Nu skulle jag precis till att skriva ett inlägg om hur glad jag känner mig för tillfället. Det mesta flyter på bra. Men så kom en trött och lite smågrinig sambo hem och den där härliga känslan skuggas nu lite av ett vardagslivsmoln på vår rosa himmel.
Haha, vardagslivsmoln på vår rosa himmel? Ok, det ordet fick mig att dra lite på smilbanden. Så I give it a try..... Inlägget alltså!
Förra veckan och helgen har rusade förbi och när allt gått så där fort under en period så uppskattar jag verkligen min omgivning extra mycket när det sen lugnar ner sig och jag hinner känna efter lite. Hmm, svammel kanske men det är lite svårt att förklara en känsla :)
Jag och Damir skickar fortfarande massor med sms till varandra dagligen. Har jag inte fått nåt sms innan 9 så är nåt fel och samma sak gäller mig. Är jag sur = inget sms. Igår fick jag bilden till vänster när jag satt på bussen innan 07 och svarade med bilden till höger.
Jag uppskattar att vi har det så här, att vi båda accepterat att vi inte har så mycket tid då vi verkligen ses men istället har kontakt genom mobilen iaf.
Jag har mer och mer börjat välja bort sånt som inte ger energi längre. Jag har liksom inte tid för sånt i mitt liv, det är knökfullt som det är. Tyvärr är det ju oftast inte smärtfritt just då man kommer på att nåt eller nån inte ger energi längre utan bara tar. För mig har det iaf känns otroligt tråkigt, men jag försöker tänka att det är inget jag kan påverka.
Jag kan inte påverka hur mycket tid nån i min närhet vill lägga på mig, jag kan bara påverka hur jag själv ställer mig inför det faktumet.
Jag tänker fortsätta försöka vara medveten om vad som ger energi och vad som tar energi. Löpargruppen på tisdagar ger mig otroligt mycket energi och därför lägger jag en hel del tid där, det gör mig glad. Min dotter ger mig också otroligt mycket energi, så där har jag också bestämt mig för att lägga ännu mer tid. Mer mor- och dottertid då jag inte städar och fixar med nåt samtidigt. Idag satte jag igång Mora Träsk på Youtube och så dansade vi loss i 20 minuter. Vi körde Prästens lilla kråka, huvud axlar knä och tå, I ett hus i skogens slut, En kulen natt mm.
Men om man nu lägger mer tid på nåt så måste man ju plocka tid från nåt annat. Så är det ju, vi har inte mer än 24h per dygn oavsett hur mycket vi önskar att vi hade det. För mig blir det oftast sömnen jag prioriterar bort och så sover jag bara några ynka timmar istället. Ofta får jag frågan hur jag orkar träna så mycket, hur hittar jag motivationen till det. Jag brukar svara att träna är mitt intresse, så det är inte svårt.
Idag läste jag på Ako Rahims (även känd som Toro i Gladiatorerna) blogg att han hade förklarat det väldigt bra. Man behöver inte nåt som motiverar när det är ens vardag. Och att lägga en timme om dagen på sin vardag är inte svårt att hinna med. När man tränar så mycket och har gjort det så länge så är det ens vardag och det ingår i det dagliga precis som andra vardagliga sysslor.
Näe nu har jag till och med svamlat bort mig själv i det här inlägget. Vad jag försöker få fram är att jag vill bli bättre att prioritera bort sånt jag inte kan påverka så jag får mer tid till sånt jag vill lägga tid på.
Ikväll la jag tid på ett Reshape-pass på Actic och sen en massa set triceps efter det. Jag måste få ordning på mina armar, jag gillar dem INTE.
Och nu ska jag lägga tid på nåt som jag älskar att göra och gör nästan dagligen. Baaaaaaada! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar