Nåt mer jag hatat hela mitt liv är att springa, men även den saken har ju ändrats. Jag har gjort en helomvändning och tycker löpning, eller rättare sagt jogging, är väldigt trevligt :)
Igår sprang jag Å-loppet och lyckades nå en sån där magisk drömgräns genom att passera milen på under timmen. Det är en helt sjuk känsla när nåt som man drömt om men redan gett upp innan man försökt, helt plötsligt gick att genomföra. Lycka!
Eskilstuna bjöd på halvstorm men sol när vi ca 3000 löpare stod i startfållan. Jag hade både kollegorna där och mitt härliga B.A.B.Y Runners Team Eskilstuna. Stämningen var på topp och förutsättningarna kanon. Eller ja, kanske inte just för mig då men en bristning i låret i måndags. Men inte en endaste gång kände jag av låret, helt otroligt! Första 5 kilometerna gick så sjukt lätt, jag ångrar lite i efterhand att jag inte ökade liiiiite då när det kändes så bra, men det är ju lätt att tänka så i efterhand. Vid 8 kilometer ville jag bara dö, herre min je vad tungt det blev då, men två kilometer kvar är inte långt så det var bara tugga på. Strax där efter sprang vår VD om mig och sa några uppmuntrande ord som fick mig att tända till lite igen. Jag bestämde mig för att ta rygg på honom men det fanns liksom ingen kraft i benen. Jag hade håll i hela kroppen, haha.
Men mina uppdateringar från Runtastic hade berättat att jag låg på ett tempo under 6 minuter per kilometer och det innebär ju milen under timmen, så jag försökte verkligen bita ihop och bara köra på. Vid 8km så var jag över 6 minuter men vägrade som sagt ge upp.
Sista kilometern var helt sjukt jobbig, jag hörde flera hejarop från sidorna, tack snälla underbara er som peppade så. Jag orkade inte ens titta åt sidorna utan bara stirrade rakt framför mig och tänkte 10 steg till Nina, 10 steg till...
Jag passerade 10km på 00:59:04 och i mål stannade klockan på 1:02:06. Jag är så himla nöjd, stolt och otroligt glad.
Sen blir det en extra bonus när man loggar in på Facebook och Instagram och ser alla uppdateringar från tjejerna i B.A.B.Y. Jag blir så glad från botten av mitt hjärta att se alla lyckliga statusar och alla gratulationer för prestationer. Vilket underbart gäng det är, helt obeskrivligt. Från dem som springer på helt magiska tider och placerar sig på topplaceringar till dem som är stolta att ha tagit steget att delta. Alla uppmärksammas lika mycket och hurraropen låter lika högt för alla. Det är kärlek och respekt till sina medmänniskor. På sidan stod Carola och hejade och grät om vartannat. Hejade på oss när vi sprang förbi och grät för att hon själv stod på sidan av och inte kunde vara med. Haha, underbara Carola, snaaaart kommer bebis och då är det inte länge kvar innan du får vara med igen :)
På kvällen hade vi tjejmiddag och extra trevligt var att Emma kunde vara med på kvällen. God mat, gott vin, massa skratt, spel (vinst såklart) och så en sväng ner på byn.
En superduper lördag helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar