Imorn är det äntligen dags att få komma till Ortopeden. Det är sjukt hur lång tid jag gått med dessa onda händer. Iofs kommer jag ju få fortsätta gå med onda händer ett tag till, men det känns iaf som ett litet steg på vägen att åtminstone få träffa en ortopedjävel.
Imorn klockan 11 har jag tid. Jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas på. Eller jo, jag hoppas ju att han kan säga direkt att det här kommer bli bra av en kortisonspruta, det behövs ingen operation. Men så kommer han ju inte säga. Det kommer väl bli "vi börjar med kortisonspruta och avvaktar några veckor för att se om det hjälper. Om inte så får vi boka en tid för operation." Vänta vänta vänta.... Jag vill ha friska händer NU!!
Hmm, kan man bli sjukskriven från sin mammaledighet? Jag tänker om mina händer blir obrukbara så kan jag ju inte ta hand om Skrutt, då måste väl Damir få va pappaledig va? Hmm... Aja, som sagt, det lär ju knappast hända nåt drastiskt imorn. Sanslöst att man ska behöva gå så här länge med ont.
Det har nu gått en vecka sen jag sökte för "knölen" på bröstkorgen. En veckas väntan kvar där också. Tur jag älskar att vänta... Den har inte minskat nåt och inte ökat, den bara är där. Skitknöl!
Jag har kommit upp till ett frikort iaf, så nu kostar det inget. Helt sjukt, jag som aldrig brukar vara sjuk. Frikort har man ju knappt vetat vad det är ens. Men sen kom missfallet och efter det så blev det ju en rad besök på gynakuten, vilket resulterade i ett frikort och så nu då, frikort igen.
Att skaffa barn har uppenbarligen inneburit fler sjukhusbesök för egen del.
Ska krypa ner nu och hålla min tumme att jag får bra besked (vad nu det är) imorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar