Världens största isgrotta...

Tredje dagen på vår resa till juggeland och nu är vi i Österrike. Werfen närmare bestämt. Resan har gått skitbra, förutom ett stopp på två timmar på autobahn så har det flytit på.
Igår bodde vi i Tyskland, en stad längs Den Romantiska vägen, Rothenburg ob der Tauber. En skitmysig liten stad/by. Hela den sträckan kan jag verkligen rekommendera. Trots regn så var den faktiskt välidgt mysig. Men körde igenom flera medeltida städer, svårt att beskriva men helt klart bra mycket roligare än att bara sitta på motorvägen och brumma.

Vi startade vid 9 i morse och kom fram här i Werfen vid 13.30. Efter tips om att väldens största isgrotta finns här så tog vi oss dit. Jag visste att vi skulle få vandra lite men vi fick vandra MASSOR. Först var det en serpentinväg upp till parkeringen. Damir med sin höjdskräck tyckte det räckte bra redan när vi satt i bilen. Haha, no no högre skulle vi.
När vi lämnat bilen så fortsatte det till fots några hundra meter till biljettluckan. Sen ytteligare nån kilometer uppåt till karbinbanan. Den lilla detaljen hade jag "glömt" berättat för Damir. Det var första gången vi åkte en sån, jäklar vad fort den gick. Och rakt uppåt!
Sen väntade ytterligare nån kilometer uppåt till grottan. Svettiga och flåsiga kom vi äntligen fram till grottjäveln. Väl framme stod vi i grupp och lyssnade på vår guide som skulle visa oss grottan. Hello welcome.... 700 steps will take us....
Say what??!!!!
700 trappsteg enkel väg. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag valde att skratta. Och det var värt sina 700 trappsteg, enkel väg. Det var så sjukt maffigt där inne. På sina ställa var isen 20 meter tjock. Vi gick en trappbana med små fotogenlampor i en timme. Det var nollgradigt där inne och sjukt mycket is. Uppåt uppåt och uppåt, när det var dags att vända tillbaka inne i grottan var vi på 1800 meters höjd. När vi kom ut ur grottan skakade mina ben som små asplöv. Jag tänkte flera gånger när vi gick där inne att jag är så jävla glad att jag jobbat upp min kondition, annars hade det inte ens varit en rolig upplevelse.

Öl, schnitzel och gulaschsoppa har jag testat på här i Österrike och även igår i Tyskland. Mycket gott!
Man är trött av allt resande men imorn kväll är vi framme i Sarajevo och vår lilla älskling. Saknar henne massor.

Nu blir det lite film på datorn innan knoppning. 07.30 öppnar frullen och då ska vi vara där så vi kommer iväg så fort det går sen.
Hugs!