fredag 23 oktober 2009

Bergodalbanedag

Vaknade av larmet och bara totalvägrade gå upp. Kände efter lite extra om jag inte var lite sjuk och kunde stanna hemma. Tyvärr lyste sjukdomarna med sin frånvaro. Men lite ont i fötterna hade jag ju, så jag bestämde mig för att inte gå till jobbet och somnade om. Snoozade några gånger, sen var jag bara tvungen att gå upp för att komma till jobbet i tid. Stod på en fullproppad buss sista biten till kontoret, när jag skulle kliva av så stängde chauffören dörrarna och åkte vidare. Sånt här får inte hända mig på morgonen, det liksom brinner till i skallen på mig då.
What the fuck!
Jag gapade åt honom att jag också ville av, men han körde vidare. Hållplatsen efter är ändhållplats så jag knatade direkt fram till honom och sa "om du ska packa på så jävligt med folk på bussen så får du fan se till att alla hinner kliva av innan du stänger dörrarna". Sen vände jag på klacken och traskade ner till jobbet, nu sen bara för den där jävla chaufförjäveln.
Väl på jobbet så verkade de flesta vara på gott humör och morgonen flöt på jättebra.
Tokmassor på jobbet, men det rullade på. Hann med att få lite beröm från chefen som ringde hemifrån för att be mig ordna en sak. Sånt uppskattas alltid!
Mina medarbetare var på toppenhumör när de kom för att börja sitt pass, underbart!

Ner till gymmet för spinning. Snyggingen i repan småpratade lite, frågade hur det var och lite så. Jag tror till och med jag blev lite generad. Hahaha, vad fjantig man är ibland. Men funderar starkt på att boka en massage hos honom.
Passet gick skitbra, men under stretchen så såg jag att en skruv lossnat från skon. Fuck!

Hämtade bilen, hem och packade fort som fan för att åka hem till mamma och pappa. Resan gick bra, inga köer eller nåt alls. Katterna skötte sig... nästan hela vägen.
När jag hade några mil kvar så börjde de gapa och riva i buren. En av dem hade kissat. Så bara ställa sig och skrubba både katter och bur när jag väl kom fram. Damn it!

Nu ligger jag i min säng här hos dem. Lyssnar på musik och tänker tillbaka på dagen.
Ibland är det verkligen upp, sen ner, sen upp, sen ner, sen upp, sen ner hela jävla dagen.
Både små och lite större saker, en väldigt nyansfull dag helt enkelt :)

Mer behövdes inte. Jag förstod precis. Gläjden spred sig i hela min kropp och jag fick bita mig i läppen för att inte köra glädjedansen på plats.

Han är nu förlåten och vårt speciella förhållande är på rätt stig igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar