Som i dvala. Orkar inte ta mig för något alls. Tog mig 2 timmar att orka resa mig upp från soffan för att ordna något att äta.
Flashbacks... Bilder dyker upp i mitt sinne. Gör mig påmind om det definitiva. Hur döden verkligen är slutet för nya minnen. Nu finns bara det som varit kvar, det kommer inte bli nåt mer.
Jag är där med hela mitt hjärta men ändå står jag och iaktar på håll.
Faller in och ut ur gråt. Smärtan inifrån är hemsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar