Skrivkrampen är över

I´m back. 

Efter månader med skrivkramp känner jag mig nu sugen att blogga lite igen. Senast jag skrev var 29 oktober och ja, vad kan ha hänt sen dess egentligen? Jo mina vänner, en jäkla massa har hänt sen dess!!!

Vi har sagt upp vår lägenhet och flyttar till en nyrenoverad 4a i maj. 

Jag är av Les Mills godkänd certifierad RPM-instruktör och håller pass varje onsdag på Nordic Wellness här i stan. 

Jag är mörkhårig igen. 

Kulmagen beror inte på brist på träning och massa öl utan snarare på att det bor en liten inneboende där inne som beräknas flytta ut i juli. 

...................................

Men vissa saker är fortfarande desamma...

Jag lever fortfarande tillsammans med mitt livs kärlek ♥

Emilija är fortfarande det absolut bästa jag har ♥

Det var fyra månader i snabbversion :)

Jag kände där i höstas att jag när jag väl tog mig tid att blogga så innebar det för lite nattsömn och jag gick runt i en konstant dvala. Så det var inte lika kul längre och anledningen till att jag började blogga är ju för att jag älskar att skriva och delar gärna med mig av mina känslor och mitt liv i allmänt. Men när det bara blev krystat så tappade jag suget. Nu finns det lite mer tid i mitt liv och suget efter att skriva är tillbaka. 

Gravid alltså, igen! Vi bestämde oss för att ta ut spiralen och försöka bli med barn igen i augusti. I oktober lyckades vi pricka rätt. Nu är jag i vecka 23 så över halva tiden har passerat och den har rent ut sagt flugit iväg. Förra gången satt jag och nästan ville att timmarna skulle gå så det kunde bli en ny dag så det kunde bli en ny vecka så att tiden bara kunde gå. Den här gången känns det knappt som jag hinner med, en otrolig skillnad. En skön skillnad och det beror väl mest på att vi har Emilija att fokusera på. 

Emilija ja, hon hade precis fyllt 3 år senast jag skrev. Härliga trotsåldern kan man lugnt säga. Nu har det iofs lugnat ner sig väldigt mycket redan vilket är otroligt skönt. Men istället har hon kommit in i en pappa-är-den-enda-som-duger-period. Jag är inte vatten värd, ingenting jag gör duger för det är bara pappa som gäller. Vilket äventyr det är med barn, vad mycket man för uppleva som man aldrig ens varit i närheten av annars. 

Tränar gör jag fortfarande i ganska stor mängd. Men träningen under en graviditet känns ju bara som en aktiv vila mer än träning egentligen. Enda gången jag känner att jag får en endorfinkick är efter ett cykelpass för där kan jag fortfarande ta ut mig väldigt bra utan att det känns obehagligt i kroppen. 

Styrketräningen håller jag i men det är ju bara att hålla igång som är syftet och inga förbättringar eller personbästan. Precis som under förra graviditeten så längtar jag efter min träning, skillnaden nu är att jag iaf tränar, det gjorde jag inte förra gången. 

Vikten är nästan precis som förra graviditeten. Det gjorde mig panikslagen och ångestfylld i början men med hjälp av min underbara barnmorska har jag släppt dem känslorna (nästan helt iaf) och fokuserar istället på att jag mår väldigt bra och att min kropp mår kanon. 

Lite mer vätskefylld i kroppen nu än vad jag kan minnas att jag var förra gången och jag har blivit som en tonåring i ansiktet igen med massa finnar. 32 år och konstant rödblemmig i fejan. Otroligt irriterande men vad ska man göra? Måste vara den ungdomliga sidan hos mig som tränger igenom, haha. 

Idag är det tisdag och B.A.B.Y Runners Team Eskilstuna tuffar på med gratis träningspass för kvinnor. Nu är jag inte ensam som coach utan Carola är tillbaka lite smått och vi har fått förstärkning av 3 andra tjejer som också håller i passen. Uppläggen på passen är detsamma och det kommer fortfarande nya tjejer i stort sett varje gång. Snart är våren här och jag är helt säker på att vi kommer se ett deltagarrekord så fort det blir lite varmare ute. 

Jag deltar inte aktivt i passen nu som gravid, det funkar inte att springa nu för mig. Jag testade för några veckor sen och det var inte behagligt alls så det låter jag bli. Men var femte vecka är det jag som coachar och det är precis lika kul fortfarande. 

Så där ja, känns bra att vara tillbaka i bloggen igen. En liten uppdatering sen sist blev det iaf. 

Hoppas ni alla mår bra och att ni fortfarande hänger kvar i mitt lilla krypin ♥