Blandad kompott

Vilken underbar vårhelg det varit och bloggen har därför blivit nedprioriterad. Men nu så... :)
Jag skrev senast i onsdags så vi börjar väl torsdag då.
Jag hade utbildning hela dagen här i Eskilstuna så efter en liten sovmorgon så cyklade jag iväg till Bolinder hotell vid Munktell. Jag var i tid när jag kom dit, men eftersom salen var lika svår att hitta som en nål i en höstack så var jag 5 minuter sen in i salen. Men Maria vinkade direkt när jag kom in så jag behövde inte fundera så mycket på vart jag skulle slå mig ner.
Utbildningar kan ju ibland bli väldigt långtradiga, särskilt när de håller på hela dagen. Den här dagen flög förbi. Den var intressant precis hela tiden, Den stora lönedagen hette utbildningen och den är återkommande varje år. Jag kommer garanterat att försöka gå även nästa år. Nyheter, tips och info om skatteregler och lagar när det gäller lön- och personalfrågor.

Kände mig extra fin när min nya Westermo-skjorta storlek M satt som en smäck :)

När utbildningen var klar så drog jag direkt till Power Gym och körde biceps, bröst och axlar. Sen senare på kvällen mötte jag upp Sarah för en liten joggrunda på Djurgårn. Vi mätte lite distanser på Djurgårn som kan vara bra att ha när jag planerar passen till B.A.B.Y.
Vi tog det rätt lugnt eftersom jag hade planerat att testa maxa på 5km med Micke på fredagen. Den maxningen gick sådär. Uppladdningen blev sådär redan natten till fredag då Emilija vaknade med hög feber. Jag fick henne inte att somna om i sin egen säng så tillslut gav jag upp och la henne i min säng bredvid Damir och så gick jag själv och la mig på soffan. Alla nöjda, förutom jag då som sov sisådär 3h.
Men efter jobbet var det dags iaf, jag var nästan lite nervös. Haha, ingen aning om varför men det kändes lite som att få ett betyg på min löpning. Ska jag vara hård mot mig själv nu så blev jag inte ens godkänd för jag gav upp efter 4km. Men ska jag inte vara så hård mot mig själv så fick jag väl godkänt för jag låg på en helt ok snitttid dem 4km jag faktiskt sprang.
Reflektionen efteråt är iaf att jag inte kan gå ut så hårt direkt, istället för att komma in i andra andningen så kändes det bara värre och värre.
Så självklart var jag väldigt besviken, kändes som ett misslyckande att inte klara av 5km. Men det är helt enkelt bara att inse att jag inte kommit så långt med min löpning än att jag klarar av att maxa så.
Men jag kommer nöta på och snart så kommer även tiden att kortas ner. Löpningen har alltid varit en svag sida och jag måste fortsätta jobba för att ändra på det.

Vi gav det en ny chans redan igår lördag. Inte nån maxning men vi sprang iaf en runda på 7km. Och i efterhand berättade Micke att jag faktiskt slog ett rekord, nämligen att kunna prata i 3,5km. Förut har jag blivit tyst efter 1km men nu lyckades jag alltså babbla på i hela 3,5km innan jag tystnade. Och sen sa jag inget annat än svordomar resterande 3,5km, haha.

Lillkluttas var sjuk hela fredagen, jag har aldrig sett henne så hängig och det gjorde så ont i mig att se henne så svag. Som tur var gick det över snabbt och redan igår var hon på benen igen.

Igår kväll var det 40-årsfest för svåger Thomas, riktigt skoj. God mat, massa god dryck och härliga vänner. Emilija sov i Gillberga vilket innebar en så otroligt skön sovmorgon imorse. Jag gick upp vid 11.30 och kände mig riktigt utvilad för första gången på länge. Så himla välbehövligt.
Efter en standard-dagenefter-kebabtallrik så åkte vi ut till Gillberga för att hämta hem vår lilla kluttas.

Nu ikväll har jag skrivit ihop ett litet brev som jag ska skicka till företag som jag hoppas vill ställa upp och sponsra våra startavgifter för Vårruset och även en t-shirt till alla som deltar, så det syns att vi är en grupp och att vi är från Eskilstuna. Så är det nån här som har nåt tips på nån jag kan kontakta så skriv gärna det i en kommentar.

Sen här jag även försökt planera ihop min träningsvecka, än så länge ser den ut så här:

Måndag: ATC på Actic

Tisdag: Styrka med Micke på lunchen och Baby Runners på kvällen

Onsdag: Styrka på Power Gym

Torsdag: promenad eller löpning med Sarah på kvällen

Fredag: Vila

Lördag: Piloxing på Actic

Söndag: Styrka på Power Gym

Närmsta planen nu är att krypa ner under täcket och ladda för en ny vecka med lite striktare kost än det varit den senaste veckan. Kör bara kör!

Är din anledning en anledning eller en ursäkt?

Den här bilden var den första jag såg imorse när jag satt på bussen och loggade in på min Instagram. Det var Mårten Nylén som hade lagt om den. Jag gillar den verkligen för det är så sant. 

När det känns viktigt så hittar man alltid tid till att göra saker, men när det inte känns lite viktigt längre så börjar ursäkterna komma en efter en. 

Bland alla oss som varit överviktiga och kämpat oss bort från den övervikten tror jag faktiskt att de flesta känner igen sig i dem här två meningarna. Jojjobantning är när det inte är tillräckligt viktigt för att fortsätta hitta vägarna mot målet, man hittar till en början men sen tappar man fokus och man virrar bort sig bland alla ursäkter. 

Skillnaden när man väl "lyckas" var, iaf för mig, när jag insåg att mina anledningar till att inte ta tag i mitt mående bara var dåliga ursäkter. 

Vi som gjort en viktresa kan känna igen dem här ursäkterna nästan innan dem ens uttalats i ord. Vi vet för vi har själva använt oss av dem många gånger. Det jobbiga nu är att vi vet att det bara är ursäkter medans den som faktiskt säger orden fortfarande tror att den har massa bra anledningar. 

- Nej jag kan inte börja träna än för sist jag började träna så fick jag ont i höften. 

- Jag måste börja lite lugnt så jag blir lite lättare innan jag sätter igång ordentligt. 

- Hmm, det är onsdag idag, om jag börjar imorn så hinner jag bara träna en gång för sen är det ju fredag och helg och då blir det ju ändå ingen träning. Så det är lika bra jag väntar till måndag istället. 

- Jag måste få äta min vanliga frukost för annars blir jag så trött och havregryngröt blir jag hungrig direkt av och jag kan ju inte gå runt sur på jobbet för att jag är hungrig. 

Jaha, och vad ville jag komma fram till nu då? Haha... Hmm... 

Min poäng är iaf att för att lyckas med nånting så måste man verkligen hitta anledningen till varför det är viktigt att nå dit du vill? Hur viktigt är det för dig? Och hur ska jag göra för att ta mig dit? 

Det enda sättet du kan misslyckas på är att ge upp. Ger du inte upp så kommer du förr eller senare att nå fram dit du vill. 

Idag blev det ett nytt pass för mig INNAN massagen. För nya läsare så lyssnade jag inte på min massör förra gången jag var där, när hon sa till mig att jag inte fick träna efter massagen. 

Jag tränade och några dagar senare så kunde jag knappt röra varken nacke eller axlar. Det var hemskt! Så nu är jag en lydig kund och lyssnar på vad hon säger :)

Därför tränade jag innan massagen. Planen var att köra armar och eventuellt axlar också men när jag kom ner till Actic så lyckades dem övertala mig att vara med på ett MRL-pass istället. MRL = Mage Rumpa Lår, typ precis vad jag inte behövde träna idag men nu blev det så ändå. Vilket kanonpass alltså, kort intensivt och sjukt jobbigt. Men som sagt, absolut inte vad jag behövde träna idag så efter en massa benböj och utfall så lät jag rumpan vila och körde ryggresningar istället. Benpasset i söndags och intervaller/styrka med Baby igår var alldeles för färskt i kroppen. 

Så för mig blev det ett MRL med en annan betydelse, Mage Rygg Lår :)

Imorn blir det ingen löpning för mig och Micke för jag är på utbildning inne i stan hela dagen, men på fredag. Då ska jag maxa 5an och se vad jag kan åstadkomma för tid :)

Nu bada och sen sova, kram på er ♥

Rörlighetsanalys

En rörlighetsanalys innebär att man utifrån sina idrottsliga krav eller mål genomför en rad rörlighetstester för att ta reda på om ens rörlighet är tillräcklig för den idrott man utövar eller om det finns begränsningar. Om det finns utrymme för förbättring, vilket det oftast finns, går man igenom olika rörlighetsövningar som är specifika för den led eller rörelse som utgör begränsningen.

Dessa övningar fick jag sedan med mig hem så jag kan arbeta utifrån dem, för att på egen hand förbättra min rörlighet. 

Av en slump såg jag på Actic Eskilstunas facebooksida att man fick testa på en sån här rörlighetsanalys helt gratis, först till kvarn. Så jag stannade till dagen efter på vägen till bussen och fick en plats. 

Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad över resultatet. Jag trodde att min rumpa, mina höfter och lår skulle vara katastrof men så var det verkligen inte. Tvärt om till och med, dem delarna såg väldigt bra ut tyckte hon. Däremot bröstrygg, skuldror och axlar behöver jag jobba med. Och det fick jag ytterligare bekräftat på massagen hos kusin Maria på Corporis idag då hon konstaterade några låsningar just i bröstryggen. 

Jag håller mitt ena nyårslöfte suveränt, men det andra går sådär. Jag stretchar helt klart mer än vad jag gjort på flera år, men jag tror inte jag håller två gånger i veckan varje vecka inte. Men nu har jag fått specifika övningar just för min kropp, så nu är det bara plocka fram disciplinen :)

Om ni får möjlighet att genomföra en rörelseanalys så ta chansen :)

4 år ❤️

4/3-2014

Igår var det fyra år sen jag och Damir träffades för allra första gången. Det var på Arlanda, ankomsthallen för inrikes flyg och jag var så nervös att jag både skakade och svettades. Optimal känsla när man ska försöka ge ett bra första intryck, haha!

Men ja, det gick ju bra iaf och här är vi nu fyra år senare, föräldrar till vår lilla skrutta ♥

När jag rotade lite i arkivet här i bloggen så hittade jag det här inlägget från 3/3-2014, alltså dagen innan vi träffades :)

Wwwwieeeeeeeee!

I fucking jävla morgon ska jag träffa min jugge för första gången.

Jag springer omkring på rosa moln, ler så att mungiporna nästan fastnar uppe vid öronen och har svårt att tänka på något annat än honom.

Kan man verkligen känna så här? Eller ja, klart man kan. Jag känner ju, alltså kan man. Men hur normalt är det egentligen?
Men skitsamma.
Jag tänker fortsätta hoppa på mina rosa moln ända tills de försvinner av sig själva. Om de nu måste göra det.

Han överraskade mig med€ ett mms på lunchen idag.
My goodness vad han är fin!
En sjukt vältränad kropp, alltså inte bara lite tränad utan det är sjukt. Precis helt jävla perfekt.
Så om ni inte hör nåt på några dagar nu så beror det på att jag lär känna denna underbara gudakropp :)

 http://ninakanflina.blogspot.se/2010/03/wwwwieeeeeeeee.html

Och dagen han åkte hem, 8/3-2014, skrev jag...

In löööööv

Nu har han landat hemma hos sig. Jag saknar honom redan men är samtidigt så himla glad att helgen blev så lyckad. Helt klart över förväntan.

I´m in love!

Han kom in i mitt liv efter en väldigt tung period och jag vet faktiskt inte hur pass bra jag hade tagit mig ur den om jag inte träffat honom. Men det behöver jag ju iofs inte fundera så mycket på heller :)

Nytt rekord igen, succé i Team Eskilstuna

Igår var jag riktigt tokladdad inför vår gemensamma träning på kvällen. Vilade i måndags och ingen lunchträning igår, som gjort för överflöd av energi. Perfekt!

Vid samlingen klockan 19 så var vi en riktigt stor samling tjejer. Fick till och med använda visselpipan för att påkalla uppmärksamhet. Den stora uppslutningen ökade på energin ytterligare :)

Vi joggade som vi brukar i eget tempo upp till utegymmet men såg när vi kom fram att att det var fler lampor som var trasiga än som lyste. 

En sjukt stor grupp springsugna tjejer, inga lampor och en plan som hastigt var tvunget att planeras om. Aaaaaaaaahhhh, kändes det i mitt huvud då! 

Jag bad Tezzan ta över uppvärmningen så jag fick klura lite. Även som tjej kan det bli jobbigt att göra flera saker samtidigt :)

Upplägget blev så här: 

¤ Uppvärmning ca 12 min

¤ Parade ihop oss med en jämnstor partner och sen delade vi gruppen på två. 
Ena gruppen körde 50m Stafett, vi gick ihop 3-4 par mittemot varandra och så sprang vi fram och tillbaka med en high 5 som växling. 

Vi var 12 lag som körde samtidigt, så ni kanske kan få ett litet hum om hur många vi egentligen är. Första omgången sprang vi runt som yra höns allihop. Hahaha, vi fick till och med bryta och styra upp från början igen. 

Det är här det fina med den här gruppen kommer in, det skrattas och nån säger högt "ja men nästa gång kommer vi iaf klara av det här bättre". Istället för att bara ge upp eller stanna så kör alla så gott det går. Underbart! 

Men som sagt, vi styrde upp och sen flöt 6st stafetter på som på räls :)

Det var hälften av gruppen det...

¤ Andra halvan körde hästlöpning i sina par. Den ena står bakom den andra med armarna runt dennes midja. Den längst fram ska ta sig framåt medans tjej bakom ska hålla emot. 

Den här övningen var ny för mig och nästan alla andra också. JÄKLAR vad jobbig den var och sjukt rolig. 

Vi skiftade 2 gånger. 

¤ Sen körde vi en kort cirkel utan vila. 

Jägarvila 15s - upphopp 15s - spring/jogg/kryp åt valfritt håll 10s - Jägarvila 15s 

3 varv, sjuuuuuukt jobbigt för låren. Sista omgången upphopp lyfte man knappt en centimeter från marken :)

¤ Vi avslutade med 3x30s plankan (eller blev det 4 gånger?) 

Innan nån fick gå hem så räknade vi in oss och konstaterade att vi slagit nytt rekord igen. 67 tjejer var vi som körde tillsammans. Det är helt galet och så jäkla kul!!!!

Tack tjejer, ni ger mig så mycket energi ❤️

BmM som i Benträning med Mac :)

Sjukt svaga ben idag, vilket bevisar att trötta ben inte kan hjälpas med mycket mat och sötsaker. Vad trötta ben behöver är vila helt enkelt. Jag pinade mig igenom ett jäkligt bra benpass iaf, men det är fasen inte kul när det bara tar tvärstopp i musklerna som det gjorde idag. Första setet i benpressen t ex kändes så jäkla lätt, men bara efter kanske 8 reps så fick jag knappt upp vikterna.
Men men, så är det ibland och benen har ju fått jobba på rätt hårt den här veckan.
Löpning 3 dagar, ett dancepass och igår Piloxing så inte så jäkla konstigt att det var trötta idag. Utan Mac hade jag aldrig klarat av ett sånt pass som vi ändå fick till idag.
Benspark, hacksquat, benpress, utfallsgång, benspark igen och sen 8x20s plankan som avslut.

Alltså dem där benen alltså! En tävling vore så jäkla rätt i år!

Sista bilden på Mac får beskriva känslorna efter dagens pass :)

Imorn tänker jag låta kroppen vila, jag ska på nån sorts rörlighetsanalys på Actic så det passar rätt bra med vila imorn. Återhämtning och sen är det fullt ös på nya veckan. 

Skippade vilodag och startade dagen med ett Piloxingpass istället :)

Jag pratade aldrig med Mac igår och utan honom så kände jag mig inte ett dugg taggad för att träna ben. Hade ju tänkt vila men såg på facebook att en kompis skulle vara med på ett pass och blev sugen jag med. När det sen visade sig att det blivit massa avbokningar så passade jag på. Alla lördagspass har nämligen varit fullbokade hela veckan så hade gett upp tanken på att köra pass idag. Men nu fanns det alltså plats på piloxing som jag kört en gång förut och gillade väldigt mycket
Så skyndade mig att byta om och hoppade upp på cykeln och trampade ner till Actic.

Fasen vad jag är nöjd med mina nya skor för att helt byta ämne :)Passet gick skitbra, kroppen var oförskämt pigg för att vara lördagsmorgon och 6e träningsdagen på raken. Men jag måste verkligen boka mig på ett boxpass snart, skuggboxning är kul men inte ens hälften så kul som när man får slå på nåt :)
När jag kom ut från passet hade Mac messat, han ville köra ben. Så vi bokade imorn istället. Vila kan man göra när man behöver inte bara för att. Hoppas benen känns pigga även då, har ätit gott idag så hoppas på lite tryck :)

Damir blev inringd på jobb i natt så har soffan för mig själv ikväll. Har kollat mello, ätit korv och pommis, lite godis och dippat gurka, morötter och champinjoner. Så sjukt gott, nya dippen Sweet chili är grymt god. Har en riktigt bra lördag, känner mig harmonisk på ett skönt sätt som jag inte känt på ett tag. Ska försöka hålla fast vid den här känslan ♥

På tal om känslor... Jag tittade på senaste avsnittet av Jills veranda (tror jag det heter). Hon träffade Kristian Gidlund som då gått en längre tid med diagnosen obotlig cancer och som nu när programmet sändes inte finns längre. Han blev 29 år :(
Avsnittet var gripande, jag grät för hans öde. Jag tror jag nämnt här i bloggen när jag läste hans blogg? Den har nu blivit till en bok som heterI kroppen min, resan mot livets slut och alltings början. Han hade en härlig syn på livet och han skrev väldigt vackert. Tragiska händelser gör en verkligen påmind om att sluta haka upp sig på småsaker och bara njuta av det liv man faktiskt har. Det är en gåva ♥

I ett inlägg skrev han ett brev till sitt ofödda barn, till det barn han aldrig skulle få men som han verkligen hade velat få. Jag minns att jag stod på Crossen när jag läste det inlägget, kunde nästan inte ens fortsätta min träning den gången. Brevet berörde mig väldigt mycket och jag tänkte faktiskt lägga upp det här...

Vackraste, underbara unge. Vi kommer aldrig att ses. Men jag älskar dig ändå. Det har jag gjort från första gången som jag kom att tänka på dig. Jag har längtat efter dig sedan dess. Längtat efter att få hålla om dig. Efter att få dela hemligheter. Skratta och gråta. Leka över sommarängar och springa genom stormar.

Vi skulle nog prata en hel del, även om det till en början mest skulle vara jag som stod för babblandet. Vi skulle prata om det mesta. På ett gränslöst sätt. Hoppas jag i alla fall. Jag skulle lyssna på dina slutsatser – de fantastiska – och jag skulle tappa andan över ditt sätt att använda dina sinnen. Jag vet nämligen att du skulle bli ett magiskt barn.

Jag skulle göra mitt bästa för att svara på dina frågor och lyssna på dina funderingar, och jag vet att du skulle göra samma sak för mig.

Jag skulle uppmuntra dig till att försöka själv. För du kan mer än du tror. Glöm aldrig det. Och om någon säger att något är omöjligt: spetsa öronen. Det är då du ska använda urkraften som finns i ditt bröst. Du har stordåd framför dig. Tro inget annat.

   Jag skulle försöka inspirera dig till att tänka ett varv till. Bortom det förväntade. Och jag vet att du skulle inspirera mig. Det gör du redan.

Vi skulle klättra i träd, du och jag. Och när du ville klättra lite högre, skulle jag försöka låta dig. Men jag skulle stå under dig med utsträckta armar och dunkande puls. Det vet jag redan nu.

   Samma sak skulle hända om du någon gång ville visa mig att du kunde cykla utan att hålla i styret. Jag skulle titta på med lika delar skräck och förtjusning. Och jag skulle fyllas av en oerhörd stolthet, precis samma stolthet och styrka som skulle fylla mig om du aldrig någonsin ville cykla utan att hålla i styret. För det är du som bestämmer. Det är det viktigaste av allt.

Vi skulle bygga kojor och läsa sagor i ficklampans sken. Vi skulle hjälpa varandra att inte vara rädda för mörkret. Att inte vara rädda för åskans dunder. Du skulle vara min styrka när jag blivit svag. Du skulle vara det bästa som någonsin hänt mig.

Jag skulle sätta gränser och ibland bli tjurig. Jag skulle citera författare och du skulle tycka att jag var obeskrivligt mossig. Ibland skulle jag antagligen tvinga med dig ut i skogen när du hellre ville göra andra saker, vi skulle bråka och ha det tufft. Men vid varje dags slut skulle vi ha blivit vänner igen. Det är jag säker på.

När tonårsfyllorna knuffat dig över gränsen, så hoppas jag att du skulle ha ringt mig. Jag skulle komma. Komma för att hjälpa dig. Du hade inte behövt vara rädd. Jag har själv gjort samma sak. Hur många gånger som helst. Och du skulle säkert tjuvröka någon gång. Det gjorde jag med. Men skulle jag komma på dig så skulle jag bara visa ärret på min mage. Då hade du nog slängt cigaretterna.

Och jag hoppas att vi hade kunnat prata om ditt brustna hjärta. För ett sådant kommer du få. Det hör livet till. Men du, min underbara. Det går över. Även sänkta hjärtan läker.

Och då dagen skulle komma, då du skulle berätta att du förälskat dig i någon – kille eller tjej – skulle jag hålla om dig och glädjas. För kärleken är det viktigaste. Det som vi ska sträva efter.

Men vi kommer aldrig att ses, min bästa vän. Trots det vill jag att du ska veta att jag älskar dig. Det kommer jag alltid att göra.

Frid, kram och all tänkbar styrka,

Din pappa som aldrig fanns

Ta vara på livet mina vänner, det är för kort för att haka upp sig på oviktiga saker. Ta vara på chanser som ges, våga lite mer och ta inte saker eller människor omkring dig för givet. Tänk om alla kunde lära sig uppskatta det man faktiskt har lite mer än vad man gör, vad mycket trevligare det skulle vara då :)

Nu ska jag krypa ner och sussa gott. Laku noc!