Men det är precis så jag är just nu så det speglar sig bra här. Nya tag imorn!

Att välja glädje // Kaj Pollak

Hade tänkt skriva av mig lite skit men bestämde mig för att fokusera på det positiva istället. Bra va?!! 

Onsdag idag och jag hade mitt cykelpass på Nordic Wellness här i Eskilstuna. Det blev näst intill full klass, tror jag hade två tomma cyklar längst fram, sen var resten upptagna. Vilken energi!

Själv har jag ju vilat sen i lördags eftersom jag inte känt mig helt kry. Var lite tveksam till om jag skulle köra ikväll men eftersom jag inte har ont i halsen så bestämde jag mig för att hålla min klass. Hade en liten tanke att ta det lite lugnt, haha, lätt när man har en fullsatt sal kokande av energi. Jag älskar verkligen min intruktörsroll. Det absolut bästa är när jag kan inspirera andra till träningsglädje. Idag fick jag sagt till mig att personen (som inte tränat så mycket förutom löpning tidigare) numera längtar till onsdagar för mitt pass. Att det bara blir roligare och roligare för varje onsdag. Vilket betyg va? Underbart roligt att höra. Eller dem som efter passet berättar att de alltid hatat spinning men nu tycker det är superkul. 

Hade en intruktörskollega med som motionär idag och han bjöd på massa pepp och energi. Det höjer hela gruppen när det kommer pepp, tjo och tjim från en annan deltagare också och inte bara från instruktören. Så tänk på det ni som brukar gå på pass, det är jätteuppskattat med pepp från klassen :)

På våra träningar med B.A.B.Y Runners Team så är peppet jätteviktigt och nåt som jag tjatar om. Kör vi backintervaller så är det obligatorisk pepp när man är på väg ner. 

Tappade rösten lite efter passet så helt 100 är jag då inte. Men håller tummarna att jag tränat bort bacillerna så jag kan köra på imorn med. Svårtslaget pass idag men hoppas på bra deltagarantal imorn med :) 

Ett välförtjänt bad är redan avklarat och nu blir det lite Blacklist innan jag somnar. Känns som det är betoning på "lite" Blacklist för jag lär somna snabbt. 

Ha en härlig torsdag där ute, sista dagen innan fredag, kämpa ♥

Fredagsformen

Jag hittade bilden jag skrev om för några inlägg sen. Idag är en dag då jag verkligen kommer försöka applicera dem orden på mig själv. 

Ingen kul fredagsvägning idag, -0,2kg på sen förra veckan. 0,5 är inte mycket så det är otroligt surt när jag inte når dit. En sak om jag visste att jag har fuskat med kosten men det har jag inte. Men som sagt, jag tänker inte slås ner av det här. Nån anledning är det till att kroppen inte vill släppa ifrån sig mer denna veckan, tänker inte fundera så mycket mer på det. 

Tog fram måttbandet och det har minskat överallt förutom på armarna. EXAKT samma sak som förra gången, jag tror jag minskade första centimetern efter typ 10kg ner på vågen. Jag har gått ner 7,1 kg nu snart kanske jag minskar lite runt överarmarna också, haha!

Fredagsfrukost två äggmackor med skinka och så en kopp te till det. Så jäkla gott! Har sovit bort den negativa känslan från igår och ser fram emot att testa Shootfighting istället för mma. Det är enorm sammanhållning på klubben och trots att jag är nykomling så får dem en att känna sig otroligt välkommen, Nova MMAheter klubben och har sin lokal mitt i centrum. 

Dessutom har jag ju köpt mina rosa boxningshandskar och mitt livs första tandskydd, kan ju inte sluta nu liksom :)

Ha en underbar fredag och helg där ute, ta hand om er och era nära ♥

Att våga...

Samtidigt som vårt girls only mma-pass är på tisdagar så kör de nåt som heter MMA-fitness. Det har sett grisigt tungt ut, massa burpees och skottkärregång mm. Har väl tänkt att nån gång men inte än, måste komma i bättre form först. 

I fredags hade jag noll motivation att gå till gymmet ensam och jag ville verkligen inte skippa träningen. Så kom det ett mail att det var ett mma-fitnesspass på kvällen och jag funderade ett bra tag om jag skulle våga mig på det. 

Jo, förra tisdagen så träffade jag tränaren för dessa pass som tyckte jag skulle komma och testa iaf. När jag sa att jag inte alls är i form för den sortens träning så svarade han med att alla kör utifrån egna förutsättningar och efter sin egen förmåga. 

Med dem orden i tankarna så skickade jag iväg ett mail och anmälde mig till fredagens pass. Eftersom jag redan träffat tränaren och berättat att jag är nybörjare så kändes det lite bättre iaf. Men jag var ändå sjukt nervös, det är så himla långt utanför min comfortzon att det är skrämmande. 

Väl på plats så visar det sig att tränaren är sjuk och istället var den en tjej som skulle hålla passet. Redan där kände jag "oh no", förklarade lite snabbt att jag är nybörjare och bla bla bla. Hon var lite stressad och sa bara att det kommer nog gå bra...

"Nog?" tänkte jag för mig själv. 

Samling på mattan och genomgång av passet. Jag kände INGEN där, men räckte upp handen när hon frågade om det var några nya där. Självklart var jag ensam nybörjare också. Ångesten tilltog men jag bet ihop. 

- Idag ska vi köra stegen i par och vi ska tävla parvis mot de andra paren.

TÄVLA??? Ångesten tilltog ännu mer och liten panikkänsla nånstans i magtrakten. Vadå tävling? Vadå par? Oh no! Funderade på allvar att resa mig upp och gå hem, det här var inget för mig. Inte ens i bra form skulle jag gilla den här sortens träning/tävling och nu är jag långt ifrån bra form. Men jag satt kvar. 

- 10 stationer och 4 minuter på varje station. Exempel burpees, om jag kör en så ska min partner köra en. Kör jag två så ska min partner köra två, osv. När nån av oss i paret inte kommer längre så stannar vi där. Orkar man inte mer än 2 burpees så får paret två poäng där. 

Paniken tilltog, jag skulle inte bara försöka överleva övningarna för mig själv utan jag skulle förstöra för nån annan också. 

Sen gick hon igenom alla 10 stationer och nånstans i mitten var det inte roligt längre. Tårarna brände, jag fick svälja flera gånger för att tvinga tillbaka dem. Nej nu går jag hem! Men nä, jag var kvar. Vet inte varför riktigt, om det är den där känslan av att jag ändå var där eller om jag skulle skämmas över att gå hem innan vi ens börjat. 

Stationerna var:
1. Välta däck

2. Fällkniven (ligga raklång på rygg och lyfta raka armar och raka ben i luften samtidigt. 

3. Kettlebells

4. Hänga i händerna och lyfta fötterna och nudda stången med tårna

5. Armhävning med klapp

6. Springa och bära sin partner på ryggen

7. Burpees
8. Chins/pull ups

9. Dyka under sin partner (mellan benen) för att sen "hoppa bock" över på tillbakavägen

10. Dubbelhopp med hopprep

Som tur var så var vi ojämnt antal så jag fick köra i par med coachen, ojuh! Passet startade och välta däck gick bra, har aldrig testat förut men det var inga problem. Sen var det fällkniven, jag har inte gjort en enda situps sen innan graviditeten så den var helt omöjlig, men jag körde lite olika varianter av situps istället. Kettlebells gick kanon. Hänga i händerna gick inte alls till en början. Kombon svettiga händer och alldeles för tung kropp gick inte hop. Men med lite kalk så kunde jag iaf hänga en liten stund. Räknade hur länge jag orkade hänga och försökte hålla så länge varje gång. 

Armhävning med klapp har jag aldrig gjort förut och hade inställningen att jag inte skulle klara det. Bestämde mig för att bara köra vanliga armhävningar men coachen sa åt mig att testa iaf. Och tamejtusan så klarade jag flera stycken. Haha, det hade jag aldrig trott. 

Sen var det dags för det absolut värsta på hela kvällen, momentet där jag skulle låta nån bära mig på sin rygg. Det här har varit helt uteslutet i så många år, inte en chans att nån någonsin får lyfta mig så. Kanske om jag vore döende men då måste jag nog vara avtuppad för att godkänna det. Det finns inte att nån får bära mig helt enkelt. Tror jag höll andan när jag hoppade upp på coachens rygg. Frågade henne nog 3-4 gånger om hon verkligen var ok med det här. Then I did it, jag hoppade upp på hennes rygg och lät mig bäras de där jäkla metrarna. 

Sen gick allt av bara farten, var chockad, stolt, trött som as och grinfärdig hela vägen hem. Väl hemma när jag skulle försöka återberätta för Damir så kom tårarna. Han förstod mig inte, han var stolt över mig men förstod inte varför jag tycker det är så jobbigt. Jag tror inte nån förstår som inte är eller varit tjockis, men däremot tror jag varenda "tjockis" förstår exakt min känsla.
Jag kan dock säga att jag hade ALDRIG klarat det utan coachens pepp. Hon var grym och det var liksom så självklart, inget mjäk och inga krav, så jäkla bra av henne ♥

Träningsvärken under helgen har inte varit av denna värld, mina underarmar har hotat med att gå av så fort jag aktiverat dem och magmusklerna krampar vid minsta rörelse. Men vilken känsla det är att besegra sina rädslor. Lycka!

Ikväll är det ju tisdag och alltså dags för mitt mma-pass, men nyss fick jag ett mail att tränaren är sjuk så passet är inställt men jag kan gå på mma-fitnesspasset som är samma tider. Hmm...........!

Nu är jag anmäld och sitter här och tänker att det kan ju fan inte bli värre än i fredags iaf. 

I did it!

Fokus på rätt saker

Den osminkade sanningen en tisdagskväll som denna...

Ikväll får det bli ett kort inlägg för mig tänkta tidiga kväll igår blev inte alls tidig och jag har varit trött hela dagen. 

Idag fick jag ett sms från en kär vän i Sthlm, hon hade läst mitt inlägg igår och skickade massa kärlek i smsform. Och hon har så rätt, fokus på rätt saker och bort med den där djävulen på axeln. Han pratar dynga ändå. 

Så även om känslan finns där titt som tätt som så många andra negativa saker runt omkring en, så får ansträngningen bli att inte lägga nån fokus på det dåliga. Om man inte får bort det så får man lära sig hantera det, eller hur?!!

Så idag har jag försökt tänka på vilka fina komplimanger jag fått de senaste dagarna. 

I söndags var den en tjej som jag träffat i gymmiljö nu ett par år nu som var på mitt spinningpass. Efteråt berättade hon att hon haft ett uppehåll med träningen och haft svårt att hitta tillbaka, men kände att mitt pass verkligen hjälpte henne på rätt väg. Och avslutade med "verkligen tack för det". 

Hur gulligt var inte det av henne och hur bra fick det inte mig att må att jag hjälp någon annan i hennes träning? Underbar känsla ♥

Igår träffade jag på två B.A.B.Y-brudar på cardio walking-passet jag var på på kvällen. Båda de här tjejerna är otroligt givmilda med fina kommentarer och igår talade de om för mig hur positiv inverkan jag haft för de båda på deras cykelpass. Helt plötsligt gillar dem spinning igen. Och den ena la även till att hon tycker mina pass är helt klart de bästa. 

Vem skulle inte bli glad över sånna komplimanger? ♥

Idag hälsade jag på en kille som är stammis på mitt RPM-pass på onsdagar, som jag nu tagit mammaledigt från. Han gick förbi mig i gymmet och vi hälsa såklart varpå han sa att han verkligen kommer sakna mina pass. 

Han har ingen som helst annan relation till mig än att jag är just instruktör på ett pass han brukar gå på. Det gjorde mig så himla glad att han sa så, det hade han inte behövt göra om han verkligen inte tyckte så ♥

Så tre jättefina anledningar att vara stolt gravid istället för de dumma känslor jag haft om mig själv den senaste tiden. 

Som fina Karin kommenterade, jag skulle aldrig vara så elak mot nån annan som jag är mot mig själv. 

Så ändring på det, som sagt, kan vi inte ta bort dem känslorna så får vi lära oss hantera dem.

Med dem orden tänker jag nu krypa ner i renbäddade sängkläder. Mys ♥

Söndag hela dagen...

Idag har jag haft den bästa morgonen på länge. Emilija kom in till mig vid 7:30 och sa:
- Ni vill inte jag sova mer!
Så jag tog på mig min nyinköpta pyjamas så hade vi pyjamasmys i TVn framför Bolibompa. Hon är så himla mysig, ska sitta nära och ber man om en kram så får man en riktig bamsekram.
Sökte fram Mauro Scocco´s Du är aldrig ensam och satt och sjöng med i texten. Så mycket kärlek som jag känner för min lilla tjej är helt obeskrivligt.
Innan man får barn vet man inte vad det innebär och tur är väl det för det skulle vara hemskt att veta vad man går miste om. Oändlig kärlek ♥ ♥ ♥

Efter vår lilla mysstund åkte vi och kolla på Bella som hade handbollsmatch. Bella är Emilijas absoluta favorit och inte så konstigt. Bella är världens finaste kusin, så go och omtänksam.
Efter att ha sett Bellas lag utklassa Kolsva så styrde vi kosan hemåt. Jag skrev ju tidigare idag att jag hade beslutsångest vad jag skulle träna. Borde och vill är två helt olika saker. Det blev en borde och jag tog på mig löparkläderna (alldeles för varma) och stack ut på en runda. Första tanken var 5 km men sen tänkte jag att jag borde kunna springa lite längre så skulle det kännas lite bättre än en 5a. Det blev 7,8km och det kändes kanon, jag flåsade ganska mycket men va tusan gör det bara fötterna fortsätter springa så?!! Hahaha!

 Ikväll har jag fixat matlådor, både lunch och middagar för hela veckan. Det blir jäkligt enformigt men det är enklast så. Jag får variera med vilka grönsaker jag har till. Jag tycker det är bäst att göra så här och slippa lägga nån tid på vardagarna på matlagning. Emilija såklart men det går väldigt snabbt att göra mat till henne. Oftast gör jag flera matlådor åt henne också när jag lagar, så det finns alltid i frysen. Det är ett tips till er som undrar hur vi får tid till all träning, matlådor is the answer.

Känner av halsen ikväll och jag vill absolut inte bli sjuk nu när allt flyter på så bra med min träning. Ja, det hade jag ju inte velat bli ändå men ännu mindre nu iaf. Köpte granatäpple som jag har hört ska vara en vitaminbomb. Så nu håller jag tummarna att det inte känns värre imorn.

Nu ska jag faktiskt krypa ner under täcket och kolla på ett avsnitt av Homeland innan jag somnar. Jag gillar min nya vana att somna tidigt på kvällarna :)

Hoppas ni haft en härlig helg där ute ♥

2014 - loppens år :)

Inte tusan i min vildaste fantasi ens kunde jag för några år sen tro att jag skulle bli en tjej som deltar i massa lopp. Vilken konstig mening det blev där... Aja, ni förstår nog :)
Förra året sprang jag två lopp och tyckte det var ovanligt för att vara mig och så toppar jag det med sex lopp i år. Och inte bara vanliga lopp utan även en hinderbana i form av Tough Viking och så igår sprang jag Tjurruset som är en terrängbana. Inte mindre än fyra gånger har jag valt distansen 10km, jag Nina?!?! Haha, jag sitter här och ler när jag skriver för det är en overklig känsla.

Som en liten belöning till mig själv så beställde jag igår en pulsklocka från TomTom.
Grattis och bra jobbat Nina!!!

Gårdagens Tjurrus var helt sjukt jobbigt. Jag är i sämre form än i våras och det känns verkligen. Sen var det iofs mitt livs första terränglopp men ändå, löpningen kändes jättetung mest hela tiden. Men HERRE JÖSSES vad roligt det var!!! Så sjukt jobbigt men så många skratt under ett lopp har jag aldrig varit med om förut. Spana in den här videon och se själva hur otroligt roligt det ser ut att vara ;)

Tjurruset 2014 from Micke sjöblom on Vimeo.

Så en liten sammanfattning av mitt loppår 2014...

10 maj - Tough Viking Hagaparken, 7,5km

12 maj - Vår Ruset i Västerås, 5km 

 

14 juni - Å-loppet i Eskilstuna, 10,5km

25 augusti - Blodomloppet i Västerås, 10km

 20 september - Topploppet i Hagaparken, 10km

 

5 oktober - Tjurruset i Södertälje, 10km

En helg med B.A.B.Y

Strax innan 10 mötte jag upp några av tjejerna vid tågstationen så åkte vi tillsammans till Hagaparken i Stockholm för att springa Topploppet. Där mötte vi upp resten av gänget som ni ser på bilden, plus flera andra härliga B.A.B.Y-tjejer från andra delar av landet. 

Strålande sol som värmde på bra, kanonförutsättningar kan man ju tro. Men usch vad tungt det gick i lördags, jag ville ge upp hela tiden men på nåt sätt lyckades jag ta mig runt milen ändå. Jag gick i de värsta uppförsbackarna och helt ärligt så kändes det ju inte så jäkla farligt att behöva gå lite under loppet. Hittills har jag ju sett det lite som ett nederlag, men nä, det var helt ok ändå :)

Jag sprang i mål på 1.07 med en kropp som verkligen inte ville vara med längre, usch vad trött benen var. Men det glömde man snabbt när man sen fick heja på alla brudar som sprang 5km. 

Topploppet var mitt fjärde lopp för i år, haha, tänk att det blev en joggare av mig med :)

Det var faktiskt en B.A.B.Y-tjej som vann hela damklassen 10km, Elmina Saksi, grattis till henne som sprang in på imponerande 41 minuter. Helt galet!

Sen åkte vi hem till min fina Emma och hade en myskväll. Vi åt, drack lite vin och kollade serier, alldeles precis lagom aktivitet för mig denna lördags kväll :)

Efter lördag kommer söndag och då hade vi workshop med alla initiativtagare till löpargrupperna. Alla var inte på plats men jag tror vi var 26st iaf och det är ju inte illa pinkat. Vi började dagen med löpteknik och jag kan säga att man kropp hatade mig just då. Efter en mil så ville den vila men nu var det bara att kämpa på. Löpteknik och några vändor i backen dessutom, tjohoooo! 

Sen var det workshops för hela slanten. Vi kom väl kanske inte fram till så mycket som planerat men vi fick träffa varandra och dela med oss om tips och framtidsvisioner. 

B.A.B.Y´s grundare Malin Nylén hade ordnat så himla bra för oss hela dagen. Tack återigen för det Malin ♥

Ett inspirationspass med Blossom hann vi med också. Vilken kvinna! Jag kom åt muskler jag inte visste att jag hade. Hon pratade mycket om hjärna, hjärta balans och att skapa plats i kroppen. Jag trodde jag hade en bra kordinationsförmåga men icke sa Blossom, haha!

Och sist men absolut inte minst så fick jag med mig bucklan från Stadskampen i Vår Ruset med mig hem. Vi i Eskilstuna vann ju Stadskampen mot de andra städerna och får ha den fina vandringspokalen tills det är dags att göra upp om titeln igen. Planen är ju självklart att behålla den nästa år också men det är starkt motstånd där ute i landet :)

Så påfylld med inspiration och energi så startade jag en ny vecka!

Bra onsdag helt enkelt

Nu ska jag skriva lite jobb igen men det blir lätt så när man trivs så himla bra som jag gör. Ibland är det mycket och blir lite kaos i min lilla skalle och jag är helt slut när jag kommer hem. Men jag älskar verkligen mitt jobb. Jag har underbara kollegor som jag verkligen uppskattar och trivs med, jag har en chef som jag trivs jättebra att jobba med och för och jag trivs jättebra med mina arbetsuppgifter.
Idag fick jag beröm för ett projekt jag ansvarat för som egentligen ligger helt utanför mina vanliga arbetsuppgifter. Och OJ vad man växer av lite beröm. Att några ord kan göra en så glad och stolt, det var inget märkvärdigt så men ett par snälla ord, uppskattande ord kan verkligen göra ens dag. Idag gjorde dem min dag :)

Var otroligt trött på bussen hem idag och insåg att det enda som skulle funka idag som träning var med en instruktör som gapade lite på mig. Så bokade in mig på en Body Pump på NW och så här efteråt kan jag dra slutsatsen att det var ett smart drag. Jag tycker det är sjukt kul att köra pass igen och känner mig mer motiverad än på länge :)

Nu har dem kommit i ordning bra på gymmet också och allt känns verkligen nytt och fräscht. 

Sen direkt hem till stumpan här hemma för mys och nattning. Ikväll hade hon lagt 3årstrotsen åt sidan och var bara så där underbar som bara hon kan vara (självklart liiiiiiite partiskt skrivet). 

Klockan är bara strax efter 22 och jag är redan nerbäddad, sitter förvisso upp i sängen men så fort jag satt punkt för det här inlägget så ska jag lägga mig ner och sussa. Jag behöver sova mer om nätterna och måste försöka komma i säng i tid om kvällarna. 

Ikväll kommer jag somna med en sån där härlig känsla i bröstet. Harmoni ♥

Never give up

Ibland vill jag bara kräkas på min bergodalbanevikt. Ner upp, ner upp, ner upp.... Nu ställer jag mig inte på vågen längre utan låter kläder och spegeln vara min måttstock. Kläderna sitter fortfarande lite som om de alltid vore nytvättade, lite tajt med andra ord. Men de sitter iaf inte lika tajt som direkt efter semestern, så åt rätt håll har det gått iaf. 

Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig hur jag kan ha så jävla svårt att följa en strikt kost med normalstora portioner. Hur kan det vara så svårt? Jag försöker sätta upp regler för mig själv men bryter dem alltid nästan redan innan jag ens hunnit komma igenom en endaste dag. Igår t ex, jag åt tidig lunch och tränade både med B.A.B.Y och därefter gym. Jag hade bestämt mig för att äta två ägg som kvällsmål efter träningen. Det var planen och den höll ända fram tills jag stod med kylskåpsdörren öppen och bestämde mig för att steka äggen och lägga på 2 brödskivor istället. Why??!!! Varför kunde jag inte bara hålla mig till min plan med två kokta ägg? Jag vet att bröd är ett mindre bra val för mig och ändå så ställer jag mig och steker äggen och lägger dem på brödskivorna. 

Tidigare i veckan så åt jag en proteinbar innan jag gick och la mig. Den var också fullkomligt onödig. Jag äter en bra frukost, lunch, mellanmål men så kan jag inte hålla hela vägen. Jag vet ju de resultat jag vill ha på min kropp skulle komma bra mycket snabbare om jag kunde hålla hela dagarna och veckorna och inte bara halvdant som det är nu. 

Men det är ju bara kämpa på, att ge upp är inte ett alternativ. Ge upp, nej nej, det funkar ju inte. Jag försöker att vara positiv och snäll mot mig själv i mina tankar. Man hjälper ingen annan genom att vara elak och nedtryckande. Uppmuntran och pepp är vägen att gå och så även på mig själv. Jag försöker iaf, det är ju liksom bra mycket lättare att tänka dåliga tankar om mig själv än bra. Men som sagt, jag försöker ändra på den biten. 

Så nu bjuder jag på två selfiebilder från imorse där jag faktiskt tycker att min kropp ser helt ok ut. 

Snart hittar jag den där sista motivationen till att köra fullt ut men än är jag inte där och det är faktiskt ok det med. Jag mår bra, jag är hälsosam och jag är lycklig. Det är tre saker att vara glad för :)

Det där med att våga misslyckas...

Måndag morgon och om ca 10h är det dags för Blodomloppet i Västerås. Jag vet inte hur många gånger jag ändrat mitt beslut om vilken sträcka jag ska springa. Det här är ett lopp som vi springer med jobbet, jag sprang även förra året och då kämpade jag mig igenom 5km. Jag sprang då mina första 5km under halvtimmen. Jag var i sån sjuk oform efter fyra veckor semester på Balkan men jag tog mig runt utan att stanna av iaf.
Jag hade inget mål med det här loppet förra året och inte i år heller, det är rätt snart efter semestertider och det är svårt att sätta ett vettigt mål när man inte vet hur mycket man kommer springa under sommaren.

Men i våras när jag anmälde mig tänkte jag att om jag anmäler mig till 10km så kommer jag ju helt enkelt att vara tvungen att springa längre distanser i sommar. Jo tjena! Jag har sprungit två gånger i augusti, en runda på 5km och en på 7,5km. I början av juli sprang jag 7km två gånger och sen några 5or.

Nu har dagens lopp blivit till ren ångest. Jag känner mig inte alls i form att springa en mil men jag vill ändå inte ge upp utan att ens ha försökt.
Men sen tänker jag att det vore så skönt att bara minska sträckan och köra ett lopp utan prestationsångest och faktiskt bara ha kul med de andra 32 kollegor som också springer.
Så kommer tankarna att jag ger upp. Sen tankarna att löpning inte ska ge ångest utan att det ska vara kul och att man springer för att må bra.
Jag vet ju dock hur jäkla stolt jag är över mig själv efter en mil. Men sen vet jag ju också hur deppig jag blir om jag inte klarar av det jag tänkt att göra, misslyckas helt enkelt.

Så här håller jag på om och om igen hela dagarna. Blir fan galen snart!
Igår hemma hos Hanna och Marcus bestämde jag mig för att det får bli 5km. Och som motprestation ska jag anmäla mig till 10km i Topploppet. Fine! Kände mig nöjd med mitt beslut.
Kommer hem till Damir och berättar om min plan och ser hans blick tillsammans med hans "men du skulle ju springa milen".
Med ett muttrande om att han kan väl iaf försöka peppa mig i mina beslut så blev jag skitsur och bestämde mig genast för att springa den där jävla miljäveln om det så ska ta mig 1,5h runt.
Ny plan alltså.

Så kommer då söndag kväll och jag och Emily tar en powerwalk. Jag berättar om min sjukt jobbiga beslutsångest varpå hon säger nåt som verkligen slog huvudet på spiken. Svårt att återberätta exakt men hon frågade hur länge glädjen över en avklarad mil skulle sitta i och hur länge besvikelsen över en misslyckad mil skulle sitta i. Jag är otroligt hård mot mig själv när jag inte klarar uppsatta mål. Spelar ingen roll förutsättningar eller dagsform, jag blir skitledsen och tänker inte rationellt alls. Ett misslyckande är ett misslyckande oavsett anledning.
Det är flera gånger som min kollega. vän och löparkompis Micke fått trösta mig och "tala vett" med mig när jag inte orkat med det jag tänkt orka med när vi varit ute på våra rundor. Jag har honom att tacka för att jag faktiskt bara fortsatte kämpa på med löpningen när det kändes som jag ALDRIG skulle komma upp över 5km.

Så där under promenaden så kändes 5km som det absolut bästa beslutet. Jag ska ha trevligt utan prestationsångest och så kör jag på mot milen i september istället.

Men..........
När jag låg i badet sent i går kväll... Jag tar väldigt långa bad och har massa tid att fundera över saker och ting. Kom den där känslan över mig att jag är ju faktiskt lite bättre än vad jag brukar tro om mig själv. Jag har fegat ur så många gånger sen jag gick upp i vikt för över 10 år sen. Så många gånger jag hittat ursäkter och på så sätt hindrat mig själv från att ta mig framåt.
Jag är bättre än så nu, jag är inte sån längre. Jag vill inte vara en människa som ser hinder jag vill se möjligheterna.
Hur ska jag ta mig framåt om jag inte vågar misslyckas längs vägen? Ska jag lära Emilija att det är bättre att inte chansa utan hela tiden stanna i sin comfort zone? Att inte våga ta lite risker i livet?

Nej för att vinna måste man våga förlora! 

Så mina vänner, tänk en liten tanke på mig 18:35 för då går starten för alla som ska springa milen och jag kommer vara en av dem. Om det tar mig 1,5h så får det vara så. Jag kanske behöver gå nån kilometer, då får det vara så. Men jag är inte längre Nina som inte vågar misslyckas. Så det så!

21 saker döende människor säger sig ångra mest med sitt liv...

Jag klickade in mig på den här listan http://skrolla.se/21-saker-doende-manniskor-sager-sig-angra-mest
och kom att tänka på min "att-göra-innan-jag-dör-lista". Jag måste leta upp den och kolla om jag kan pricka för nåt och kanske lägga till nåt mer :)
Men iaf, jag läste den här listan på 21 saker som döende människor ångrar med sitt liv och jag gillar faktiskt den här listan. Jag brukar säga till kompisar som är "fastnat" lite i nån fråga att vi lever bara en gång och har bara ett liv, därför är vi skyldiga oss själva att leva vårt liv så bra vi kan. Så jag tänkte ge en lite personlig reflektion till var och en av dessa människors lista.

1. Att man brydde sig för mycket om vad andra tyckte och tänkte om en
- Det är en är punkt där jag verkligen borde bli bättre. Jag kan sitta och oroa mig i dagar över vad andra tänker om mig. Damir är ofta på mig när jag fastnar i det här negativa tänket och säger åt mig att strunta i vad andra tycker, det kan jag ändå inte göra nåt åt. Att inte lägga så mycket energi som jag gör på just sånna här tankar.
Men jag har kommit en bit på vägen iaf, förut var jag ännu värre men det kanske beror på att jag inte hade en Damir som påminde mig om att skita i vad andra tänker och tycker hela tiden :)

2. Man borde ha lärt sig ett andra språk
Jag kan engelska och jag tänker banne mig se till att lära mig mer jugge också. Nu under semestern så kände jag att jag förstod rätt bra men pratandet var katastrof. Men skam den som ger sig.

3. Man stannade kvar för länge i dåliga förhållanden
Kan ju bara nämna lite snabbt att jag hade nåt sorts telefonförhållande men en kille som jag visste ljög för mig och som jag träffade typ 3 gånger på 2 år. 2 ÅR!!!!!

4. Att man inte reste mer när man hade chansen
Jag önskar jag kunde resa mer än utomlands än vad jag gör. Men vi är iaf rätt duktiga på att ge oss ut på småresor med hotellövernattning.

5. Att man inte gick vidare snabbt nog
Jag är typ världens sämsta på att gå vidare. Kan hålla fast vid saker som jag vet är fullständigt jättedumt att hålla fast vid. Men jag försöker bli bättre och det här året har jag gjort några jobbiga val genom att just släppa taget, men jag kunde ju helt klart ha gjort det tidigare, haha.

6. Att man inte stannade upp oftare för att njuta av stunden
Jag har ett motto som innebär att ta vara mer på vardagen och inte bara låta vardagarna bli en transportsträcka till helgen. Vardagarna är 5 dagar och helgen bara 2.
Samma sak med semestern, året har 52 veckor och semestern är bara 5.

7. Att man inte tog fler risker i livet
Jag vill tro att jag är rätt bra på att våga mig på saker här i livet :)

8. Att man missade tillfällen att se sin favoritartist live
Hmm, har jag nämnt att jag skulle vilja se en konsert med Takida? Det har jag velat i flera år nu och ändå tar jag mig inte ens in på deras hemsida och kollar konsertschema.
Jag var iofs på deras spelning här i stan för några år sen men av lite tråkiga omständigheter så missade jag typ allt ändå :(

9. Att rädsla förhindrat en från att göra vissa saker
Kanske dags att sluta fega och faktiskt testa på lite fighting?!! Det är nåt jag funderat på i säkert 10 år men inte vågat ta steget till nån klubb för att testa.
Hellre ångra det man gjort än att sitta och ångra det man aldrig gjorde- right?!!

10. Att man inte pluggade hårdare och bättre
Jag ångrar sjukt mycket att jag inte lyssnade på historielektionerna mer i skolan. Jag är helt lost när det gäller historia.

11. Att man inte lyssnade på föräldrarnas råd
Jag ringer ALLTID mamma när jag är upprörd.

12. Att man inte slutade tidigare på jobbet man hatade
Aleris i Solna gav mig magont varenda dag under de 6 månader jag jobbade där. Hemskt!

13. Att man ofta följde strömmen än att gå sin egen väg
Jag vill tro att jag försöker gå min egen väg när jag kommer till vägval i livet. Men det är klart, inte utan att jag först måste fundera på vad alla andra kommer tänka och tycka. Haha!

14. Att man inte prioriterade träning och kost
Träningen är högt prioriterad men kosten är en ständig kamp.

15. Att man lät sig definieras av olika könsroller
Här har jag nog ingen kommentar faktiskt. Jag är emot kvotering och tycker inte jag begränsas av vad som är "kvinnligt" eller "manligt".

16. Att man inte stod upp mer för sig själv
Det här behöver jag jobba med. Jag tror jag till och med blivit sämre på senare tid. Litar inte riktigt på min egen kapacitet. Ett exempel är för bara några veckor sen när jag kom in på en diskussion om fladdermöss finns i Sverige eller inte. Jag var helt säkert på att det finns fladdermöss i Sverige, alltså 100% helt bombsäker. Men den andre var helt övertygad om att det inte alls finns fladdermöss här och helt plötsligt trodde inte jag heller att det finns här i Sverige. Att jag helt enkelt trott fel i alla år. Men efter en googlesökning så visade sig att jag skulle litat på min egen tanke.

17. Att man inte umgicks tillräckligt med mor- och farföräldrar
Här är en punkt jag absolut inte kommer tänka på. Att sakna är en annan sak, men jag umgicks väldigt mycket med min mormor som är den enda jag haft möjlighet att umgås med. Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt :(

18. Att man jobbade för mycket
Haha, här är en punkt jag försöker ta upp men en väldigt nära vän till mig. Jag vet att han vet att jag menar just honom när han läser det här :)
Efter en svacka i livet (år 2009) så har jag lärt mig att man inte lever för att jobba utan att man jobbar för att leva. Men det betyder inte att jag inte jobbar hårt, för det gör jag. Jag har bara lärt mig att inse att ett jobb inte är mer än ett jobb. Det är ingen som kommer tacka dig för de hundrafemtielva timmarna du låg vaken om nätterna och tänkte på jobbet, om företaget börjar gå dåligt och behöver skära ner på folk. Då är jag rätt övertygad om att jag inte kommer få höra "jo men Nina vi vet att du egentligen jobbat mycket mer än vad du än anställd för att göra, så vi låter dig jobba kvar trots att vi inte har råd att ha dig kvar".

Missförstå mig rätt nu, jag älskar mitt nuvarande jobb och jobbar som sagt hårt. Men jag skulle för den sakens skull inte låta jobbet komma före mitt liv utanför jobbet, familjen t ex.

19. Att man inte slutförde det man påbörjade
Jo men det här är jag bra på :)

20. Att man oroade sig för mycket i onödan
Här kommer Damir in i bilden igen, han är skitbra på det här och jag är rätt skitdålig på det här. Han säger väldigt ofta åt mig att inte haka upp mig på småsaker som ändå egentligen inte spelar så stor roll.

21. Att man inte visade tacksamhet tidigare
Den här kan jag också bli bli bättre på. Ett tack kostar ingenting men betyder ofta väldigt mycket.

Så det var hela listan på 21 punkter. Hur tänker ni? Nån punkt som triggar er lite extra?

Imorn bär det av till sthlm för lite träningsäventyr :)

För några veckor sen ringde Malin Nylén, grundaren av The B.A.B.Y Network, och frågade mig om jag kunde tänka mig att leda ett pass för topp Hälsas läsare och medlemmar. De erbjuder sina läsare fri löpträning inför det egna loppet Topploppet i september. De har anlitat Puls & Träning som coacher för dessa träningstillfällen men de kunde köra igång från och med nästa vecka och nu är alltså jag tillfrågad att hålla i premiärträningen imorn. 

Jag gillar ju sånt här, eller nej, jag ÄLSKAR sånt här. Så första tanken var "självklart" men sen kommer dem där jäkla tviveltankarna... Kommer jag klara av det? Vad kommer alla tänka när jag, småtjocka och inte alls nån löpexpert jag ska leda dem liksom? 

Men nej, jag har aldrig varit en person som fegar ut för sånt här och tänker inte bli det heller. Så jag tackade ja och imorn är det alltså dags och det ska bli SKITKUL :)

Precis som med B.A.B.Y-träningarna så har jag ingen aning om hur många som kommer men jag har passet klart för mig och så får man anpassa lite vart efter. Med tanke på att vårt Eskilstuna team är typ ENORMT så känns det som den biten inte blir nåt problem :)

Om jag har några läsare i Stockholm så hoppas jag att ni kommer och supportar mig på plats, Haga Forum klockan 18:00.

Passupplägget ser ut så här:

Uppvärmning (15min) Lätt jogg, lite pulshöjande övningar och rörlighet
Trippin på ett lite annorlunda vis (en Eskilstunafavorit). Var och en hämtar en pinne i omgivningen, sen kör vi trippin över pinnarna.


Intervaller (10min) Backintervall (om det finns nån bra backe) annars tempoökning 100m


Hästlöpning (5min)



Stafetter, 20m (10min)
Parvis. Börja med att presentera sig för varandra.
Sträckan till rundningen så kör man Ankgång/Rumpnissan. Vid rundningen kör man plankan innan man springer tillbaka. Partnern räknar till 30 och ropar den andres namn när den får springa tillbaka och växla (därav presenteringen innan start).
Nästa varv kör man 10 upphopp istället för plankan, sen tillbaka för växling. Så varvar man plankan och upphopp så här.


Styrka (5 min)
Fortsätter i samma par där man ställer sig i plankposition mitt emot varandra. Alla lagen på en lång rad. I intervaller kör vi parplanka med tutch på den andres arm/axel.

Men är det inte lustigt ändå att man tvivlar så på sig själv? Varför liksom? 

Men imorn är det inte bara träningen med topp HÄLSA som står på schemat utan jag ska även ha en heldag med Malin. Ett träningspass tillsammans, lite lunch, tjejsnack och ev. lite shopping också :)

Jag vann en av hennes utmaningar som hon kör då och då på sin blogg, ni kan läsa inlägget här http://malinnylen.com/en-solklar-vinnare

Sen gissar jag att det kommer bli en hel del B.A.B.Y-snack också. Det ska bli kul att hänga en heldag med Malin, vi har träffats några gånger på event men aldrig umgåtts så som imorn. 

Så dubbel skoj imorn alltså. Självklart uppdaterar jag er hur dagen blev :)

Semester med B.A.B.Y

Så här känner jag mig när jag får önskemål om backintervaller, stafetter och MYCKET magträning innan passet. Mohahahaha!

Het tisdag mitt i semestern och inte mindre än 57 tjejer på plats för att träna tillsammans. Kvällens pass är beskrivet så här av tjejerna själva:
Tack för ännu ett kanonpass
Å världens bästa coach  gissa om denna timme gick fort idag !
Å världens bästa coach  gissa om denna timme gick fort idag !
Svettigt värre va det idag😀
Som vanligt Bra övningar i värmen
Som vanligt riktigt roligt!! Längtar till nästa vecka 
Alltid lika kul och peppande att se alla kämpa på Tack för ett kanonpass!
Riktigt roligt och jobbigt ikväll 
 Instämmer med övriga. Riktigt roligt, svettigt och tufft pass!
Ja det var ett bra pass. Gillade stafetten.

Vi samlades vid grillen i vanlig ordning. Fick mig en liten överraskning när Emilija kom springandes med öppen famn och ropade MAAAAAAAMMAAAA. Så hon fick vara med på samlingen innan Damir tog med henne hem :)

Uppvärming som vanligt med individuell jogg upp till utegymmet och sen lite stretch och böj för att väcka kropparna. 

Backintervaller
Vi delade gruppen i två ungefär lika stora grupper där den enda gruppen började i en lite kortare och brantare backe medans den andra började i en lång och seg backe. Efter 10 minuter bytte vi backe. Sjukt jobbiga backar men alla kämpade på så himla bra. 
Vi har vissa tjejer i gruppen som har sånt jäkla tempo hela backen igenom, så imponerande. Blir varvad flera gånger om av dessa gaseller, haha!

Efter backarna så parade vi ihop oss två och två och ställde upp oss för lite stafetter med magstyrka. Tjej 1 sprang en sträcka på ca 30m gjorde där en styrkeövning och sprang sen tillbaka till tjej 2 som upprepade samma sak. 
På sträcka 1 var det plankan i ca 30s, sträcka 2 Rushian Twist, sträcka 3 plankan och sträcka 4 situps. Det är körde vi på i 10 minuter det också.

Som sista övning körde vi ytterligare en övning för magen. Ni får kolla in videon för jag vet inte vad övningen kallas. Sjukt jobbig är den iaf. 10st sen byte och det gjorde vi tre gånger var.

Tack för idag tjejer, ni är världsklass ♥

Söndag...

Idag har det tagits massor med bilder så bjuder på en riktigt bildbomb från gymmet :)

Men innan gymmet så tog jag och mamma en promenad, så härligt att gå med mamma för man kan verkligen prata om allt med henne. Hon är en otroligt bra lyssnare. 

Sen passade mamma Skruttas så jag och Damir kunde ta en date på gymmet. Det var sjukt länge sen vi tränade ihop. Bröst och axlar hade vi betämt oss för. Sen ordinerade han lite vadträning i slutet av passet också. Dessa jäkla vader, så sjukt tråkiga att träna. Men men, allt kan inte vara roligt här i livet. Men fram tills dess var passet sjukt jäkla kul och det gick sjukt jäkla bra också :)

Damir körde verkligen slut på mig och jag känner mig otroligt taggad att höja mig ett snäpp nu efter semestern. Bort med några kilon och öka muskelmassan. Det är så sjukt snyggt med muskler!!!!

Sen har det varit sol och bad resten av dagen. Jag och Emilija sover i Gillberga i natt också, det blir tredje natten i rad nu. Haha, mamma får inte njuta av nån ensam tid nu när pappa är borta :)

Jag kompenserade iaf frånvaron av ensamtid med att bjuda henna på blåmusslor i grädd- och vitvinssås. Så jäkla gott!!! Mamma hade aldrig ätit musslor (förutom på pizza) förut så det kändes extra kul att få bjuda på nåt nytt. Vi hade vitlöksbröd till som är supergott att doppa i såsen. En riktig mumsfilibabamiddag!

Nu sitter jag ute på inglasningen med datorn i knät. Ska krypa ner och titta lite på en ny serie jag började titta på igår. Orange is the new black. En tjejserie som jag fått för mig ska vara lite rolig. Har bara sett ett avsnitt än så länge, så kan inte uttala mig än. 

Nu är det semester en vecka och OJ vad jag ska njuta ♥