Sarajevo

Idag har jag och Damir varit inne i Sarajevo hela dagen. Vi mötte upp Vildana vid lunch och spenderade flera timmar tillsammans med henne. Det var så himla kul att träffa henne igen. Hon har en underbar förmåga att få en att känna sig som hemma. Alltid välkomnande och hon såg till att jag förstod vad alla sa. Den egenskapen skulle Damir ha lite mer av så skulle jag hänga med lite mer i vad alla pratar om. Man blir lite utanför när alla sitter och skrattar och samtalar och man själv fattar ingenting. Ibland tänker han på att få med mig i samtalet men oftast skrattar han på med dem andra. Jag tänker inte jättemycket på det just då men som idag när Vildana översätter åt mig så blir det mycket trevligare för mig :)
Vi satt på lite olika caféer, åt glass och bara strosade omkring. Vädret har varit underbart och allt blir så sjukt mycket trevligare då.

Nu har familjen åkt till till moster medans jag är hemma med en sovande Emilija. Det är faktiskt riktigt skönt att vara helt själv. Jag har hällt upp ett glas vin och sitter ute på balkongen. Tog lite bilder så ni kan se vilken underbar utsikt jag har härifrån. Svårslaget! Man kan jämföra det lite med naturen i Österrike, för er som varit där :)

Imorn drar vi tidigt till Kroatien, det är ca 4h bilresa dit. Jag har packat det mesta så nu kan jag bara koppla av hela kvällen, precis som jag vill ha det.
Hann inte med nån träning idag, först blev jag lite sur men lät det va. Man kan inte stressa för att hinna med träning varje dag när man är här. Men det går så fort att komma "ur form" här borta. Min blivande coach/PT kommer få en chock när han ser mig när jag kommer hem, haha.

Det ska bli underbart med lite sol och bad nu. Extra härligt att Emilija har sin farmor och farfar här som gärna spenderar varenda sekund tillsammans med henne. Det betyder mycket egentid för mig och Damir. Win win!

Nu lite film, choklad och vin.
Träningsdag 2 får inte en enda cevapi, för det blev ju ingen träning. Hö hö hö :)
Massa kram!

 

Bra koll!

Idag stod både jag och Damir som två fågelholkar när vi fick höra att vi åker till Kroatien om två dagar. Noll koll två bandyboll på oss. Vi hade räknat med att avsluta denna semester med en vecka sol i Kroatien, men nu ska vi tydligen börja med det. Men det går lika bra det, särskilt eftersom Bosnien inte bjuder på nån vidare värme än så länge.
Så lördag till lördag blir det Kroatien, sen är vi här hemma i två dagar innan vi åker 5 dagar till Serbien. Sen avslutar vi här hemma i huset några dagar innan vi ska hem igen.

Imorn ska jag träffa min gamla frisör Vildana. Hon har sin salong bredvid mitt gamla jobb och sen jag var där första gången har vi varit vänner. Tyvärr hörs eller ses vi inte längre eftersom jag inte bor kvar i Stockholm. Men jag slängde iväg ett sms i helgen och sa att vi ska vara här några veckor och om hon mot all förmodan skulle vara här samtidigt så måste hon hör av sig. Hon svarade direkt att hon också skulle komma ner igår. Perfekt!
Så imorn som sagt, då ska vi ses inne i Sarajevo för en fika eller lunch. Ska bli skitkul att träffa henne igen.

Jag blir lite rastlös här när det inte är så fint väder. Annars kan jag sola och ni som känner mig vet att det är ju bland det bästa jag vet så då går det verkligen ingen nöd på mig. Men när det är som idag för kallt för att sola så blir jag rastlös. Jag unnar Damir att bara sitta och hänga med sin familj, men eftersom jag inte förstår vad dem säger så blir det lite långtråkigt för en annan.
Och vad gör man om man har långtråkigt? Jo man äter. Småäter i ett. Not so very good! Som tur var är det mest körsbär och jordgubbar, men idag är ju bara dag ett. Så det kommer nog slinka ner ett och annat onyttigt också.
Men är det semester så är det. Jag kompenserar iaf med lite träning. I förmiddags fick jag med både Damir och Jasse hela vägen ner till stora vägen och sen upp igen. Det är 1,7km ner och ja, 1,7km upp, haha. 3,4km sammanlagt. Vi gick ner tillsammans sen sprang jag upp medans dem gick. Jag orkade inte springa hela vägen, det är nämligen brant backe hela vägen. Vårt hus ligger högt upp i berget så det är riktigt tungt att springa. Men jag sprang iaf mer än jag gick. Sen körde vi armhävningar här här hemma. Vi turades om och körde så många man orkade x3.

Så träningsdag 1 får 4 cevapi av 5 möjliga.
Nu lite film innan familjen kommer hem med just cevapi och lite öl och vin från trakterna. Mums!

Framme!!!

Fy tusan vilken sista dag i bilen det blev. 250 mil utan problem, det har bara flytit på som det ska. Men så kommer då de sista 20 milen från helvettet. Typ iaf. Det sköna är väl att nu när man väl är framme så kan man skratta åt saken. Men först valde vi att följa vår GPS som visat oss vägen så himla bra hela tiden. Men nu fick den nåt fnatt så vi kom åt helvette fel och då menar jag verkligen åt helvette. Det vi åkte på får fan inte kallas en väg ens, det var värre än värst. Det gick uppåt och det var knöligt och håligt, tillslut sket vi i GPSen och vände tillbaka. 2h åt helvette. Vi var trötta, hungriga och längtade efter lillskruttas, jag körde och så helt plötsligt står en polis mitt framför oss i vägen. FAAAAAAAAAAAAN! Jag visste att jag kört för fort, men hur fort hade jag ingen aning om. Men det hade Mr Polis, 35km/h för fort körde jag. 150 euro, indraget körkort och skriva papper på polisstation eller betala Mr Polis där på plats utan papper, det var alternativen. Damir pratade oss ur den situationen så vi kom undan med 60 euro i böter och att han lovade att köra sista biten.

Som sagt, nu så här i efterhand så skrattar vi åt det när vi berättar för familjen. Skönt att man är i ett korrupt land så man kan betala sig ur saker och ting.
Sen tror jag vi körde fel 3-4 gånger när vi försökte hitta sista lilla skogsvägen upp till huset men tillslut så fick vi till det och kom fram.

Emilija var fortfarande vaken så vi gick direkt in och pussade och kramade på henne. Hon såg så himla förvånad ut först. Hon bara pekade på oss, fram och tillbaka mellan Damir och mig. Längtar tills imorn då jag får pussa ännu mer på henne.

Imorn ska jag även röra på mig, träna, gå eller springa. Nåt ska jag göra iaf. Träningsvärken efter isgrottan igår är sjuk, mina vader är som två cementklumpar, så vi får väl se om det går att jogga lite imorn. Nåt måste jag göra iaf. Det är sjukt hur förslappad man känner sig direkt när det går några dagar utan träning. Blääää!

Nu har jag krypit ner i sängen och det ska bli så himla skönt att sova nu när vi äntligen är framme. Damir sitter där ute hos sin familj och pratar. Jag är så glad för hans skull att vi är här med dem, jag vet att han saknar dem när vi är hemma och dem uppe i Umeå.

Nu lite ljudbok och sen sova.
Hugs!

Världens största isgrotta...

Tredje dagen på vår resa till juggeland och nu är vi i Österrike. Werfen närmare bestämt. Resan har gått skitbra, förutom ett stopp på två timmar på autobahn så har det flytit på.
Igår bodde vi i Tyskland, en stad längs Den Romantiska vägen, Rothenburg ob der Tauber. En skitmysig liten stad/by. Hela den sträckan kan jag verkligen rekommendera. Trots regn så var den faktiskt välidgt mysig. Men körde igenom flera medeltida städer, svårt att beskriva men helt klart bra mycket roligare än att bara sitta på motorvägen och brumma.

Vi startade vid 9 i morse och kom fram här i Werfen vid 13.30. Efter tips om att väldens största isgrotta finns här så tog vi oss dit. Jag visste att vi skulle få vandra lite men vi fick vandra MASSOR. Först var det en serpentinväg upp till parkeringen. Damir med sin höjdskräck tyckte det räckte bra redan när vi satt i bilen. Haha, no no högre skulle vi.
När vi lämnat bilen så fortsatte det till fots några hundra meter till biljettluckan. Sen ytteligare nån kilometer uppåt till karbinbanan. Den lilla detaljen hade jag "glömt" berättat för Damir. Det var första gången vi åkte en sån, jäklar vad fort den gick. Och rakt uppåt!
Sen väntade ytterligare nån kilometer uppåt till grottan. Svettiga och flåsiga kom vi äntligen fram till grottjäveln. Väl framme stod vi i grupp och lyssnade på vår guide som skulle visa oss grottan. Hello welcome.... 700 steps will take us....
Say what??!!!!
700 trappsteg enkel väg. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag valde att skratta. Och det var värt sina 700 trappsteg, enkel väg. Det var så sjukt maffigt där inne. På sina ställa var isen 20 meter tjock. Vi gick en trappbana med små fotogenlampor i en timme. Det var nollgradigt där inne och sjukt mycket is. Uppåt uppåt och uppåt, när det var dags att vända tillbaka inne i grottan var vi på 1800 meters höjd. När vi kom ut ur grottan skakade mina ben som små asplöv. Jag tänkte flera gånger när vi gick där inne att jag är så jävla glad att jag jobbat upp min kondition, annars hade det inte ens varit en rolig upplevelse.

Öl, schnitzel och gulaschsoppa har jag testat på här i Österrike och även igår i Tyskland. Mycket gott!
Man är trött av allt resande men imorn kväll är vi framme i Sarajevo och vår lilla älskling. Saknar henne massor.

Nu blir det lite film på datorn innan knoppning. 07.30 öppnar frullen och då ska vi vara där så vi kommer iväg så fort det går sen.
Hugs!

 

En härlig midsommar

Igår var en riktigt härlig dag, vilket underbart väder vi hade. Och precis som sig bör på en svensk midsommar så kom det även lite regn. Hos oss tajmade regnet lagom in dansen runt midsommarstången. Men det var bara lite dugg, så det gjorde absolut ingenting.
Jag och Emilija dansade runt stången, så himla mysigt att få uppleva sånna där saker igen med sin dotter :)

Men vi började vår midsommar hemma på balkongen med lite frukost. Bästa målet på dagen :)

Sen vidare till lekparken. Emilija är ju som absolut piggast på förmiddagen så det är bara passa på att leka av sig då.

Inpackade i hissen på väg till syster och Thomas för midsommarfirande i Grundby.

Bitmärkena var lite fulare igår men idag är dem bättre igen. Jag tror hon hade rivit på dem i torsdags på dagis så de blev lite irriterade. Men som sagt, nu är dem iaf lite bättre. Men jag hoppas verkligen att det inte bli några ärr av dem. Inte så skoj för henne att ha ärr på kinden resten av livet.

Min lilla midsommartjej ♥

Nu ska vi strax bege oss till Arlanda för att lämna av skruttas. Hon flyger ner med sin farmor, farfar och farbror. Det känns helt ärligt skitjobbigt att lämna bort henne och sen åka hem med tomt baksäte. Böööööh, känslig som fan idag. Jag kommer bombis börja tjura när vi säger hejdå. Även om det bara är några dagar tills vi träffar henne igen, så känns det väldigt jobbigt. Samtidigt ska det ju bli kul med en bilsemester bara jag och Damir ensamma. Onsdag kväll beräknar vi att vara framme i Sarajevo. Imorn stannar vi till hos Anso och Holm i Malmö, det ska bli väldigt kul att ses igen. Det var många år sen sist.
Sen drar vi över Öresundsbron och gör Danmark på två timmar, färjan från Rödby till Puttgarden. Sen Tyskland med stopp i Rothenburg som ligger längs Den Romantiska vägen. Sen vidare in i Österrike där vi stannar i Salzburg och ska försöka hinna med att tur till världens största isgrotta.
Sen drar vi sista biten genom Slovenien, Kroatien och Bosnien sista dagen.
Det ska bli så himla härligt!


Så bloggandet kommer ligga nere nu i några veckor. Jag kommer dock att skriva inlägg off-line som jag uppdaterar sen när vi har internet igen. Och när vi kommer hem igen så sätter jag igång med min träning igen. Jag ska som sagt få hjälp med både kost och träning. Även om man vet hur man ska göra så är det ändå lättare att göra det när man får hjälp. Nån som pushar och hjälper en, peppar en när man är lite off. Det kommer bli kanon!


Så glad sommar på er (första halvan iaf) så ses vi i slutet av juli igen ♥

Cyklat, sprungit och gymmat!!!

I fredags när jag var på tjejmiddag så blev jag så trött och frussen att jag bad Damir att komma och hämta mig istället för att ta cykeln hem. Idag tänkte jag att jag skulle hämta hem den igen. Bara 2,5km bort så jag tog på mig löparskorna och stack iväg. Hämtade cykeln och drog direkt till gymmet för ett arm- och axelpass. Det var väl sådär disciplinerat om jag säger så, haha. Supersettade mig igenom hela passet så det skulle gå snabbt.
3 övningar för triceps
3 övningar för axlarna
2,5 övning för biceps, där tog motivationen helt slut och jag gav upp efter första settet i den tredje övningen.

Nu har jag snabbdammat lite här hemma, ätit, diskad och nu ska jag ta mig ett litet bad innan jag kryper ner under täcket. Tidsplanen inför resan vågar jag inte ens tänka på. Men imorn har vi tvättstugan iaf, samtidigt som vi har aw och grillning här hemma. Vi får springa lite emellan helt enkelt :)
Packa till skruttas får bli på fredag morgon innan midsommarfirandet drar igång. Aja, det löser sig nog.

Ska packa med mig löparskorna när vi drar iaf. Det är perfekt att vi har ett till lopp med jobbet i slutet av augusti, på så vis måste man ju hålla igång i sommar också. Perfekt!

Sen när jag kommer hem så blir det fokus på gymmet igen, prio ben och jag känner mig faktiskt redan taggad. Den här pausen från "riktigt" gymmande var verkligen välbehövligt, nu är jag taggad som tusan på att lyfta tungt igen.

Här har ni min lillskrutta i morse. Det var inga som helst problem att lämna henne på dagis, så gårdagens fight verkar inte ha lämnat några spår. Förutom i hennes ansikte förstås :)

Såg ni en färgklick skutta runt....

.... i skogen, så var det jag :)



Det blir ju tusen gånger roligare att träna när man har snygga kläder på sig! Tyvärr var ju dessa knallblå byxor inte ett dugg sköna att springa i. De åkte ner så jag fick häng i röva, mindre snyggt. Haha, damn it! Men försöka duger iaf.

Motivationen var inte på topp idag heller, men jag tog mig iväg till spåret och körde först 5an och sen 1,25an. Värmde upp kanske 500m, så typ 5,5 km fick jag ihop idag iaf. Det var segt och tiden var brutalt långsam, men där får jag skylla på byxhänget som var tvunget att fixas till några gånger och ett telefonsamtal från mamma :)
Men det är skönt att man kommer 5km även dem dagarna det känns tungt, snacka om utveckling :)

Så nu har jag alltså tränat 2 dagar av 3 denna vecka. Imorn blir det axlar och armar på gymmet och så får vi se om jag kanske tar mig ut en sväng midsommarmorgonen, det beror på hur mycket dricka det blir på torsdagens grill/aw :)

 

Onsdag, torsdag, fredag och lördag kvar, sen ååååååååååååååååker vi. Tjohoooooo!

Mitt mammahjärta blöder

Idag när jag hämtade skrutt på dagis så såg hon helt blåslagen ut på håll. Min första tanke var att hon ramlat. Men när jag kom närmare så såg jag bitmärken på båda hennes kinder, precis under ögonon. Jag tittade frågande på personalen som var närmast som såg ut att inte veta var hon skulle ta vägen först. Hon var faktiskt lite skärrad hon också tyckte jag det verkade som. De förklarade vad som hade hänt och att det är sånt som ofta händer i småbarnsgrupper. Det förstår jag faktiskt och jag förstår att de inte kan ha uppsikt precis alla sekunder över alla barn, det vore övermänskligt. MEN nu är det ju mitt barn som blev biten och då känns det jävligt mycket mer faktiskt. Att tänka rationellt är inte en självklarhet längre och ens första tanke är att få reda på vilken unge det var och lyfta den i öronen, minst!
Jag fick inte reda på vem det var, tystnadsplikt tydligen. Men mitt krav var att denna ungen inte får vara ensam med Emilija nu på ett tag. Vi åker ju iofs i helgen så det är bara två dagar kvar på dagis, men iaf. Så sa jag.
Imorn ska jag även lägga till att jag vill att dem skriver en händelserapport på det som hände, så det finns dokumenterat om det händer igen.
Skruttan mår bra och jag har inte märkt nån skillnad alls på henne idag. Men fy va ont det måste ha gjort att få sånna där bett. Det syns lite dåligt på bilderna men det är två riktigt otäcka bitmärken och ett blåmärke på näsan. Mammas lilla hjärta ♥

Å-varvet 2013

För ett år sen rätt så precis, närmare bestämt tisdag 19 juni 2012 så skrev jag denna mening här i bloggen:
Ett annat mål är att nästa år springa ett lopp, 1 mil under 60 minuter.
I helgen sprang jag det lopp som jag hade i tankarna när jag satte det målet. Å-varvet är en kvartsmara och alltså längre än en mil, och min sluttid landade på 1.03.27. Idag fick jag reda på min tid på exakt 10km.....
1.00.16

Mellantid	Klockan	Tid	Tid efter (klass)	Tempo (min/km)	Placering (klass)	Placering (ålder)	Placering (kön)	Placering (bana)
5km	15:44:07	29:59	+14:39	5:59	1558		481	1558
10km	16:14:24	1:00:16	+30:04	6:03	1420		423	1420
Mål	16:17:35	1:03:27	+31:43	5:48	1451		430	1451

Jag missade alltså mitt mål med 16 sekunder, buhuuuuuu!  Haha, är inte ett dugg ledsen för det. Med tanke på att jag inte kunde springa alls under 6 månader på grund av höften så är jag jäkligt glad att det gick så pass bra som det gjorde.

Nu är det bara hålla i det här för i slutet av augusti springer vi med jobbet igen.
Kör bara kör!!!

Återbesök på gymmet

Idag har jag inte haft någon lust alls att träna, varken springa eller gymma. På vägen hem öppnade sig himlen och bjöd ju inte direkt upp till löparväder heller, så gymmet fick det bli. Åkte dit utan plan, inte förs jag kom in i motionsrummet bestämde jag mig för crossen. Stod där 35 minuter och sen fick det bli några få övningar rygg men många set. Klämde även in en ny favoritövning för rumpan mellan ryggövningarna. Det gick kanon och jag var helt färdig när jag var klar. Jag försöker att pusha mig själv och tänka att om jag väl är där så kan jag lika gärna köra hårt. Annars är det verkligen bara slöseri med tid och jag kunde likagärna gjort något annat.
5 set latsdrag
7set baksida axlar
6set ryggresningar
8set rumpa i chinsställningen, ser säkert lite fånigt ut men den är grymt bra för rumpan.

Vad har ni för favoritövningar för rumpan?

Imorn tänkte jag köra en löprunda igen, inte en mil men kanske 7km. Vi får se hur formen är efter rumpdödaren idag :)

Är förövrigt svullen som en Michelingubbe, efter en långhelg med mycket kolhydrater och precis i början av mens. Hatar känslan även om jag vet vad den beror på så känns det som jag gått upp alla kilon igen och står på ruta ett. En känsla jag vet många tjejer känner igen sig i.
Menssvullen = botten!

Nedräkningen har börjat

Tisdag - jobb, handla, löpning
Onsdag - jobb, handla, träning
Torsdag - jobb, grill/aw här hemma med vänner
Fredag - Midsommarafton
Lördag - Lämna Skrutt på Arlanda, sen stannar vi till i sthlm på vägen hem, packa
Söndag - Avfärd mot Juggeland

Det är ju bara några ynka fjuttdagar kvar till semester, fasen vad härligt! Nu trivs jag ju iofs så himla bra på jobbet så helt ärligt skulle jag inte ha nåt i mot att fortsätta jobba. Men det är själva resan jag ser fram emot. Resa bort och bara koppla av. Lovely!

På tal om jobbet så går det bra, är just nu mitt i min första lönekörning. Det känns helt ok. Självklart skulle dem ju utföra en uppdatering av programvaran under helgen så det strulade massor. Så jag är väldigt glad att dem gjorde den uppdateringen nu när min "lärare" fortfarande finns att tillgå och inte sen när jag är helt ensam. Pjuh, hemska tanke!

Jag har riktigt härliga kollegor som får mig att känna mig som en i gänget redan. Chefen är kanon hon också. Med tanke på mina senaste chefer så känns det underbart att äntligen få gilla sin chef igen.

3 jobbdagar kvar sen blir det 4 veckors semester, jobba 2 dagar och sen en vecka till förmodligen. Woop woop!

1.03.27

Hihi, even better!

I did it :)

Klarade det dock inte under timmen, men inte långt ifrån. Enligt runkeeper sprang jag på 1.04.08. Men jag hade ett chip på skon som tog den exakta tiden. Ska bli spännande att se :)

Är så glad och stolt att jag tagit mig så här långt med min löpning. Det har länge varit en dröm för mig att klara springa en mil.

Dreams do come true!

Är jag tillräckligt smal?

Här om dan hörde jag en sak som det nog inte var tänkt att jag skulle höra. Nån pratade med en annan om att det är så sjukt hur "vissa" personer lägger upp bilder på sin kropp när man inte ens är speciellt tränad.

Jag tog åt mig, sa ju självklart ingenting, men det kändes tråkigt och jag tog åt mig. Tänkte att dem har rätt. Att det är fjantigt av mig att lägga upp bilder på en kropp som helt i ärlighetens namn inte är jättefit. Bla bla bla bla....

Sen tänkte jag att dem har fan jävligt fel! Vem säger att jag inte har en rätt hyffsad kropp? Är sanningen det dem säger? Är det dem som avgör om jag är tillräckligt tränad för att lägga upp bilder på min kropp?
Det beror ju för tusan på vem man jämför sig med. Jag har många förbilder inom träningen och självklart önskar jag att jag snabbt som tusan kunde se lika dan ut som dem.

Men dem är dem och jag är jag. De får vara mina förebilder så håller jag mina jämförelser för mig själv istället. Jämfört med för några år sen så är jag faktiskt jävligt tränad. Skillnaden är enorm!

 

 

Så just därför tänker jag fortsätta ta bilder på mig själv när jag har mina bra dagar och känner mig i grym form. För jämfört med hur jag har mått förut när jag tagit bilder på mig själv så är känslan nu SÅ JÄVLA MYCKET BÄTTRE.

 

Några ynka gram

 

Några ynka gram skilde första- och andraplatsen. Jag såg mig själv flera gånger i tv-rutan under finalen och jag tuggade helt frenetiskt på mitt tuggummi. Jag var så sjukt nervös när det var dags för invägningen. Så fort vi fick se Emmas procent så skulle jag räkna på hur mycket Simon behövde gå ner för att vinna. Men jag kom inte ihåg hans exakta startvikt så jag fick lov att vänta tills han ställde sig på vågen och då var jag ju ännu mer nervös att jag inte ens hann slå in siffrorna på mobilen. Och när det sen blev så himla jämt så visste ingen vem som vann, de första sekunderna iaf. Men när nån av Simons vänner ropade ut procenten rakt ut så insåg vi att han vann.

 

Första tanken var bara NNNNNNNNNNEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJ! Nej nej nej!

Att se Emmas min när hon såg att hon blev tvåa var skitjobbig. Men rätt snabbt så ändrades hennes besvikna min till ett mer äkta leende och mitt hjärta mådde genast bättre.

 

Emma är en vinnare för hon har vunnit mot sig själv. Mot sin egen övervikt och det går nog inte ens att jämföra med några pengar. Lyckan man ser i henne nu, som hon själv sa serien igenom "jag vill bli lycklig inifrån och ut". Det är hon nu, hon skiner på ett sätt som hon aldrig gjort förut. Utstrålar en självsäkerhet som är helt fantastisk.

 

Jag är så stolt över hennes prestation. Jag sa det redan innan hon åkte att jag trodde hon skulle vinna. Jag har aldrig träffat någon med värre vinnarskalle, inte ens min svåger eller kusin Maria. Emma är one of a kind när det gäller tävlingar. Jag sa att om hon bara ser till att vinna tävlingarna så hon håller sig kvar så kommer hon vinna hela skiten. Å tänk vad nära jag var att ha rätt :)

 

Vill ni läsa om Emmas resa så hittar ni hennes blogg här

 

 Jag har känt Emma i snart 15 år och vi har delat måååååånga roliga stunder ihop. Och det är med största glädje i hjärtat jag nu kan säga att vi ÄNTLIGEN kommit i form. Haha, fy fan vad vi har kämpat i alla år.

 

Två bilder några år gamla

 

Här var precis när Emma kom hem från slottet. Gemensam träning på gymmet.

 

Precis efter finalen

 

På kryssningen i fredags - Emma nykter, Nina mindre nykter

Och så låter jag denna bild avsluta mitt inlägg. Haha, en intern grej mellan just Emma och mig. Ja, alkohol var inblandat när denna togs på damtoan på nåt utestället i Huvudstaden.

Fan vad vi är bra gums, love you ♥ ♥ ♥