Malin frågade om jag trivs bra på mitt nya jobb. Som iofs inte är så nytt längre men som sagt, det var ju ett tag sen vi sågs och då var jobbet nytt. Jag trivs verkligen hur bra som helst på mitt jobb. Jag kan till och med säga att jag ser fram emot att gå dit, det tror jag aldrig jag känt inför ett jobb förut. Att jag till och med kan sakna det lite. Haha, faktiskt en jäkla bra känsla!
Senaste året har alltså rusat iväg och det har helgen också, som jag typ alltid skriver i mina söndagsinlägg. Hela veckan har ju varit lite upp och ner med skadat lår och en sjuk Emilija. I fredags var planen att träna efter jobbet men jag var så trött när jag kom hem och att jag då la mig en stund på sängen direkt när jag kom hem gjorde mig ju inte mer träningssugen direkt. Jag låg säkert 30 min och hade beslutsångest om jag skulle ta mig till gymmet eller vila. Jag vet ju att lördagar är otroligt svårt att hitta motivation till träning, om jag inte kör direkt på morgonen. Men jag pallade verkligen inte i fredags och inte igår heller, haha Inte ens en liten promenad i det fina vädret blev det. Men idag så tog jag mig till gymmet. Massa set biceps och mage var planen och eventuellt en tupplur i solariet efteråt. Det blev biceps, lite mage och ingen solning, istället satt jag på motionscykeln en halvtimme. Jag läste att cykling är väldigt bra att börja med efter en bristning och det gick hel smärtfritt.
Så då blev det inte så mycket tid till en massa set biceps och mage, det blev kanske 10 set biceps iaf och 2 set situps och 17st 20 sekundersplankor, varvat rak, sida, sida.
Känslan att kunna stå i plankan och faktiskt känna att jag skulle kunna stå hur länge som helst är obeskrivlig. När jag körde plankan innan jag var gravid så orkade jag nästan ingenting, utan började helst på knäna direkt. Jag hatade plankan för den var så otroligt jobbig.
Nu kan jag sträcka mig så långt att jag säger att Plankan är en av mina absoluta favoriter. I love it!
Jag har så lätt att bara köra på hela tiden och bli besviken när jag inte klarar vissa saker som jag vill klara. Som t ex då jag skulle testa maxa på 5km för 1,5 vecka sen och nästan var beredd att säga att jag aldrig mer vill springa en meter bara för jag inte klarade att maxa mer än 4km. Micke var som tur var snabbt där och hjälpte mig tänka på det jag faktiskt HAR åstadkommit istället för att bara fokusera på det dåliga. Och det var ju faktiskt inte länge sen vi körde vår första runda där ute och jag höll på att dö av 4,3km på 40 minuter.
Jag måste bli bättre på att inte bli så jäkla nedslagen varje gång det inte går som jag tänkt. Och jag MÅSTE sluta jämföra mig med alla andra.
Och sen förespråkar jag ju som vanligt en hand i taget. Och när jag kör biceps så räknar jag faktiskt inte hur många reps jag kör. Eftersom jag har lite svårt att få kontakt så skulle det bli fusk om jag skulle sluta efter 10 reps även om jag inte känner nåt alls. Så jag skippar att räkna och kör jag tills det inte går längre, då är jag säker på att jag inte fuskat iaf (Y)
Klockan är inte ens 22 här hemmma i soffan och jag sitter redan och nickar till. Haha, tur man ska jobba hemifrån imorn, då får jag lite sovmorgon iaf.
Sov gott där ute och hoppas ni får en bra start på den nya veckan ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar