Bra träningshelg och nu väntar en kanonvecka...

29 träningspass i augusti, det är fasen inte illa :) Jag har reggat alla mina pass på Runkeeper och det är riktigt kul när man kan se sin statistik. Jag har lagt till rätt mycket vänner så man kan sporras lite av varandras träning. Jag innehar förstaplatsen på leaderboarden och det känns ju lite extra bra.

Jag beklagade mig ju senast på att jag skulle få en ofrivillig vila på 4 dagar, men jag lyckades faktiskt klämma in en promenad fredag morgon. Jag tog på mig träningskläder på morgonen när jag skulle lämna Emilija på dagis så tog jag en omväg till bussen, så jag hann vara ute ca 35 minuter innan jag klev på bussen till jobbet. Det var inte mycket men bättre än ingenting.
Igår var jag och Emilija på familjegympa på Friskis, det gick sådär. Första 30 minuterna vägrade hon att vara med men sista kvarten mjuknade hon och körde på. Knatteskutt börjar ju nästa torsdag så det är bara hoppas hon är lite mer aktiv där än hon var igår.

Gick till Power Gym och körde ben igår eftermiddag. Inte ett dugg peppad på träning och då brukar det ju funka bra att köra ben. Kör man ben blir man liksom taggad längs vägen. Jag körde bara två övningar men jag matade på med så sjukt mycket set och jag har en otrolig träningsvärk i både insida, baksida och framsida lår. Övningarna var sittande benpress och benböj i Smithen och jag körde med tre olika lägen med fötterna i varje set och 10 reps i varje "fotläge". Det blev alltså 30 rep i varje set och jag körde 8 set på varje övning. Mååååånga reps blev det sammanlagt och ja, träningsvärken är brutal. Har svurit som en borstbindare varje gång jag tappat nåt på golvet så jag varit tvungen att böja på benen.

Idag började vi dagen med en långpromenad hela familjen, en kanonstart på dagen. Vi tog min favoritrunda längs med ån, 7km är den rundan. Vi stannade till lite i en lekpark så Emilija fick leka av sig lite. Sen åt vi lite frukost innan vi drog till gymmet. Emilija har varit på dåligt humör hela dagen så passet gick inte mer än sådär. Men känner att jag börjar vara tillbaka på mina gamla tyngder nu och det är ju sjukt kul.

Nu är det söndagskväll och matlådor för hela veckan är redan färdiga. Oslagbart att få det gjort på söndagarna, då behöver man inte tänka på matlådor på hela veckan sen. 3 lådor med lax och sötpotatis, en låta med tacoköttfärs (rester från lunchen idag) och ris till och en låda med kyckling och ris. Sen lite sparris i varje låda också, perfekt! Den här jobbveckan SKA jag sköta min kost prickfritt. Jag vet att jag kommer tappa nåt kilo vätska, kanske några kilo till och med och kläderna kommer sitta bättre i midjan direkt. Det är helt sanslöst vad kroppen suger åt sig vätska.
Sen är det ju självklart inte bara vätska jag gått upp i sommar, men säkert 3-4 kg är nog vätska iaf.

Imorn klockan 9 ska jag leda ett pass alá B.A.B.Y för en gymnasieklass. Sjukt kul att bli tillfrågad om sånt. Så jag jobbar hemifrån innan det och så drar jag till jobbet vid 11 imorn.

Ny vecka - Nu kör vi på så bra vi kan!

Malmö

 

Vi kör ett blogginlägg från tåget hem från Malmö. Har besökt vår storstad i söder för en utbildning i vårt affärssystem som ska uppgraderas i november. En hel dag  med att bara lyssna och titta på en massa konstiga förändringar som jag ska försöka lära ut i min tur till våra anställda på Westermo. Och pricken över i´t så var hela utbildningen på engelska. Tjohoo, min business English måste förbättras, den är katastrof.

På mitt utvecklingssamtal med chefen så var det mitt eget förslag att jag skulle försöka utveckla just engelskan. Hmm, jag har inte tagit tag i den biten än. Har ni nåt bra tips på smarta enkla sätt. Jag tänkte skippa texten på serier och filmer, det var en tanke men den är liksom inte igång än. Har testat läsa nån roman på engelska men jag tappar handlingen och då blir boken sjukt ointressant.

Jag har varit otroligt trött den här veckan, vet inte om det beror på milen i måndags. Jag brukar inte bli så här trött efteråt men sen brukar jag ju inte springa en mil heller, haha!

Ingen träning i tisdags, ingen träning igår och ingen träning idag. Och det ser inte ut som det blir nån träning imorn heller. Usch det känns inge bra men det finns helt enkelt inte tid. I tisdags var dagen efter Blodomloppet så då lyssnade jag på kroppen och vilade. Igår åkte jag direkt efter jobbet till tåget och var inte framme i Malmö förs efter 23. Alltså ingen träning då heller. Nu sitter jag på tåget som är framme i Eskilstuna 21:45 om allt går som det ska. Lite sent för träning eftersom jag ska upp tidigt imorn igen och åka till jobbet. Direkt efter jobbet ska jag möte upp familjen för en liten familje-AW innan jag och Hanna ska gå på bio klockan 18. Vi tänkte se den nya svenska filmen Medicin. Det slutar väl vid 20 och då bär det av hemmåt direkt eftersom Damir jobbar natt.

Så enda luckan till träning är alltså 1,5h mellan bion och då Damir måste gå till jobbet. Så jag får helt enkelt vänta med träning till lördag. Buhuuuuu!

Jag tror det var väldigt väldigt länge sen jag hade en vila på 4 dagar.

Men nu är det som det är. Har fått tips om att Friskis och Svettis har provapåvecka den här veckan och att dem har barnvakt. Så jag tänkte kolla in schemat och eventuellt köra ett pass där på förmiddagen när Damir sover. Sen om han vill och orkar så kan vi ju köra ett pass på gymmet senare. Skönt med en helg utan planer. Det enda inplanerade är att det kommer en fönsterputsare på söndag klockan 11 och sen har vi blivit bjudna på en fika och hustitt hos Tezzan och Martin. Skön helg med andra ord!

Vad ska ni hitta på denna sista helgen i augusti?

 

B.A.B.Y-tisdag (för några dagar sen)

Kom på att jag inte hunnit skriva om tisdagen pass med B.A.B.Y Runners Team Eskilstuna.
Jag bestämde redan innan att jag inte skulle köra nån träning själv utan vara där som coach bara. Kroppen var himla trött efter Blodomloppet i måndags. Måste bara få sprida lite kärlek över det här gänget. Jag fick massa gratulationer att jag klarade milen på loppet. Att de visste hela tiden att jag skulle klara det. Att jag är en förbild. Att man ser upp till mig och uppskattar min ärlighet när jag skriver här i bloggen. Att man blir peppad av att se hur jag kämpar. Alltså jag blir nästan gråtfärdig när de är så gulliga och berömmer mig. Ni är bäst tjejer.

Tanken med B.A.B.Y är ju inte bara träning utan just gemenskap och glädje. Och där har vi verkligen lyckats bra i Eskilstuna. Den positiva energin i gruppen, inte bara på träningarna utan även i facebookgruppen, är helt OTROLIG... Det går inte att förklara, ni får helt enkelt haka på en tisdag och se efter själva.

Tisdagens pass då....

Vi började med uppvärmning som vanligt upp till utegymmet. Sen gick vi igenom lite löpteknik och vi räknade bland annat hur många stegisättningar vi har på en minut. Det är en bra mätstock för att se om man har ett lagom långt löpsteg. 150-160 steg är normalt för en motionär, elitlöpare ligger på ca 180 steg i minuten.
Sen gick vi igenom lite hållning, steg och armpendel. Vad man kan tänka lite extra på när man ska springa i uppförsbacke. Perfekt förberedelse inför backintervallerna som vi körde direkt efter.

10 minuter i långbacke som inte är så brant och sen 10 minuter i en brant kortare backe.
Eftersom jag inte sprang själv så kunde jag ge tips direkt där i backen. Kul när man ser en klar förbättring direkt och när tjejerna själva säger att det går lättare när dem tänker på hur dem håller armarna t ex.

Sen var det styrkedelen och då var jag tvungen att åka hem och byta av hemma i hushållet. Damir skulle på massage så jag skyndade mig hem där en kvart innan vi slutade.
Men då hade vi delat upp gruppen i 7 mindre grupper som var och en bestämde en styrkeövning som de körde med hela storgruppen. Jag vet inte exakt vilka övningar det blev men jag har sett bilder på nån planka iaf.

Åter igen en toppentisdag med B.A.B.Y.

Blodomloppet 2014

Före

Efter

01:05:06 kom jag i mål på ikväll och då gick jag inte en endaste gång. Jag till och med joggade när jag tog en klunk vatten. Jag är så glad att jag valde att våga mig på milen. För många är det självklart men för mig är det verkligen inte det. Efter ca 10 års fegande så ska jag nu försöka tänka på mig själv som en tjej som springer milen om jag bara vill. 

Måste tacka mina vänner som försökt hjälpa mig i all min beslutsångest kring det här jäkla loppet. Men största tacket går till min andra hälft som inte lät mig nöja mig med 5km. Hans kommentarer efter loppet var 

"grymt"
"jag sa ju det"

"och du ska aldrig jiddra med mig om att du inte kan"

Ikväll kommer jag att gå och lägga mig med ett leende :)

Det där med att våga misslyckas...

Måndag morgon och om ca 10h är det dags för Blodomloppet i Västerås. Jag vet inte hur många gånger jag ändrat mitt beslut om vilken sträcka jag ska springa. Det här är ett lopp som vi springer med jobbet, jag sprang även förra året och då kämpade jag mig igenom 5km. Jag sprang då mina första 5km under halvtimmen. Jag var i sån sjuk oform efter fyra veckor semester på Balkan men jag tog mig runt utan att stanna av iaf.
Jag hade inget mål med det här loppet förra året och inte i år heller, det är rätt snart efter semestertider och det är svårt att sätta ett vettigt mål när man inte vet hur mycket man kommer springa under sommaren.

Men i våras när jag anmälde mig tänkte jag att om jag anmäler mig till 10km så kommer jag ju helt enkelt att vara tvungen att springa längre distanser i sommar. Jo tjena! Jag har sprungit två gånger i augusti, en runda på 5km och en på 7,5km. I början av juli sprang jag 7km två gånger och sen några 5or.

Nu har dagens lopp blivit till ren ångest. Jag känner mig inte alls i form att springa en mil men jag vill ändå inte ge upp utan att ens ha försökt.
Men sen tänker jag att det vore så skönt att bara minska sträckan och köra ett lopp utan prestationsångest och faktiskt bara ha kul med de andra 32 kollegor som också springer.
Så kommer tankarna att jag ger upp. Sen tankarna att löpning inte ska ge ångest utan att det ska vara kul och att man springer för att må bra.
Jag vet ju dock hur jäkla stolt jag är över mig själv efter en mil. Men sen vet jag ju också hur deppig jag blir om jag inte klarar av det jag tänkt att göra, misslyckas helt enkelt.

Så här håller jag på om och om igen hela dagarna. Blir fan galen snart!
Igår hemma hos Hanna och Marcus bestämde jag mig för att det får bli 5km. Och som motprestation ska jag anmäla mig till 10km i Topploppet. Fine! Kände mig nöjd med mitt beslut.
Kommer hem till Damir och berättar om min plan och ser hans blick tillsammans med hans "men du skulle ju springa milen".
Med ett muttrande om att han kan väl iaf försöka peppa mig i mina beslut så blev jag skitsur och bestämde mig genast för att springa den där jävla miljäveln om det så ska ta mig 1,5h runt.
Ny plan alltså.

Så kommer då söndag kväll och jag och Emily tar en powerwalk. Jag berättar om min sjukt jobbiga beslutsångest varpå hon säger nåt som verkligen slog huvudet på spiken. Svårt att återberätta exakt men hon frågade hur länge glädjen över en avklarad mil skulle sitta i och hur länge besvikelsen över en misslyckad mil skulle sitta i. Jag är otroligt hård mot mig själv när jag inte klarar uppsatta mål. Spelar ingen roll förutsättningar eller dagsform, jag blir skitledsen och tänker inte rationellt alls. Ett misslyckande är ett misslyckande oavsett anledning.
Det är flera gånger som min kollega. vän och löparkompis Micke fått trösta mig och "tala vett" med mig när jag inte orkat med det jag tänkt orka med när vi varit ute på våra rundor. Jag har honom att tacka för att jag faktiskt bara fortsatte kämpa på med löpningen när det kändes som jag ALDRIG skulle komma upp över 5km.

Så där under promenaden så kändes 5km som det absolut bästa beslutet. Jag ska ha trevligt utan prestationsångest och så kör jag på mot milen i september istället.

Men..........
När jag låg i badet sent i går kväll... Jag tar väldigt långa bad och har massa tid att fundera över saker och ting. Kom den där känslan över mig att jag är ju faktiskt lite bättre än vad jag brukar tro om mig själv. Jag har fegat ur så många gånger sen jag gick upp i vikt för över 10 år sen. Så många gånger jag hittat ursäkter och på så sätt hindrat mig själv från att ta mig framåt.
Jag är bättre än så nu, jag är inte sån längre. Jag vill inte vara en människa som ser hinder jag vill se möjligheterna.
Hur ska jag ta mig framåt om jag inte vågar misslyckas längs vägen? Ska jag lära Emilija att det är bättre att inte chansa utan hela tiden stanna i sin comfort zone? Att inte våga ta lite risker i livet?

Nej för att vinna måste man våga förlora! 

Så mina vänner, tänk en liten tanke på mig 18:35 för då går starten för alla som ska springa milen och jag kommer vara en av dem. Om det tar mig 1,5h så får det vara så. Jag kanske behöver gå nån kilometer, då får det vara så. Men jag är inte längre Nina som inte vågar misslyckas. Så det så!

Härlig helg.... Igen! :)

Söndag igen och återigen sitter man här och en sån där superduper helg är till ända. Helgen började med en drinkkväll hemma hos en kollega som ska börja plugga igen nu i höst. Vi var 8 tjejer som drack drinkar och vin (vin istället för vatten för jag minns inte att jag drack ett enda glas vatten på hela kvällen). 

Väldigt trevligt och väldigt skönt att det inte blev så sent heller. Jag var i säng före midnatt och det hör ju inte riktigt till vanligheten när jag dricker drinkar. Mrs Ska Alltid Vara Kvar Tills Stället Stänger....

Igår tränade jag och Damir ihop, Emilija var också med till gymmet. Hon sköter sig så himla bra. Damir bestämde tricepsträningen och man kan minst sagt säga att han dödade mitt gäddhäng.

Idag tränade vi tillsammans med Fredda och han dödade andra sidan på mina armar, så spagettiarmar är att vänta imorn. Tur man inte springer med armarna eftersom det är Blodomloppet i Västerås imorn :)

Igår kväll åkte jag och Emilija ut till Kvicksund för att spana in Hanna och Marcus nya hus. Eftersom Damir jobbade natt så sov vi kvar. Jag och Hanna somnade i soffan efter att ha plågat oss igenom en riktig skitfilm. Closer tror jag den hette. Julia Roberts har iaf gjort en riktig skitrulle. Mac gav upp före oss iaf. Men som sagt, vi somnade i soffan och ingen minns slutet av filmen.

Mitt lilla ♥ som är på god ingång i 3-årstrotsen

Idag betalade jag in avgiften för Emilijas Knatteskutt. Det ska bli skoj att se hur hon gillar att "idrotta". Damir tycker vi ska sätta henne i nån Knattegrupp i typ MMA eller nån annan kampsport. Haha, framtida pojkvänner kommer verkligen få tampas med hennes far.

Om en månad är det topploppet och då är det 10km som gäller för mig. Jag hade tänkt springa 5an där men eftersom jag är i så sjukt dålig form nu så vill jag på nåt sätt tvinga mig själv att komma i form igen. En annan grej är att det inte blir nån mer alkohol först Topploppet är över. Det är 4 veckor bort så det vore pinsamt att inte klara av det. Nu ska semesterfluffet bort och det utan nån svältdiet. Bra mat och träning som vanligt är det som gäller och ingen alkohol då, vilket är boven i min icke existerande viktnedgång.

För er som är sugna att haka på i Topploppet så pågår nu en tävling som håller på fram till 15/9. Bara att haka på serru!

Nu ska jag ut på en kvällspromenad och sen ska jag avsluta min toppenhelg med lite kräftor. Sug på den ni! Hö hö hö!

Massa kärlek till er läsare som hittar hit till mitt krypin ♥

Tisdagens pass med B.A.B.Y

Äntligen tillbaka med tisdagsgänget. Det var mycket trevligt att hålla ett pass för Topp Hälsa förra veckan men Eskilstunagänget känner jag ju nu. Men några nya var det faktiskt den här veckan också. Totalt var vi 53 tjejer som tränade ihop i höstvädret. Det spöregnade innan och det spöregnade efter, men under vår timme så var det uppehåll. Tack för det vädergudarna :)

Efter samlingen så joggade vi i grupp upp till utegymmet och fortsatte uppvärmningen där. Lite värme, puls och lite rörlighet innan vi körde igång med backintervaller.
Vi körde i två branta backar och en lite flackare men längre för dem som inte kunde gå på max i branta backarna. Det är toppen att vara på Djurgårn för där finns det alternativ.

Sen testade vi lite nytt och sprang i grupper på 7-8 personer en slinga på ca 700 meter. Längs slingan var det 3 stopp där vi körde lite benstyrka och i backarna sprang ökade man tempot.
Stopp 1: 15 Monkey squats
Stopp 2: 15 Upphopp
Stopp 3: 15 utfall på varje ben
Och när gruppen kom tillbaka igen så körde vi 30 sekunder planka. Två varv hann vi med sen väntade vi in alla grupper med några plankor.

Jag vakade alla grejer men tjejerna sa att det var en kul övning och kul med lite nytt :)